Månad: november 2024

Hösten, boktider – och fem en fredag!

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Bloggvännen Professordeutsch har skrivit den här boken. Den väckte intresse hos mig, dels för att mamma varit krigsbarn i Sverige, dels för att jag inte kände till det här med Berlinbarn. Christian skriver om sina och andra personers upplevelser och om Berlinbarnhjälpen.

Fint signerad är boken också, med personlig hälsning som uppskattas mycket. Snart blir det trevliga, spännande och lärorika lässtunder, har redan kommit några sidor in i boken.

Hos Elisamatilda är Drömmar temat i dag för Fem en fredag.

När gick en dröm senast i uppfyllelse?
– Om jag inte blandar in mitt yrkesliv i det här, så var det nog i somras då jag flyttade in i det hus där jag bor nu. Ett gammalt trähus från 1800-talets slut, centralt beläget i hemstaden Lovisa.

Vad drömmer du ofta om?
– Inget direkt återkommande, men ofta om sådant, både roligt och mindre roligt som jag tänkt mycket på under vissa tider. Något slags bearbetning kanske.

Hur skulle ditt liv se ut om du fick leva som du drömmer?
– Ungefär som nu. Om möjligt, lugnt och stressfritt, men ändå med arbetsuppgifter så att jag klarar ekonomin. Efter snart elva år som singel skulle det kännas trevligt att träffa livets pusselbit, utan att flytta ihop med honom.

Brukar du komma ihåg dina drömmar?
– För det mesta mycket väl. Berättar jag om dem för någon lever minnet kvar längre. I natt hade jag en dröm som inte direkt var trevlig. Det var inte en mardröm men jag konfronterade flera personer som sårat mig genom åren. Bearbetning igen? Jag brukar tänka att det är bra att jag lever detta genom drömmarna, och inte säger samma saker rakt ut i verkliga livet. I vissa fall kanske det vore bra, men i de flesta fall onödigt.

Vad är en dröm du haft länge men inte förverkligat, vad hindrar dig från att nå den?
– En av många gäller resor. Skulle vilja åka med Hurtigruten någon tur i Norge. Men när har jag råd och vem får jag som sällskap? Ingen omöjlig dröm, men känns just nu ändå ganska avlägsen.

Höstliga vyer från Lovisa centrum

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Alexandersgatan, sedd från söder mot norr. Till vänster ligger Bistro Kronan, ett café och matställe. Här fanns Vaherkyläs café och bageri för ett antal år sedan. Västra sidan, och på bilden vänstra sidan, av gatan har hållits rätt intakt med gamla byggnader såvitt jag vet.

Däremot har fina byggnader rivits på andra sidan gatan, den som vetter mot öst. Huset med det gröna uppe vid taket är ett litet varuhus idag där det säljs allehanda verktyg, men också inredningsattiraljer. Affärerna är trevliga och har bra utbud. Där fanns förr en nattklubb i nedre våningen, den hette Alexia.

Det trista är att fina trähus och gamla bokhandeln (stenhus) har rivits. Här finns ett äldre inlägg på min blogg och ett foto av bokhandeln.

Längst borta till höger finns ett gråvitt hus. Där fanns också gamla sparbanken förr.

Karlskronabulevarden heter de här enkelriktade gatorna och den här parken går jag rätt ofta genom då jag nu bor längst borta till höger på bilden. Mitt hus syns nästan inte på bilden, men går jag genom bägge parkerna och sedan tar till höger är jag nästan hemma.

Färgsprakande november

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Bloggaren LillaSyster har på gång utmaningen Färgsprakande november. Den deltar rätt många i. Hon har också kört med temat Färgsprakande fredag om jag inte minns fel. Men nu frossar vi i färger hela november och vad är bättre än det, då månaden annars mest är brun, svart och grå.

Jag pusslade nästan två timmar igår och kom då på att här sprakar det ju av färger 😀

Det dröjde ett tag innan jag kom i rätt mood för att sitta vid stora köksbordet och pussla en längre stund. Det är samma bord som jag hade i vardagsrummet på förra adressen, men på något sätt har det tagit sin tid att få rätt känsla i köket.

Nu har jag det mysigt där, med en lampa som lyser bra över pusselbitarna och med levande ljus på betryggande avstånd. Med växter omkring mig och trevlig utsikt, också då det blivit mörkt ute.

I dag har jag en del ärenden på stan, har en lånebil då och då. Underlättar mycket och jag är tacksam för den. När jag kommer hem sen eftermiddag är det åter dags att elda lite.

Mina artiklar för morgondagens Nya Östis var klara redan i söndags. Den här veckan har jag jobbat med sådant som ska publiceras senare. Förhandsplaneringen funkar, jag skriver och förbereder redan sådant som ska ut först den 19 december och i första tidningen efter nyåret.

Snart har halva november gått

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

… och bra så, om en dryg månad går vi åter mot ljusare tider 🙂

Igår fick jag hjälp med att plantera om min kinaros. Jag är inte precis känd för att gilla att plantera om växter. Jag kan ha fingrarna i myllan men det är i så fall i en odlingslott eller i ett växthus. Tycker det är så stökigt med mull som ska in i en kruka, pressas ned vid växten.

Men nu står moderplantan i samma kruka som toppen, som jag kapade för kanske ett par månader sedan och som sedan faktiskt fick rötter.

Alla växter här hemma ger mig glädje. Att elda är också tillsvidare trevligt. Det tar sina timmar men jag hoppas att jag sparar i elkostnaderna. Blir spännande att se hur stor notan för elen är efter november månad då jag från och till haft två element på 17 grader.

Igår var vi här på hälsocentralen på besök med mamma. Inget akut, bara ett litet sår som behöver ses över då och då.

Annars har dagen gått med förberedelser av kommande artiklar. Det är +2 grader ute och tidigt mörkt. Tror att jag ska gå till pusselbordet i köket en stund.

Glad måndag, 11-11-2024

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer

Häromdagen firades den gråaste dagen i november i Finland. Tror att det var i lördags. En stor konsert arrangerades på ett torg i Helsingfors. En av många sponsorer var Gin Long Drink, den där grå goda drycken som jag saknade då jag bodde i Sverige 🙂

Men nu var det inte alls det jag skulle skriva om. Ju äldre jag blir, desto oftare kommer kommer ofta på sidospår. De kan leda mig vart som helst. Jag kan skriva långa romaner tills jag kommer på att jag skulle skriva om något annat, och framför allt – jag skulle fatta mig kort!

Tofflor. Sådana som man kan stiga rakt in i utan besvär. De gör min måndag glad. Köpte dem i lördags. Här i gamla huset behövs många sådana. De här går inte att tvätta i tvättmaskin men jag har ett par sådana som kan tvättas i maskin och så har jag massor av yllestrumpor 🙂

Så här ser det ut då jag går ut från köket till min farstu. Älskar den gamla dörren och har fått Muminaffischen att hållas på plats med hjälp av en spik. Enbart dubbelhäftande tejp räckte inte, eftersom varierande temperaturer med fukt osv. gör att planscher inte hålls på väggarna (en av många lärdomar jag fått i gamla huset). Affischen fick jag av Ordodlaren för ett drygt år sedan. Jag var själv sjuk, även då i oktober, och kunde inte vara med på bokmässan, men den här gåvan kom Märtha med till mig.

Det har tagit sin tid att landa i det nya livet. Dels handlar det om att jag inte längre jobbar heltid. Tempot är lägre. Dels har det handlat om att jag var sjuk länge, över en månad. Eventuellt är jag nu på bättringsvägen.

Jag har behövt vila mycket efter åtta hektiska år som ensamföretagare. Och här i gamla huset har jag fått vila. Jag har det ekonomiskt tuffare, men känner att jag lever ett rikare liv på ett annat sätt.

Jag lär mig nya saker nästan alla dagar. Hur ska jag elda, växlande temperaturer utomhus spelar sin roll. Hur ska jag täta fönster.

Min Glad måndag-hälsning handlar också om hur jag uppskattar att sitta i soffan och läsa, ha en pläd på benen. Jag hastar inte längre genom livet. Jag har tid att hjälpa min gamla mor.

När jag mådde som värst hade jag segt slem i halsen, som jag tvingades spotta eller kräkas upp. Inte så trevlig läsning, jag vet… men tänk… en kan bli glad då det går att snyta ut allt genom näsan igen. Hade väl aldrig tänkt att jag skulle säga det, men ”jag är så glad för att jag kan snyta ut snor genom näsan” 🙏🤣

Skyltsöndag och stämningsbilder

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

En skylt utanför ett antikvariat i Dubrovnik får förgylla denna soliga söndag, då vi också firar fars dag.

Skyltsöndag är en utmaning som många är med i. Länkar till andra bloggare hittas hos bloggkompisen BP, hon förvaltar den här utmaningen med bravur!

Igår kände jag stor glädje, ett lugn och tacksamhet då jag satt vid pusselbordet. Jag är kanske inte hundra procent frisk än men jag mår mycket bättre nu än förra veckan och veckorna därförinnan. Hela oktober gick ju på något sätt som i en dimma.

De här sorteringslådorna är fantastiska. I en del av dem ligger bitar av olika färger, eller bitar som jag vet att hör ihop på något sätt. I en del lådor har jag redan kunnat skapa små färdiga delar, som inte ännu läggs ut på bordet.

Jag hade yllepläden som jag fick av mamma runt mina ben. Mest för att det höjer mysfaktorn. Har arton grader i köket och den temperaturen räcker bra för mig 🙂

Då solen lyser in i köket på förmiddagen kan jag ibland inte se mig mätt på de sticklingar och andra växter som jag har vid fönstret. Det enkla är ofta det vackra.

Den här vasen tycker jag också mycket om. De krackelerade glaset, och det faktum att jag har fått kinarosens stickling att rota sig ❤

Alla möjliga tankar, jul, pussel, livet

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Känner att jag inte har varit så personlig här på bloggen som jag velat vara. En orsak är att orken var som bortblåst nästan hela oktober. Men nu tror jag att antibiotikakuren hjälpt och att jag borde komma tillbaka på banan igen.

Jag läser Allers jultidning. Bilden av granen har jag fotat från tidningen.

Jag läser långsamt, en sida i taget, och jag läser ALLT. Det här är något jag uppskattar med mitt långsamma liv i Äppelviken.

Ska jag ha en julgran här eller inte? Ska jag pynta? Svaret lutar mot nej för bägge frågorna, men jag kanske ska baka pepparkakor 🙂

Om två veckor ska jag delta i en kranskurs. Jag har aldrig gjort en krans förr så det här är också något nytt jag ser fram emot. Härligt att ha tid att gå på en kurs och en del av det blir också material för Nya Östis närmare jul.

Också jobbet med pusslet framskrider långsamt. Men vem har bråttom? Inte jag.

I ärlighetens namn ska jag säga att det ibland har känts lite väl svalt att sitta i köket och pussla. Men nu har jag fått upp lagom värme där och ibland har jag en yllepläd på benen. Alla stickade strumpor har också kommit till heders och fin användning här.

Det gäller att lära sig nytt. Att anpassa sig. Att göra det bästa av varje dag som livet ger mig. Vaknar jag på morgonen, och kan jag stiga upp från sängen, då har jag ju fått en gåva. En ny dag ❤

Fönsterutsikter och fick mycket gjort

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Jag lyckades inte helt fånga det gula skenet igår kväll, men med nattinställningen fick jag den här bilden då jag hade kameran nästan fast i fönstret.

Mariegatan söderut, också foto taget genom fönstret. All snö är borta, det är plus sex grader, vilket jag gläder mig åt. Hann två gånger använda icebugsen, men nu är det åter barbacke.

Tog idag med mamma, 90 år, till Tokmanni där hon fick pröva vinterskor och hon hittade ett par. Hon köpte även annat hon länge talat om att hon behöver och avslutningsvis likörkarameller som hon älskar. Dessutom råkade vi träffa mammas kusin Maj-Len. Det var kärt återseende, de två har inte setts på länge ❤

Imorgon är det fars dag i Finland. Min syster och jag förde ljus till pappas grav redan i dag och placerade även ut grankvistar runt ljungen. ”Älskad, saknad” står det på mitt ljus. Mer än 46 år sedan han gick bort, och hundra år skulle ha ha fyllt i år.

Vid gravgårdens parkeringsplats finns de här vackra mossiga stenarna. Hela gamla kyrkogården omgärdas för övrigt av en vacker stenmur, hur gammal som helst och massor av mossa finns också på den.

Fem en fredag, Mörka tider

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

”Mörka tider” är temat hos Elisa i dag, och visst är det bokstavligt sett mörka tider, dels för att det är höst och dagarna blir kortare fram till jul, dels för att världsläget är vad det är.

Men att delta i utmaningen Fem en fredag är alltid lika kul, så läget lättas upp med det 🙂 Och att sedan läsa andra bloggares svar är också roligt.

Bilden hade passat in på Skyltsöndag, och den har faktiskt väntat länge i arkivet. När jag nu har många andra skyltar på lager, men inte visste vad jag skulle illustrera dagens Fem en fredag med, fick det bli en skylt i mörker. Tagen under en innebandyresa hösten 2023.

Var i skalan av årets månader rankar du november?
Tyvärr kommer den lägst ner på skalan, på plats tolv. December, januari och februari betyder också tuffa tider, men i februari börjar det ljusna.

Hur har dina dagar påverkats av att det är vintertid?
Inte nämnvärt, om vi avser att vi flyttade visarna på klockorna en timme bakåt.

Hur ser du till att hålla humöret uppe dessa mörka höstmånader?
Jag pusslar, tänder levande ljus, umgås med vänner, skriver och läser. Bloggarna ger mig mycket.

Vad är det bästa och värsta med hösten?
Det bästa är vackra färger, hög klar luft och extra fint om solen skiner. Det värsta är mörkret, regn eller snöslask och halka och en tilltagande kyla.

Vad är en bra aktivitet att göra på hösten?
Att vara utomhus då och då, kanske promenera, fotografera. Gå på innebandymatcher. Men också att pyssla hemma. Det finns alltid mycket att göra, från skrivjobb till sortering av sådant man inte hann med under sommaren 🙂

    Gott att äta med goda vänner

    ~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

    Igår ville jag inte alls kommentera valresultatet i USA. Att vakna till samma mardröm som jag gjorde i januari 2017 var inte roligt. Jag tittade från och till på nyheterna men inser att jag inte kan göra något åt slutresultatet, och vad allt det för med sig, så jag bytte ofta kanal. Jag har gjort det förr då jag inte velat se en viss gubbes tryne.

    Satsade på träff med två goda vänner. Började med att dela en varm macka med en av vännerna och sedan tog jag ännu den här efterrätten. Vaniljglass med färska bär och chokladsås. Ett par härliga timmar då det nästan gick att glömma allt som händer ute i världen.

    Julgrejer finns ju redan till salu i massor. Jag köper inga prydnader men gärna sådant som jag kan använda i vardagen och den här tändsticksasken köpte jag från Bistro Kronan, platsen där vi åt.