Nu försöker jag varva ner

Dagen började med indisk huvudmassage, energiklippning och frisering på ekosalong. Den lugna, dämpade musiken och känslan av att inte just då ha bråttom någonstans gav en fin inledning på dagen.

Hos ekofrissan finns ett vårdrum utan speglar och där spelas lugn, dämpad musik.
Jag tror att jag åtminstone för en tid framöver säger nej tack till kemikalier och väljer en ekofrissa, även för ljusfärgning av håret i ett senare skede.

Efter frissan hade vi första träffen med kandidaterna i valet av Lovisanejdens Lucia 2018. Sex härligt spontana och glada tjejer som redan vid första övningen sjöng jättefint tillsammans.

I kväll är det husägarnas fest tillsammans med aktiva inom Lovisa Historiska Hus.
På helgen har jag en del översättningar att fixa, men i det stora hela ska jag vila och försöka ta det lugnt. Ingen väckarklocka som ringer. Det har varit lite väl hektiska dagar under några veckor nu, även på helger.

Fler bilder från Vejer, Spanien

En av mina favoritbilder från Vejer.

En gång som sagt utsedd till Spaniens vackraste by. Med många smala vindlande gränder och trappor, vita hus, vackra planteringar och smidesarbeten.

Här är vi ännu nere vid parkeringen för bussar och bilar.
Vi kom hit rätt tidigt på förmiddagen. Därför är här så lugnt.

Vid 11-tiden hade alla barer och affärer inte öppnat, men en del hade gjort det. Sedan höll väl någon siesta igen lite senare då det var som varmast på dagen 🙂

När jag hade gått upp för den här trappan…
… fick jag syn på det här.

Och helt svartvit som människa är jag inte, ens då det gäller plagg. Den här kjolen köpte jag i en av de små boutiquerna.

Kombinerar den med svart, men det är ju en annan sak 🙂

Hur galet som helst, del 50

Ser ni ansiktet i stenfoten?

Den här bilden tog jag tidigare i höstas utanför Lovisa sjukhus. Satt i bilen med syrran och var på väg för att hälsa på mamma. Angående henne, hon mår bra nu och är så gott som helt återställd efter operationen – otroligt vad kirurgerna kan och sådan kraft mamma haft!

Jag ser ett ansikte, faktiskt någon jag tycker liknar en ung kille, kompositören Jean Sibelius? Ansiktet är ljust, där syns ögon näsa och mun och ett bångstyrigt hår, omringat av en mörkgrå halvcirkel.

Nästan lite kusligt, eller hur? 😀

Jag – en mamarazzi?

Ordet paparazzi känner de flesta igen. För en tiden sa min bloggvän BP att jag kanske kan bli en mamarazzi, det var då jag tog bilden av en kille på strandpromenaden i Cadiz. Det inlägget finns här.

I Sevilla tog jag den här bilden.

Här poserade många i katedralen.

Det är ju lättfångat då okända står och poserar för sina kompisar 🙂

Detsamma gällde kvinnan som stod och poserade mot en mur i Sevilla. Hon skulle kanske precis gifta sig, eller hade gjort det. Någon brudgum, eller eventuellt en blivande fru, syntes inte till.

 

Surrar på som en vindmölla

Andalusiskt vindkraftverk. Det fanns stora parker med flera hundra möllor på stora områden.

Man surrar på, som en vindmölla då det blåser 😀

Måndag, tisdag, onsdag – brukar gå fort undan då. Massor med mejl att kolla, texter att skriva och redigera, och just nu – luciaförberedelser. Vi har sex kandidater som ställer upp i valet, och det känns jättebra. Lucia är en tradition värd att värna om. Och viktigast av allt, att det handlar om välgörenhet och omtanke, inte om utseende.

Har inte fotograferat så mycket i min vardag, så det får bli några Spanien-bidrag igen 😀

 

Strandbilder från Conil vid Atlanten

Det gick att ta sig ner till stranden via spångar och stabila trappor.

När solen här hemma i södra Finland går och lägger sig allt tidigare, och då snöfall och kyla utlovas – då är det ju bra att de här bilderna finns.

Från hotellet var det inte mer än dryga fem minuters promenad och lätt nedstigning för att nå Atlantkusten.

Ingen från vårt gäng syns här, det här är en helt random bild.
Hotellets strand var skyddad, men inte så klippig som den ser ut på bilden.Jag har klämt ihop perspektivet.
Mina fotspår i sanden…
… som förvandlades till sådana här, uppåtstående. Fattar inte hur 🙂
JAG och Atlantens vågor! 😀 Det var lite svårt att visa hur stora de var.

Och med teleobjektivet fotograferade jag den här farkosten. Undrade först vad i tusan det var som syntes där långt borta, men tack vare objektivet fick jag en hyfsat bra bild av katamaranen långt ut till havs.

Några vardagsbilder, innan snön kommer…

Nu har det hotats med blötsnö. Det kan komma uppåt en och en halv decimeter, påstås det.

Ja, kanske det är dags? Vi har ju haft en lång, varm och på många sätt skön höst.

Balkongen är inte helt städad inför vintern hos mig. Inte kan jag ta bort blommor så länge de är gröna, eller rentav blommar och annars trivs! Ljungen är den enda som troligen står sig hela vintern.

Pelargonen till vänster ger troligen upp i något skede, men ljungen tål ju kyla.

För några dagar sedan tog jag den här bilden då solen sken över vårt rådhus med intilliggande park.

Skuggspel på en av väggarna i mitt hem, en plats jag älskar ❤

Tidigare i somras tog jag den här bilden av Hotel Degerby. Tyvärr har baren i bottenvåningen, där jag suttit med goda vänner många höst- och vinterkvällar, stängt. Hoppas att någon ny företagare tar över inom kort, det finns inte så många mysiga miljöer att gå till för att ta ett glas mousserat och nåt salt till.

Hotellverksamheten finns kvar, men dessvärre inte baren nere till vänster på gatuplan.

Senare i kväll blir det åter en del Spanien-bilder!

Gibraltar, Storbritannien

Ja, Gibraltar är ju en brittisk koloni. Spanien skulle helst vilja förfoga över landområdet själv, men se nej! Här är det brittiska pund som gäller, och karusellen med brexit gör inte förhållandet mellan länderna varmare. Därför kan det hända att man vissa dagar får köa länge i tullen. Vi hade tur att alla inblandade var på gott humör den dagen vi var där. Köer finns hela tiden men allt löpte tack och lov smidigt ändå.

Mycket är speciellt på Gibraltar. Platsen är absolut värd att uppleva fastän många som varit där för 20-30 år sedan säger att mycket har förstörts. Det är som i Monaco, när marken tar slut bygger man på höjden.

Så här lär det ofta se ut. Gibraltarsundet mellan Medelhavet och Atlanten drar till sig moln. Men det regnade bara då vi satt i bussen.
Vi har fortfarande inte stigit ur bussen. Tullpersonal har varit inne och kollat våra pass. Här åker vi över flygfältet.

För att komma in i Gibraltar passerar man först tullen och sedan åker man över landningsbanan till flygfältet 🙂

Stadsmiljö, fortfarande fotograferad via bussfönstret.
Europas mest sydligt belägna moské finns på Gibraltar.
Ett vattenfall sett genom minibussens fönster.
Aporna vände mig ryggen och försvann förskräckta in bland träden.

Och slutligen ett par vyer från huvudgatan där vi kunde shoppa och äta lite.