Månad: september 2018

Skyltsöndag, den 23 september 2018

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

Den här skylten finns på det så kallade brännvinstornet i stadsdelen Garnison. Huset har varit med i evenemanget Lovisa Historiska Hus för att här fanns en konstnärsateljé, vilket skylten visar.

Jag tycker att färgerna på skylten, och alla nyanser i vildvinet som täcker stora delar av väggarna, är så vackra.

I dag ska jag inte göra många knop. Jag ska städa lite här hemma, läsa bloggar, följa Tors innebandymatch via Tulospalvelu, skriva ett par texter för Nya Östis och bidra med en gratis text till ett välgörenhetsprojekt.

Ute skiner solen, himlen är just nu klarblå och temperaturen verkar ligga kring +11.

Farväl till en vän, och hösten kom

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer
Med den här buketten sade min syster och jag farväl till en vän i dag.

Kapellet var fyllt av människor som ville ta farväl av vår kära vän Lotta i dag. Det blev en fin jordfästning, med många vackra blomster, tröstens ord och körsång.

Det har regnat en hel del och också blåst, men varit förhållandevis varmt, kring +14 grader. När solen tittade fram var det säkert ännu varmare.

I kväll vill jag bara vara hemma och ta de lugnt. Läsa ikapp mig på vännernas bloggar som jag av olika anledningar inte nästan alls hunnit titta in på de senaste veckorna.

Hösten är också en fin årstid, med alla fina färger. På vissa ställen är det ännu väldigt grönt, men granna inslag syns 🙂

Löv på mammas gräsmatta.

Klokord, vänner, stämning, förväntan och livets gång

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
Varje kväll nu. Stämning på balkongen.

Livet är oberäkneligt. Valet står mellan att finna sig i det som kommer i ens väg och ta sig igenom det. Eller att streta emot och vägra se verkligheten som den är.
Tacksamhet är en livsinställning. Ett lågmält bejakande av livet även då det känns tomt om meningslöst. (Patricia Tudor-Sandahl, boken Längtan visar vägen).

Vårrullar och annat gått i veganväg.

Så värdefullt det kändes att fånga stunden med en väninna som haft liknande saker att tampas med. Att få prata om det som känns tufft, att inse att man inte är ensam och att även kunna skratta befriande åt sådant som man först såg som eländets elände.

En annan lykta på balkongen.

Hösten är stämningsfull med mörkret som kryper på. I kväll var det ännu exceptionellt varmt, +19 vid 20-tiden då jag promenerade hem från restaurangen.

Jag tänkte att det är väl på ett ungefär såsom det kommer att kännas om aftnarna efter ett par veckor då vi är nere i Andalusien. Prognoserna visar +27 – +30 där i början av oktober. I varmaste laget 😀
Men visst längtar jag dit, nu då allt här hemma kring mamma verkar ordna sig.

I morgon är vi många som säger farväl till en god vän.
Begravningar hör också till livet.

Vardagshjältar

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Det finns många av dem. Till exempel tycker jag att teamet på Nya Östis utgör vardagshjältar.
I dag fick vi choklad som en av medarbetarna köpt på en resa och sedan tejpat upp på vår whiteboard som en överraskning för alla. Tusen tack Hanna!

Kexchokladpaketen hade olika texter, sådana som Du är grym! Jobba, jobba! Heja dig! Starkt kämpat! och så den här, Vilken hjälte!

Den här chokladen hade jag nog också kunnat ge min syster, men den fanns inte kvar efter vårt möte. Syrran har städat hela badrummet hos mamma, så nu är allt klart där när hemvården kommer för att hjälpa till med dusch.

Alla förtjänar kexchoklad ❤

Veckans ord – ORD

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

Ord är vad jag producerar så gott som varje dag i mitt jobb som journalist.
Ibland även som författare, men tiden att skriva böcker har inte funnits på länge. Kreativiteten återvände ett par år efter skilsmässan, men tiden och orken att skapa skönlitterärt direkt efter att jag skapat tidningsartiklar har inte funnits.

Här har vi ord på rad. En skylt i mässcentret i Helsingfors.

Den här bilden hade jag tänkt ta med i Skyltsöndag nån gång, men tyckte nu att den passade bra i Sannas fotoutmaning.

Lovisabilder, Alexandersgatan

~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer

Den där kvällen för en dryg vecka sedan, då jag belönade mig själv med en stilla stund i naturen och fotograferade mycket, tog jag den här bilden av Alexandersgatan i Lovisa på väg hem.

Jag tycker om att pressa motivet en aning med teleobjektivet, men inte till oigenkännlighet.

Den här dagen blev bra trots att jag kände mig som en urvriden en trasa i morse. Hemvården för mamma börjar snurra på. Efter några veckor utvärderas vårdbehovet. Hon klarar rätt mycket själv, men vissa saker behöver hon hjälp med. Och vi anhöriga tar ju inga blodprov 😀 Fint att sådant kan göras hemma, behöver inte kuska henne till labbet.

Jag sov en halvtimme på eftermiddagen… vet inte när det skulle ha hänt innan. Bara då jag är rejält förkyld och febrig sover jag dagtid. Men nu lyckades jag ta en power nap, den behövdes!

Ser fram emot ett någorlunda normalt liv igen. Där jag hinner städa mitt eget hem, låta tvättmaskin och diskmaskin gå. Där jag kan sova de 7-8 timmar jag behöver. Ett liv som ger utrymme åt mig själv i den ensamhet jag behöver, tid för umgänge med vänner och mamma, samt ork för mitt givande jobb.

Glad måndag! 17-09-2018

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

Ibland känns det krystat med ”glad måndag”, då olika bekymmer tynger på. Den här serien innebär inte heller att alla måndagar är tjohejsan-dagar. Den bara påminner oss om att måndagen kan vara en precis lika bra dag som alla andra i veckan.

Trevliga höstprydnader på ett staket mitt i Lovisa centrum.

När hemvården nu så småningom kommer i gång hos mamma hoppas jag läget lättar lite för min syster och mig.

Jag har sovit dåligt flera nätter då tankar malt i huvudet. Ännu för en vecka sedan sov jag bra, då hade andra ansvar för mamma och vi åkte ”bara och hälsade på” varje dag.

Min förhoppning är att det här blir en glad måndag, att saker och ting vänder mot det bättre snart. Att vi hinner vila ens lite, sköta våra jobb och även egna hem.

Har inte på ett tag orkat / hunnit länka upp till andra som deltar i Glad måndag, men de är rätt många – titta gärna in hos dem!

Kajsalisa

Konst eller Konstigt

Ankis bildblogg

 

Tre poängs helg!

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer

Lovisa Tor öppnade grundserien i division ett med 5-7 förlust i går, men i dag blev det komfortabel seger med siffrorna 10–4. Yes! Vi är på G!

Jag övade också att ta bilder med teleobjektivet. Det är inte så lätt. En helt annan teknik krävs för att zooma in och snabbt följa dem man vill fotografera. Dessutom krävs inställningar som tål att jag fotograferar ett oerhört snabbt spel utan blixt. Jag kan ju inte sätta blixten i ögat på spelarna… då blir jag fort utkastad från arenan 😀

En sisådär-bild. Övning ger färdighet.

Efter att ha jobbat några timmar med min syster hos mamma cyklade jag hem för att skriva en nekrolog.

Det är ett hedersuppdrag att få skriva om en vän som gått bort.
Men att göra det går inte i en handvändning. Många andra texter skriver jag hur fort som helst, men inte en minnestext som har med en nära vän att göra.

Därför såg jag inte Tors match live i dag. Jag prioriterade. Stannade hemma och gjorde tidningsjobb.
Det kommer fler matcher. Säsongen har bara börjat.