Tre nätter kvar till julafton

Programmet Jul med Ernst på TV4 delar ju gänget, jag vet 🙂
Men för mig betyder det en stund av lugn och ro, då jag får se nån annan pyssla och hålla på.

Hyacinten är en av mina favoriter inför jul. Jag tror den står i blom precis till julafton ❤

På tal om Ernst tycker jag att han tillverkat lagom enkla saker i år. Allt är inte så tillrättalagt.
Det enda svåra han höll på med i gårdagens program, eller som jag tyckte var superavancerat, var creme caramel 🙂

Stämningsfullt, berörande och roligt!

I dag har jag haft en annorlunda arbetsdag. Jag har skjutsat luciaföljet bland annat till ett äldreboende och till hembesök.

Sällan är en dag en annan lik i journalistens jobb, men mycket sitter jag hemma ensam vid datorn. Dock inte den här dagen. Under fem timmar umgicks jag med luciaföljet, vars besök började vid Rotarys julmiddag, fortsatte på servicehemmet i Gråberg och avslutades med hembesök i Tessjö.

Jag skriver om vår turné i nästa Nya Östis.
Det var stämningsfullt och berörande, några tårar föll minsann. Men luciaföljet är ett sammansvetsat gäng. Flickorna har roligt och det humoristiska smittar av sig 🙂

Efter uppträdandet på Rotarys julmiddag blev lucia med tärnor bjudna på mat.

Fyra nätter kvar till julafton

Mat förknippas med jul. Kanske för mycket mat?
Och jag som inte är en vän av typiska finländska lådor. Det vill säga kålrots-, morots-, potatislåda 😀

Många vill säkert ha kvar lutfisken och olika fiskinläggningar?
Helt ok. Men jag nöjer mig med köttbullar, jullimpa och bondost.

Vare därmed hur som helst. Alla gör på sitt sätt.
De här rätterna har jag fotograferat på Degerby Gille i Lovisa.

En liten del av Degerby Gilles julbord.

Lovisabyggnader, gamla anrika Degerby Gille

Den här byggnaden härstammar från 1695. På föreningen Degerby Gilles hemsida kan historieintresserade läsa mer.

Jag var här på ett jobb i dag. Stämningen är otrolig. Här har man lyckats fånga det som hör julen till. God mat, levande ljus, trivsam atmosfär. De gamla möblerna är fina. Ja, precis allt är inbjudande här speciellt nu då vi fått ett lager av vacker vit snö.

Det är så vackert med dina vita snön, svårt att fånga på bild.
En av kransarna på restaurangens dörr.

Mer om restaurangen kan man läsa här.

Fem nätter kvar till julafton

Och en gran till!
Den här granen fanns på en krog då Finland firade 100 år av självständighet 2017. Den var då prydd med blå bollar. I dag står den i en frisersalong, då ägaren tyckte den blev lite ”too much” att ha hemma.

Jag tycker att den är fin, då man ser den utifrån gatan i kvällens mörker. Dessutom tycker jag att tomten och halmbockarna också ser roliga ut, de spelar sina roller bra i sammanhanget!

Det kom mera snö i dag!

Vackert är det, och lagom kallt, minus två grader.
Finns hopp om att snön hålls kvar och att julen är vit.

Vy vid Parkgatan.

Jag kom ut först då det hade blivit mörkt. Har haft mycket att skriva för Nya Östis, men tycker också att det är skönt att kunna sova till halv nio och sedan jobba hemifrån i bara morgonrocken 😀

Favorit i repris, granen hemma på gården.

Jag är stark, men inte tuff och hård

I dag fick jag ett paket. Jag ska hålla mig och öppna det först på julaftonen.
Väninnan som gav det är en av många varma personer som jag känner, och som jag saknar ord att beskriva.

Hon sa att jag har gett henne så mycket. Allt från mod till styrka och balans.
Jag blev rörd, för jag har inte förstått att jag har betytt så mycket  för henne, eller att något som jag skrivit har gjort det.

Jag blev nästan stum också. Visst sade jag tack och försökte visa min uppskattning där vi stod i min hall, men ibland stockar sig orden i halsen och jag har mycket lättare för att skriva något än att säga det högt. Så hon fick ytterligare ett varmt tack via Messenger som är en av våra kontaktkanaler.

Det här med att både ge och få saker eller hälsningar kring jul betyder mycket för mig. Jag har kanske inte plitat ihop de vackraste julkorten, men vartenda ett har jag gjort för hand. Då  jag skrivit ner några rader har jag ägnat personerna som får korten en tanke. Jag hoppas att den uppskattas.

Jag tror att många tänker att jag är tuff och hård, jag har hört antydningar om det. Att man kan säga vad som helst åt mig, jag låter elakheterna rinna av mig.
Jag kanske är en stark människa, många motgångar har gjort mig det. Men att vara stark är inte detsamma som att vara känslokall eller beräknande.

Det kanske ibland ser ut som att jag inte bryr mig. Eventuellt har jag ett nollställt ansikte. Med åren har jag trots allt fått en yta som alla inte genast kommer igenom.

Men inombords är det mycket som smärtar. Till exempel då jag får höra att jag bara skulle veta hur mycket elakt folk säger om mig, eller att jag inte ska tro att det jag gör är något märkvärdigt.

Högst uppe på min önskelista i jul är att vi alla skulle kunna vara snällare mot varandra. Barmhärtiga likaså, både mot vänner och bekanta men även mot oss själva. Livet är inte en tävling.

Låt oss använda ordet ”tack” lite oftare, och ”förlåt” om det behövs.