För bara en vecka sedan, söndagen den 8 september, hade vi såhär fina blommor på gården. En del av odlingsspalterna används som blomsteräng, och där kommer fortfarande fina exemplar.
Länkar till bloggar hos andra som är med i Glad måndag hittas HÄR.
En tuff vecka väntar för mig med möten, intervjuer, vedleverans och inbärning av den osv. Ibland vet jag inte hur jag ska orka men på något sätt brukar det gå. Och jag har bara tio dagar kvar på heltidsjobbet. Mot slutet av månaden en arbetsresa, men från och med sjätte oktober förhoppningsvis ett nytt lugn i mitt liv 🙏
För Lovisa Tors del sparkade säsongen igång i dag med bortamatch mot Blackbirds i Kervo. Där var många Tor-fans på plats, tolv av dem kom med liten hyrd buss och i den åkte jag.
De två första perioderna bådade inte särskilt gott. Tor hann inte alls med i hemmalagets fart. Det stod 4-0 på tavlan då tredje perioden började.
Men den som följt innebandy vet att där kommer målen ganska fort och Tor lyckades knappa in och komma upp till 4–4. Samma siffror stod sig efter förlängningen på fem minuter. Straffslag avgjorde sedan så att Blackbirds vann, men fick vi en pinne/poäng med oss hem 💛💙
Om vedleverantörens löfte håller kommer mitt och grannens vedlass imorgon. Våra hjälpredor är redo. Åtminstone skulle jag inte på något sätt orka bära in allt ensam, från gården till källaren. Det har lovats uppehåll, alltså att regnet ska upphöra, och det underlättar 🙏 eftersom jobbet med veden kanske inte blir klart på en dag.
En skylt som inger mig hopp. En trevlig ordlek också 🙂
Har känt mig dyster från och till, varit orolig för allt möjligt, men saker och ting brukar lösa sig. Det gäller att aldrig ge upp, att alltid känna tillit, att se möjligheterna 🙏
Texten på dörren till en gårdsbyggnad finns ute på landet på Villa Unelmas gård. Huset var med i evenemanget Lovisa Historiska Hus.
Länkar till fler bloggare som är med i Skyltsöndag hittar du hos min bloggvän BP!
Hos Åke är temat gårdagen, fredagen den trettonde. Allmänt uppfattad som en otursdag, men många säger också att tretton är deras lyckotal. Hur gick gårdagen för dig, frågar Åke.
Dagen gick bra för mig, torsdagen var värre. Igår kväll spelade jag och grannen Pictionary, det är alltid lika roligt att rita och gissa 🙂
Utblommad maskros, fotograferat den sjunde september.
Övrigt om gårdagen? Fick jobba tämligen ifred och fick en del viktiga grejer undanstökade. På kvällen hade jag bastutur. Skönt.
Det regnade igår och det regnar i dag. Jag är trött. Men kanske piggas upp då jag träffar några vänner senare i dag.
Jag känner mig inte som ett visset rabarberblad 🙂 Jag ser det vackra i det förgängliga, och så som solen lyser på bladet, skapar skuggor och kontraster, så lyser den också ibland i våra liv. Just nu ösregnar det ute. Men vi har haft en fantastiskt fin sommar i år och det här vattnet behövs. Det blir sol snart igen!
Hur känns det i kroppen? Helt bra, något att vara tacksam för 🙏
Hur känns det i huvudet? Också bra. Igår var en tung dag, den här dagen ska bli mycket bättre.
Hur känns det med en ny säsong? Om vi talar om hösten som säsong så känns det helt bra det också. Jag älskar sommaren, men har börjat acceptera också andra årstider, alla har sin charm. Avses ny säsong i teve, också kul med nya program. Och ny innebandysäsong börjar den 15 september, ännu mer kul!
Hur känns det efter igår? Nu känns det åter bra. Igår var jag ledsen från och till. Sedan brukar jag resa mig och ”damma av mig skräpet”.
Hur känns det med helg? Välkommet, skönt. Ska träffa vänner på lördag och även på söndag då det är innebandymatch.
Ett blad som tappades från min kroton. Den är annars helt grön, men ibland släpper den förstås ett eller två blad 🙂 Tycker den här bilden passade in nu när jag också hade rabarberbladet här.
Löv har börjat komma ner från träden i omgivningen, men mycket är fortfarande väldigt grönt här. Både gräsmattor och träd. Hösten får fortsätta vara varm ☀
Skruvar och jag brukar inte vara en bra kombo. Men ikväll skruvade jag ensam ihop denna vedställning. Köpte den lokalt hos LSOY Koti på Alexandersgatan.
Ja, det var ju inte direkt svårt att få ihop den men jag är stolt ändå. Det var nästan svårare att få upp paketet där delarna fanns 😂
Behövde inga hjälphänder och radade dit veden jag köpte från Tokmanni också. Ingen billig vedsäck men ett litet start-bo ville jag ha ❤
Handlade också till mamma som vanligt. Brukar ta två, tre timmar innan allt är klart och då ingår där ju en del egna ärenden, som nu vedställningen och veden.
Det är mörkt ute nu redan då klockan är 20.30. Imorgon ska ett regnväder dra in över Finland, men det ska vara rätt varmt ändå. Blir hela oktober månad varm tackar jag och tar emot 🙂
Den här fyrklövern hittade grannen Pia en dag när vi satt i trädgården. Tidigare i somras letade vi också, så att de som såg oss måtte ha undrat varför vi stod på alla fyra i gräset. Hade vi tappat något?
Nu hoppas jag att den här lilla gröna saken kan bringa mig lite tur, eller åtminstone styrka och sinnesfrid. Den här dagen har varit jobbig på många sätt. Jag vet inte varifrån jag gång på gång uppbådar styrka att knega vidare, men tillsvidare har det gått.
Jag har stort rättvisepatos. Jag har också lärt mig, och försöker leva enligt devisen att såsom man själv vill bli behandlad ska man behandla andra. Alltid lyckas jag inte till 100 procent med det, men jag försöker vara vänlig och empatisk. Att sedan andra inte alltid beter sig vänligt mot mig kan jag ju inte direkt påverka.
Och så något betydligt trevligare att visa och skriva om. Den här miljön ligger mindre än hundra meter från mitt hem. Smedsgränd, en av de äldsta i Lovisa. Den här vägen cyklar jag ofta då jag ska till Rosenparken och Lovisaviken. Där på sandplanen ligger nu baracker för skoleleverna från Generalshagens skola. Den renoveras och därför är eleverna tillfälligt inhysta i barackerna.
Som ett inlägg under kategorin ”Hur galet som helst”. Hur galet roligt och fint som helst, med gamla kaffepannor på rad längs en stig som leder till ett av husen i Skinnarby som var med i Lovisa Historiska Hus. Och mossa på stenar älskar jag ❤
Jag har två veckor kvar på jobbet. Närmare bestämt två veckor i ansvarsposition. Den 25 september får Nya Östis sin nya chefredaktör i Marit Björkbacka. Som tidningens representant reser jag ännu sedan på NÖ:s läsarresa till Kroatien och Montenegro i slutet av september. Lär vara mycket vackra trakter!
En del av Bond-hörnan och här intill finns en gammal sekretär där jag ofta sitter och skriver. Jag kan titta ut genom fönstret samtidigt.
Funderingarna kretsar kring den kommande hösten. I första hand har jag tänkt ta det lugnt eftersom jag inte varit ledig mer än riktigt korta perioder från och till de senaste sex åren. Men jag ska inte heller sluta jobba. Behöver tidningen mig som skribent ställer jag upp och på nästa års sida kan jag tänka mig ta helt nya uppdrag också, om jobbet som frilansande skribent inte ger tillräckligt med intäkter.
Det är svårt att föreställa sig hurdan framtiden blir. Vissa planer och funderingar behöver jag ha, men jag ska också försöka ta dagarna som de kommer.
Grönt är skönt och mossa vackert, bilden tagen den sjunde september.
Just nu är jag lite orolig vad gäller leveransen av ved. Beställde redan i våras. Sedan fick företaget problem med sitt fordon, en annan dag satte sjukdomsfall stopp för leveransen. Dagarna går och jag har tvingats avboka mina hjälpredor och hoppas de har tid att komma en annan dag… jag klarar inte ensam av att få in veden i källaren.
Det är mycket som handlar om att lära sig känna tillit och att ha tålamod. Jag som är van att planera det mesta och ha minutschema får vänja mig vid lite osäkrare tillvaro. I nästan vilka fall som helst går det bra, men det här med veden, stundande regn och höst och sedan vinter med mycket snö… det oroar mig.
Det blåste rejält i går. Motvind hela vägen från Äppelviken till Stenparken. Då ska man inte säga som ”föriga gumman” sa. För hon sa ”Hoppas vinden vänder tills jag ska hemåt.
Det var rofyllt att titta när gässen tvättade sig och plaskade runt. En del av dem är jättestora, vilket inte riktigt syns på bilden.
Nu vände vinden lyckligtvis inte så den låg i ryggen då vi cyklade bort från Stenparken. Betydligt lättare att trampa, man nästan flög fram på vägen mot Rosenstrandens park.
Sommarvärme, rejält över plus tjugo grader. Väldigt blåsigt, men vinden från sydost var varm och härlig.
Det syns ju inte här hur mycket det blåser men Kronobron gungade nog en hel del då man gick ut på den.
En säl i Lovisaviken? Nej, det är bara grannen Pia som är ute och simmar. Några lustigkurrar som vandrade längs Kronobron undrade om det var gyttjebad som gällde. Här är nämligen ganska lerig botten. Jag svarade ”Ja, gyttjebad är hälsosamt”.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 