Här fanns förr en butik och ett bombskydd

I källaren till före detta Himbergs butik vid Östra Tullgatan i Lovisa fanns ett bombskydd. Där tog många personer skydd 1939–1940 då Ryssland bombade Finland. Jag fick låna en gammal dagbok från den tiden och skrev en artikel utgående från den till Nya Östis den 4 januari.

Huset ligger i stadsdelen Garnison, mina barndomskvarter.

Här hittas tidningen Journalisten, och på sidan 30–31 artikeln med personporträtt av mig och tankar kring mitt jobb som lokaljournalist, som jag varit sedan 1987.

Elisamatildas fem frågor handlar i dag om Nystart.

Vilken är din närmsta nya plan för året?
– Att ikväll gå ut med två väninnor och äta, och byta julklappar som vi inte hann göra före jul 🙂

Vad är något du vill göra under 2024?
– Fortsätta jobba med lokal journalistik.

Vad vill du göra bättre i år?
– Vara mer barmhärtig mot mig själv, kunna säga ifrån då det behövs.

Har julen åkt ner än?
– Jo, jag har inte haft julprylar framme. Adventsstaken tänkte jag låta stå till trettondagen Knut.

Hur brukar januari kännas för dig?
– Lite tung ibland då det ännu är mörkt mest hela tiden, och just nu extremt kallt ute. Men ibland är januari också hoppingivande, vi går mot ljusare tider, mot en ny vår. Nytt år, nya möjligheter!

Tomtebloss och norrsken

Firade nyåret hos en väninna och vi skjuter inga raketer, men vi hade de här stora tomteblossen som jag tycker var vackra i snön. Och vi städade upp efter oss. Vände dem upp och ner i drivan efter att de brunnit ut, så att de svalnade, och förde dem senare till skräpcontainern.

Jag har aldrig sett norrsken på riktigt, tyvärr. Men häromdagen fick jag uppleva det via Sveriges TV som visade flera korta avsnitt med norrsken och stämningsfull musik. Jag blev tårögd.

Ikväll ska det hejas på Finlands hockeylag i ungdoms-VM. Laget möter USA i semifinalen, och tidigare på dagen spelar Sverige mot Tjeckien. Spännande, vilka lag går till finalen?

Tiden gick fort, Journalisten kom ut!

Den här intervjun gjordes den 24 november. Inte tycker jag att det var SÅ länge sedan. Så fort som texten kommer ut på webben lägger jag ut en länk i ett nytt inlägg här, så att den som vill läsa artikeln kan göra det.

Hanna Nordenswan som är reporter har själv jobbat på Östra Nyland för länge sedan. Hon är väl ungefär trettio år yngre än jag, och det var under den tiden då hon hade gått ut gymnasiet som vi var kolleger en tid.

Hon fick precis allt jag svamlade om helt rätt. Det blev en mycket personlig och bra artikel, jag fick läsa den innan den gick i tryck men behövde inte rätta någonting 🙂

Hanna till vänster och fotografen Linda Varoma till höger. Linda känner jag också sedan ganska länge, en superduktig fotograf men hon är också bra på att skriva kolumner både på finska och svenska.

Efter att Linda tagit bilder av mig frågade jag förstås om jag får ta en bild av henne och Hanna så att jag kan berätta om artikelpaketet de gjorde. De gjorde också en gallup med fyra personer och frågade om de känner till Nya Östis.

Annars har jag idag nästan förfrusit fingrarna då jag skrapade fram lånebilen. Minus 22 grader har vi och jag är inte den som vill stoppas av polisen, som jag faktiskt råkade möta i dag.

”Jaahas rouva, olette näköjään saaneet iglunne liikkumaan” – jaha frun, ni tycks ha fått er iglo att röra på sig…

Nej, jag kör aldrig med en rullande iglo, det vill säga en bil som är täckt med snö, särskilt högt lager på taket, och med endast en liten glugg att titta ut genom på vindrutan 🤣

Och när jag äntligen hade fått upp värmen i mig själv och bilen rullade jag in på mammas gård för att ge mat åt fåglarna, och då höll jag på att förfrysa fingrarna igen. Men, jag tinade upp!

Månadsbilden, januari 2024

Nya årets första bild i kalendern med Muminmotiv som jag fick i julklapp av min syster.

Ser ut som en lite katastrofal start på månaden 🤣 Det är inte en stor rutten banan som står i drivan, jag tror det är ett par skidor. Och någon har tappat sin pokal för andra platsen i en tävling?

En ser frågande och oskyldig ut, en annan mer fundersam. Den som har vurpat verkar ändå ha lämnat platsen.

Glad tisdag och god fortsättning på nya året! Höll på att skriva fotsvettning… och det är så vi säger här ibland ”Grått nytt hår och god fotsvettning”!

Inte så glad måndag…

Första inlägget idag skrev jag igår, som förhandsinställt, den grönskande bilden under rubriken Glad måndag!

När jag gick över torget i dag på nyårsdagen blev jag däremot inte glad. Det såg ut som ett slagfält. Allt skräp från nyårsraketerna har jag inte ens fått med på bild.

Mänskor tycks kunna skjuta, men alla verkar inte kunna städa efter sig. Hur är dessa personer funtade? Helt tydligt är det nåt som INTE funkar i hjärnkontoret…

Jag tycker att jag aldrig sett stadens torg i detta eländiga skick. Å andra sidan har jag inte så ofta inspekterat platsen på nyårsdagen.

Stadens städpatrull har ledig dag i dag och ska så få ha. Det är bra att många får se förödelsen och jag är knappast den enda som förfärat mig. Trist är det ändå att det imorgon är den där ”någon” som städar upp efter alla de personer som inte kunnat göra det själva.