Skyltsöndag, den 26 augusti 2018

Eftersom Lovisa Historiska Hus-evenemanget pågår bidrar jag med två skyltar som jag tog bilder av i går.

En skylt utanför Villa Aaltonen.

Lamm i kål, kantarellsoppa, salt och sött, kaffe, te. Bord utomhus och under tak, och olika saker att återvända står här på finska.

Välkomnande i Nikkarin tupa.

Lektion nummer två i finska.
Ni får behålla skorna på fötterna, eller tillåtet att komma in med skorna på.

Fler skyltar och Skyltsöndags förvaltare BP.

Lovisa Historiska Hus, del 2

Det blir en hel massa bilder tagna under LHH-dagarna. Ett flertal sparas till Skyltsöndag, Hur galet som helst och till Glad måndag.

Enligt Accuweather på mobiltelefonen var chansen, eller risken, för regn hundra procent i dag. Tidigt i morse föll några droppar men efter klockan 9.50 sken solen, och även om det blev lite mulet mot eftermiddagen fick vi inget regn. Däremot lär det ha regnat i grannstaden Borgå…

På gatorna i Lovisas gamla stadsdel ser det ut så här under de två dagar LHH pågår.

Grundidén med evenemanget var och är att visa hur man renoverar och håller över hundra år gamla hus i bra skick, oftast med traditionella metoder.

Allt eftersom evenemanget vuxit, och då numera över 15 000 personer söker sig till Lovisa, har även antalet marknader blivit fler och pop-up-cafeterior finns här och där.

I Nikkarin tupa har ägaren inte bråttom med renoveringen. Det är helt möjligt att bo i ett hus där allt inte blir klart på ett år eller två. Speciellt då man värnar om traditionella renoveringsmetoder.

Att besöka husen kostar 18 euro, armbandet är i kraft två dagar och du kan titta in i nästan femtio hus om du bara orkar och hinner.

Nya verandan i Nikkarin tupa.
Många njuter lika mycket av Kungsdammens trädgård och utbud från cafeterian som av det gamla huset.
Tidningen Småstadsliv delades ut.

Bildsvep från Lovisa Historiska Hus, del 1

Den numera redan berömda kön in till stan klockan 10.30 på lördag.
Trängsel på torget, och solen lyser över stan.

Det såg regnsjukt och mulet ut vid 8.30-tiden, men klockan 9.50, tio minuter innan evenemanget skulle börja, sprack molntäcket upp 🙂

Yles program Egenland filmar i Lovisa, bland annat från LHH. Här intervjuas min vän Ann-Britt Felin-Aalto som är LHH:s projektchef.
Tvättlinor i regnbågens färger finns lite här och där i stan för att ge stöd åt sexuella minoriteter.
Trängsel på Mariegatan kl. 11.30 på lördag.
Lovisa stads marknadsföringsplats på Saltbodtorg.

Åter dags för Lovisa Historiska Hus!

Evenemanget Lovisa Historiska Hus arrangeras för fjortonde gången i år. Det mesta händer mellan klockan 10 och 17 både i dag och i morgon.
Själv är jag med på ett litet hörn som media ansvarig sedan 2016.

Två dagar kommer nu att vara späckade av jobb. Jag ska fotografera så mycket jag hinner och även försöka uppdatera bloggen såsom jag gjort under många år.

Ett av de nya objekten är Sjövalla på Varvsvägen i Köpbacka, några kilometer utanför Lovisa centrum.

Sjövallas stora veranda med utsikt över Lovisaviken. Foto: Evy Nickström/Lovisa Historiska Hus

Bilder av alla hus, information om hela programmet, mässtidningen med mera hittas HÄR.

Biljettförsäljningsstånd.

I går var det ännu tyst och öde på gatorna, men biljettförsäljningsstånden hade ställts ut redan på eftermiddagen. Mot kvällen började försäljare och utställare anlända till parkerna och torgen i stan. Skyltarna som visar vilka hus som håller öppet för allmänheten kom upp. Tillfälliga trafikskyltar likaså.

För tio månader sedan började styrelsen och andra aktiva förbereda årets evenemang. I dag är det dags!

Tvättlinor väcker ett jäkla ståhej

Det finns många olika minoriteter.
Vi finlandssvenskar utgör en av dem. Samer utgör en annan. Funktionshindrade en tredje. Bara för att ta  några futtiga exempel.
Sedan finns det sexuella minoriteter, och folk som har en religiös övertygelse som är i minoritet.
Invandrare utgör alltid en utsatt minoritet i ett land som inte är deras hemland.

Ofta uppstår ”ett jäkla ståhej” då någon tar minoriteter i försvar.
De som motsätter sig minoriteters rätt till existens syns och hörs ofta tydligt i social media. De brukar visa sig med ARGA emojis eller fräna kommentarer.

En liten del av ett stort programutbud under Lovisa Historiska Hus är tvättlinorna med plagg i regnbågens alla färger. Genom satsningen lyfter man bland annat fram sexuella minoriteters rätt till en trygg vardag.

När sedan minoriteten ryter ifrån och vill framföra sitt budskap säger den andra parten att minoriteterna skapar ”ett jäkla ståhej” kring ”en massa fenomen som inte fanns förr”. Som om det vore pop just nu att vara gay eller transsexuell.
Eller som om det vore ett nytt fenomen att fly krig och bli en asylsökande flykting.

Det har alltid funnits förtryckta minoriteter. Det är bara det att vi nu i större utsträckning vågat börja prata öppet om dem. Och därför uppstår ”ett jäkla ståhej”.

Jag kommer inte att vika en tum då det gäller mitt sätt att tänka.
Låt alla blommor blomma, kärlek kan inte vara fel. Behandla din nästa såsom du vill att hon eller han ska behandla dig. Med respekt.

Tillåter mig vara trött

I går kväll vällde den stora tröttheten över mig.
Det är ju inte konstigt alls, med tanke på att jag kombinerat jobb med att finnas till för mamma.
I går kom beskedet om att operationen gått bra. Men såsom alla vet är faran inte direkt avblåst efter en stor operation. Infektioner kan uppstå, risk för blodpropp finns osv.

Ett höstarrangemang i nya blomsteraffären Dream Flower.

Många saker i hemmet har blivit satta på undantag. I dag hinner jag städa lite. Men annars har det varit mamma, tidningsjobbet och jobbet för Lovisa Historiska Hus som dominerat de två senaste veckorna.

Så i går kväll tillät jag mig vara trött.
Jag tillåter mig att börja gråta om det så känns.
Jag vågar säga ”just nu orkar jag inte”, jag gör hela tiden så gott jag kan.
Att släppa vissa saker är nödvändigt nu, konsten att prioritera är guld värd.

En av de bästa pizzorna

… åt jag i går på veganrestaurangen Bella i Lovisa. Härligt frasig och tunn.
Lite synd att deras hemsida bara är på finska. Men de flesta rätterna är, såsom jag tidigare sagt, väldigt goda och några också visuella mästerverk.

Även om jag inte är en smal person (alltså det kan se ut som om jag äter mycket) klarar jag bara av små portioner. Jag äter helst som en bebis, små portioner flera gånger om dagen. Därför delade vi pizzan med väninnan och blev mätta båda två.

En fin sensommardag

Det var bara +10 i morse men eftersom solen varit framme hela dagen blev det behagliga +17 på dagen. En temperatur som jag gillar, alldeles tillräckligt varmt.

På förmiddagen är jag mest kreativ och effektiv, så jag gjorde undan mina skrivjobb då.

Hösten kommer sakta smygande, solen går ner allt tidigare och jag har redan två kvällar haft levande ljus på balkongen i lykta.

En ny krysantemum piggar upp på balkongen.

En del sommarblommor har blommat ut. Min ampel fick också loppor såsom jordgubbsplantan. Min teori är att vissa växter inte klarat sommarhettan, andra på min balkong har överlevt bra.

Det behövs inte mer än en ny blomma, en veckotidning och senare på eftermiddagen ett glas mousserat och en liten bit mat med en väninna för att livet ska kännas bra.
Det är ju en dag i taget nu, och så borde kanske livet vara överlag. Jag njuter av solens strålar mot ansiktet och det faktum att jag just nu kan promenera till affären på mina egna ben.

Väntar på samtal från sjukhuset, men min korta erfarenhet av det här har lärt mig att ingen ringer bara för att säga att mamma checkats in. Jag hoppas i alla fall de ringer och berättar hur operationen, som planerats till i morgon, har gått.