Månad: december 2023

Årets sista Skyltsöndag och ett nyårslöfte

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Koiria talossa = Hundar i huset. Ei pure = biter inte.
En skylt som fanns vid dörren till ett av de öppna julhemmen i början av december.

Skyltsöndag är en trevlig utmaning i Blogglandia. Bloggvännen BP håller i trådarna och hos henne hittas länkar till många andra bloggare som visar trevliga och roliga skyltar.

Jag brukar inte ge nyårslöften, typ träna mer, ät hälsosamt, drick ingen alkohol i januari osv. Det är löften som jag vet att jag inte kan hålla.

Men igår kände jag att det är dags för förändring på personligt plan.
Jag har alltid tyckt om att stötta andra, lyssna, hjälpa, peppa, försöka få människor att tänka positivt, förklara för dem hur mycket vi har att vara tacksamma över, osv. osv.

Jag tänker fortsätta finnas till för vänner och nära och kära. Men – här uppstår ETT men!

Jag börjar med att lyssna, jag visar att jag förstår och att jag finns till. Jag ger råd om personen vill ha sådana och jag stöttar gärna.
Men ser jag sedan att den negativa spiralen fortsätter och att personen inte själv bjuder till för att få sina problem lösta, då sträcker jag upp händerna och ger för egen del upp.

Vänner och nära och kära får hjälp av mig, de får tanka energi via mig, men inte så till den grad att de suger ut allt och lämnar mig kvar som en tom ballong.

Var och en av oss bär ett ansvar för sig själv, och jag bär ett ansvar för mig själv.
Det kommer att bli svårt, men det är inte omöjligt. Jag kan hålla telefonen i tyst läge, jag kan ge tummen upp eller tummen ner eller trycka en annan emoji. Men jag ger inte längre mer tid än det till personer som inte ger MIG krafter, som skriver eller hör av sig bara för att klaga kring ditt och datt.

Gott nytt år alla! Låt oss vara positiva och empatiska och snälla mot varandra, men framför allt barmhärtiga mot oss själva!

Bra miljötänk av pusselfabrikören!

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Tidigare låg pusselbitarna i en genomskinlig plastpåse. Nu är påsen gjord av papper! Bra tänkt av van Haasteren och hans team!

När jag slog upp bitarna i lådan, varifrån sorteringen börjar, fick jag direkt syn på en av fyra hörnbitar 🙂

Nu börjar jag med att leta efter alla övriga kantbitar som bildar pusslets ram. Efterhand sorterar jag förstås enligt färg och mönster och tydliga motiv som träder fram.

Jag vill åter ta kontrollen över mitt eget liv och inte vara en marionett i andras händer.
Nu menar jag inte att mamma styr och ställer, henne vill jag hjälpa så länge hon finns kvar i mitt liv.
Men kalendern ska inte längre bokas full med möten och andra ”måsten” och jag måste bli ännu mer tydligare och skarpare då det gäller att säga ifrån i olika sammanhang.

Pussel ger mig sinnesro. Negativa och tärande tankar skingras. Pussel är bra för hjärnan på många sätt med sina färger och former ❤

I väntan på Sibirienkylan…

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
Bilden togs igår vid 16-tiden vid Östra Tullgatan. Snön hade då åter börjat yra, det kanske syns lite i gatlampornas sken.

Jag försöker vila mycket nu, sova länge de lediga morgnar som återstår innan jobbet åter börjar.

Mina lediga dagar mellan jul och nyår blev inte som jag tänkte. Allt jag hade planerat in för egen del inhiberades, dels för att andra insjuknade, dels för att jag inte hade ork att genomföra det jag hade tänkt. Mina krafter har fördelats på andra som har behövt hjälp. Ibland blir det bara så.

Här hemma har jag ändå fått i ordning ett arkiv av artiklar. Jag sparar urklipp, men inte på långt och när allt jag skrivit. Förstås även intervjuer som gjorts med mig under åren.

Men pusslet jag hade tänkt ta fram har jag inte ännu fått ut på bordet, eftersom det kräver mycket utrymme och bordsytan behöver tömmas.

Ett av grannhusen, också fotat den 29 december.

I dag har vi fyra minusgrader, men den närmaste veckan ska bli smällkall med temperaturer dagtid runt -14 och på nätterna kring -24. Då är det ju skönt att kura inomhus, och jag får jobba mycket hemifrån så det känns bra. Jag oroar mig ändå för hur min ork ska räcka till för att vid sidan av heltidsjobbet också finnas till för mamma. Kylan gör inte transport av mat och snöarbete enklare. Kanske dags att köpa in fler tjänster utifrån så småningom.

Fem en fredag, Gott slut 2023

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Temat hos Elisamatilda, denna sista fredag år 2023, är Gott slut 2023 och frågor kring året som gått.

Vad var det bästa med 2023?
– Det fanns mycket som var bra, så det är nog svårt att välja bara EN sak. Men för Lovisas del bostadsmässan, som pågick från drygt fyra veckor i juli-augusti. Jag hittade bilder från den om jag inte har visat tidigare och lägger ut en här.

Här syns en del av vardagsrummet och utsikten från huset Kungingattarenhelmi, på svenska Drottningens pärla.
För min egen del var det kul att jag kom iväg på en livekonsert i somras, då jag fick se Juha Tapio vars sånger har gett mig mycket styrka.

Vad ser du fram emot med ett nytt år?
– Ett nytt år är som en oskriven dagbok, ett fint häfte, en bok, med bara tomma sidor. Allt känns möjligt. Jag ser fram emot våren. Har inga stora planer för året, men en kryssning till Stockholm i mars kanske blir av. Jag ska också oftare våga säga ”nej” och vara tydlig då jag känner mig orättvist behandlad eller utnyttjad. Kanske rentav påbörja något helt nytt som ger livet det innehåll jag vill ha.

Gjorde du vad du tänkt göra under året?
– Ja, i det stora hela känns det så.

Vad har varit din största framgång i år?
– Jag har inte tävlat i något, inte vunnit ära och berömmelse på det sättet. Men framgång kan ju betyda annat också. Att planera nya nummer av Nya Östis och att tillsammans med kollegerna varje vecka få till en tidning må räknas som en stor framgång 🙂

Hur avslutar du det här året?
– Förhoppningsvis i lugna tecken och att jag får vara frisk. Det har varit tungt de senaste tio dagarna. En jordfästning före jul, mamma som dagen innan julafton insjuknade i influensa och behövde mer hjälp än vanligt, och sedan en vän som behövde stöd och hjälp då hunden skulle avlivas.
Ibland blir det bara så att de dagar jag hade tänkt spendera på annat sätt, ledig från jobbet, gick till omhändertagande av andra.
Men det kan komma en dag då JAG behöver hjälp, därför är jag tacksam för att jag var frisk och kunde hjälpa de nära och kära som behövde mig.

Nu är min enda önskan att själv få vila några dagar innan vardagen med långa arbetsdagar åter är här 🙏

Dagens ord, Stjärnor

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Bilden har inget direkt med rubriken och dagens ord hos Orsakullan att göra. Men visst är julgranen i fönstret formad som en stjärna?

En person kan vara en stjärna, en popstjärna.
Men mest förknippar jag ordet stjärna med stjärnor på himlen. Och där lyser de ibland så klara, ibland syns de inte alls. Jag kan tänka att en stjärna är min pappa, en annan är någon annan nära och kär som gått bort. I dag tog vi åter farväl av en älskad hund, så det finns många hundstjärnor där uppe också ❤

Vissnade rosor, minnen av ett vackert farväl.

Blandade bilder och svar på fråga

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Jag har tyvärr lite glömt att hänga med i Orsakullans dagliga frågor. Eller som nu i decemberutmaningen finns där bara ett ord och man får fylla på med vad man vill efter det. Ordet för i dag är ”Maskerad”.

Jag ska försöka göra bot och bättring och delta mer ofta härefter. Utmaningen för januari 2024 är redan klar hos henne.

En dag hade vi besök av Yles Buu-klubben i Lovisa. Det var program för barn på Kino Marilyn. Och barn brukar tycka om maskerader. Jag gillar också sådana, men blir allt mer sällan att delta i sånt i den här åldern.

Mitt svar på utmaningen hos Orsakullan är att vi till Halloween en gång hade maskerad hos ex-makens syster då hon och familjen bodde i Västerås. Det var hur kul som helst.

Uttalet maskeraaaad ger oss ett substantiv. Uttalet maskeeeerad ger oss ett verb och betyder att vi förser oss till exempel med en ansiktsmask. Ger du dig maskerad in på en bank kan det bli uppståndelse. Men å andra sidan, det är inte många banker kunden kommer in på i dag. Ändå ska jag säga att vi har två sådana banker i Lovisa. Hos en av dem får man till och med tömma sin spargris. Eloge!

En riktigt så här gammal skrivmaskin har jag aldrig använt i mitt jobb. Men då jag började jobba på Östra Nyland 1987 fanns där kvar åtminstone en sådan här. Någon berättade att en före detta chefredaktör hade brutit ett finger då han idogt knackade på denna och sedan slant fingrarna på nåt vis 🙄😱😄

Tomten var snäll, kanske jag också varit?

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

I år hämtade tomten bland annat den traditionella Muminkalendern. Den brukar också glädja mina bloggvänner då jag i början av varje ny månad visar vilken bild som gäller då.

Ett reflex, bra livförsäkring. En disktrasa med Lovisafönstemotiv från Vaja Finland, ett företag som grundades här men som sedan flyttade till grannstaden Borgå då större produktionsutrymmen behövdes. En tvål med doft av honung och citron. Tomten har varit påhittig 🎅❤

Tomten tycks också ha kollat genom fönstret och sett hur jag tidigare på hösten pusslade. Nu ska ett nytt pussel snart åter fram. Jag har två van Haasteren som väntar. Denna ”Hos frisören” som jag fick av tomten tror jag att jag börjar med.

En tomte hade också sett till att jag fick en tavla målad av Ingrid Käfling! Den var svårfotograferad på bordet, eftersom jag ännu inte hängt upp den. Men färgerna är helt i min stil. Guld, silver, svart, vitt och grått. Så även här har tomten haft stenkoll!

Tack alla tomtevänner 🎅🙏😍💕

Trees on Tuesdays i olika former

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Siktar på att ha vilodag i dag, ensam isolerad hemma. Då mamma haft någon form av flunsa och vi har hjälpt henne, iförda munskydd förstås, tar jag inga risker för egen eller andras del. Min syster och jag har haft kontakt, vi bytte julklappar i går. Men i dag behöver vi ta igen oss efter olika strapatser vi haft de senaste veckorna.

De här vackra tallarna finns på gamla kyrkogården där vi lade ner ljus i söndags. Det har varit, och är fortfarande, vackert med snö och iskristaller på buskar och träd. Vi tog en runda med bilen igår då vi hade lämnat mamma och innan vi landade hos min syster. Det var stilla och fint i vår lilla stad. Underbart att åka en sväng för att se julbelysningen på gårdar och i fönster hos andra.

När jag kom ensam hem med mina kassar igår vid niotiden tog jag den här bilden av julgranen på gården här som jag bor. Jag är tacksam och glad för att en sådan finns ❤

Lägger kanske ut fler bilder senare i dag, har fått en del trevliga små gåvor 🙂

Glad annandag jul till er alla!

Glad måndag! 25-12-2023

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Ja hörni gott folk! Det är årets sista måndag!
Med glädje visar jag min första julros nånsin. Vet inte varför jag aldrig köpt en sådan förr.

Nu då det är plusgrader ute trivs den här bra om den då och då får vara ute på inglasade balkongen. En julros klarar till och med av några minusgrader, och står hellre svalt än varmt. Därför flyttar jag på den efterhand. Vill se den inne hos mig, men till natten får den stå svalare.

Jag fick en del fina och trevliga klappar och visar dem efterhand här. Det här är inga stora chokladplattor, men handgjord raw-choklad som smakar himmelskt gott. Står det strawberry så kommer den smaken tydligt fram. Detsamma gäller vilda blåbär, pepparkaka, kokosnötsmjölk, pepparmint och chai orange. Underbara!