Månad: januari 2025

Hektiskt? Kanske, men bara ibland ☺

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Dagens arbetsvy som går in i den kategorin här på bloggen är från nya räddningsstationen i Lovisa. Taklagsfest firades i dag. Här finns i framtiden räddningsväsendet med bland annat brandbilar och brandmän under samma tak som våra poliser.

Nu då jag pilat runt i bygden och träffat massor av människor förstår jag hur mycket jag har saknat detta. Då vi hade pandemin satt vi alla mer eller mer tvunget hemma. De senaste fem åren har jag också haft en chefsroll som i huvudsak bundit mig till administrativa uppgifter, planering och arvodesräkning och annat ”osynligt” jobb. Ibland var jag ute bland andra människor, men allt för sällan kändes det som.

I grunden är jag en social person. Men jag är också introvert, hur konstigt det än kan låta. Efter skilsmässan 2014 blev jag ytterligare sårbar, självförtroendet sjönk och under ungefär ett års tid ville jag knappt se andra människor. Men sedan vände det förstås och livet blev mer uthärdligt.

I dag får jag fortfarande ibland kämpa för att orka. Jag tror att det är resultatet av jobbet som ensamföretagare under åtta års tid, då de olika jobben betydde allt för mig – och sedan det posttraumatiska efter skilsmässan. För nog slog den ju ner som en bomb i livet då för tio år sedan.

Hos Elisa är dagens tema Hektiskt. Så nu svarar jag på hennes frågor 🙂

Hur brukar du göra för att hinna med allt du måste göra på en dag?
Planerar dagarna och veckorna så noga jag kan. Försöker att inte ta för mycket på mig på en dag. Behöver sova mycket och använder en PAPPERS-kalender där jag skriver in klockslag för alla åtaganden 😀

Vad gör du när du känner dig överväldigad av allt som behöver göras?
Tänker att följande dag blir bättre. Stökar undan det som ska göras och satsar på att få dagar som är tomma i kalendern. Tid för återhämtning behövs.

Hur får du tid för dig själv när det känns som att du aldrig hinner med?
Jag försöker se till att det inte blir så att ”jag aldrig hinner med”. Blir det så ändå någon enstaka dag tar jag ledig tid ”med tvång” efter det.

Har du någon favoritmetod för att organisera dina uppgifter och planer?
To-do-listor där jag bockar av saker jag fått gjorda. Och papperskalendern, oumbärlig!

Vad är ditt bästa knep för att varva ner efter en hektisk dag?
Behövs inte så mycket mer än tidningar, teve, böcker, eller att elda här i gamla huset. Sätter telefonen på tyst och kollar den bara då och då om någon vän, syrran eller mamma skulle ha hört av sig.

Hur galet som helst, balanskonst

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Ytterligare ett minne från sommaren 2012 då jag fyllde 50 år och var med ex-maken i Nice i södra Frankrike. Den här strandjobbaren sliter på och har både krafter och balans.

Jag har fått gräva lite i arkivet efter opublicerade bilder, då jag inte alltid haft nåt nytt att komma med.

I dag handlar vi som vanligt till mamma och på kvällen ska jag ta del av en föreläsning om problematiken i Mellanöstern, och skriva om det för Nya Östis. Jag har tidigare försökt bilda mig en uppfattning om konflikterna där, till och med läst något som gällde 1400-talet. Men jag har aldrig blivit klok på allt det där med Israel och Palestina, nu också Gaza och Hamas-rörelsen, osv. Vet inte om jag är mycket klokare efter kvällens diskussion som församlingen arrangerar, men intressant ska det bli!

Brev från HUS och behövdes paraply i dag

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Det här är bara en symbolisk bild, jag har fotat mina levande ljus rätt ofta 🙂

Tankarna går inte att stöta bort helt. Fick brev från HUS i dag att jag i början av mars ska infinna mig i Borgå på undersökning. Det är bra att sådana görs, och såsom jag skrev tidigare i dag, det är sällsynt att cellförändringarna i dessa fall betyder cancer.

Glad är jag också för att undersökningar görs vartannat år, och OM det skulle råka vara något elakartat på gång så finns det chans att åtgärda det i tid.

Jag fick använda paraply i dag då jag gick till frissan. Det blåste också. Så då jag kom hem såg jag ut såhär.

Men håret blev äntligen klippt. Pannluggen hade blivit lång och bångstyrig 🙂

Nu ska jag börja elda, igår hann jag inte då jag hade tre uppdrag efter varandra. Och så ska jag skriva en eller två artiklar, få se vad jag hinner och orkar med.

Tankarna finns nog då och då i framtiden, på undersökningen, sjukhusets mottagning, och det fanns flera papper som skulle fyllas i med alla möjliga data.

Men nog ska här levas också. Den tid som finns kvar. Om det sedan handlar om några dagar, någon månad eller många år, det vet vi ju aldrig.

Cellförändringar

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

Ordet cellförändringar väcker troligen många känslor. Första tanken kanske går till cancer.

Själv har jag försökt tänka såhär: Så många vänner eller personer jag känner har drabbats av cancer.
Somliga har tillfrisknat, andra har inte gjort det. Någon har haft cancer två gånger, lever fortfarande men andra har gått bort.

Varför skulle det då vara så att just JAG inte skulle drabbas? Jag frågar mig inte ”varför just jag?”… utan istället ”varför inte även jag, då så många andra drabbas?”.

När jag tog den här bilden tänkte jag inte direkt på cancer eller annan dramatik. Men det finns dramatik i bilden ändå. Jag tycker om dimman och de kala träden. Här står jag utanför postlådorna vid mitt hem och väntar på en skjuts. Det var igår. Skulle iväg på ett jobb.

Några dagar tidigare fick jag ett brev från HUS, som är Helsingfors universitets sjukhus, Helsingin yliopistollinen sairaala på finska.
Brevet kom från centralen för diagnostik.

Jag hade varit på papa-prov i november och nu visar provet att jag har en lindrig cellförändring som förutsätter fortsatt undersökning.

Brevet är kanske 2000 tecken långt. Jag blir inte speciellt orolig. Där står bland annat ”en cellförändring betyder inte cancer”. Väntetiden för denna typ av förändringar är cirka ett halvt år, eftersom förändringarna ofta läks av sig själva under väntetiden.

Jag tror att många får brev av det här slaget. Somliga blir oroliga, andra tar det lugnt.
”Slutligen konstateras cancer hos högst en kvinna per tiotusen screeningar” står det i brevet.

Jag kan ju vara en av dessa tiotusen. Eller så är jag inte det.

Men det är viktigt att skriva och tala om även det här. För det väcker känslor och tankar och sånt vill jag prata och skriva öppet om.

Den där boken där man ska fylla i ett slags testamente, eller skriva in hur man önskar att allt ordnas efter ens död, blev plötsligt aktuell att skaffa igen. Där kan man skriva in allt om var ens lösenord finns till allt det där, ni vet, som behövs i dag. Man kan skriva hur man vill att ens begravning ska vara, osv.

Men vi är ju inte där riktigt än för min del, hoppas jag 🙂
Å andra sidan. Vem vet när ens sista dag är kommen. Jag kan bli överkörd av en bil eller bara stupa av hjärtslag.
Att tänka på allt sånt här är inte hemskt tycker jag. Däremot ”hemskt” nödvändigt och nyttigt 😉

Hur galet som helst

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Det här är också en av många kategorier i min blogg. Några lever ett aktivt liv, andra kategorier halvsover, men de må få ligga kvar 🙂

Det här med galet betyder inte att något är fel. Oftast är det något jag tycker är roligt eller annorlunda. De här fotavtrycken finns i sim- och idrottshallen i Imatra där vi var på innebandymatch i fredags. Och här är mina fötter också med. Jag har reflexbrickor på kängorna. Bra idé, brukar somliga säga – ”jag ska göra lika” 🙂

Jag vet inte vad de olikfärgade fotavtrycken betydde eller markerade, men här tycks finnas något med tanke på barn, eller oss med barnasinnet i behåll 🙂

Glad måndag! 27-01-2025

~ Carita Liljendahl ~ 34 kommentarer

Vill du vara med i Glad måndag? Meddela mig att du är med så kommer du med på listan HÄR.

Har jag räknat rätt är det 487:e Glad måndag-bidraget jag skriver. Den 28 april skulle det vara dags för bidrag nummer 500 och det är samma dag som Nya Östis fyller 10 år! Ska kolla senare att jag räknat rätt angående Glad måndag.

En vits från Året Runt. Efter årsskiftet gick jag över till Hemmets Journal, en fin julgåva av min mamma. Tidningsprenumerationer är ju inte billiga precis. Men då jag läst den får hon tidningen och så gott som alla korsord lämnar jag till henne att lösa för jag hinner så sällan med dem. Delad glädje, dubbel glädje!

Och själv börjar man ju vara lite till åren kommen, så jag kan härefter kalla mina promenader Antikrundan. Eller kanske sedan då jag blivit pensionär på heltid 😀

Skyltsöndag och diverse annat

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Gynna det lokala, som den här lilla affären Mias på Alexandersgatan i Lovisa. Hon har också en webbutik och betjänar på svenska fastän sidan såvitt jag ser bara har finska texter.
Vacker är ju skylten också. De ska vara rätt enhetliga i alla fall på de gamla byggnaderna i vår stad.

Exakt hur länge bloggkompisen BP håller i trådarna för Skyltsöndag vet jag inte. Någon gång i februari har jag för mig att hon slutar förvalta utmaningen, men om det verkligen blir så eller om någon annan tar över, återstår att se. En jättekul utmaning är det i alla fall!

Därför också denna bonusbild. En snowboard som hängde på väggen i sim- och idrottshallen i Imatra. Vet inte alls vems den är. Texten som står på skylten på väggen betyder ”obehörig vistelse förbjuden” och jag vet inte heller varför den hänger där 🙂 För den här väggen finns i en aula där människor som ska till cafeterian eller idrottsarenan kommer och går.

Vädret: plusgraderna fortsätter, bra så tycker jag, men vet att det finns de som gärna skulle åka skidor och skridskor.

Söndagsysslor: sov till 10.20, tog senare en promenad via affären, hämtade in ved och fick hjälp av grannen så nu behöver jag inte gå till källaren på några dygn. Eldar just nu. Inte för att det är kallt ute, men gavellägenheten som har fem stora fönster mot tre väderstreck blir fort råkall om jag inte hjälper till med lite kakelugnsvärme.

Kvällen: kanske Trivial Pursuit med grannen, Bingolotto kan snurra på i bakgrunden. Läser bloggar, skriver dagbok, tar det lugnt och trivs. Här finns alltid något att pyssla med hemma, även praktiska saker som att dammsuga.

På gång på sikt: Enligt marthornas direktiv i en tidning ska vi städa, rensa och ordna lite i taget. En hylla här, ett bord där. Vad behöver vi, vad klarar vi oss utan? Var sak ska ha sin plats. Får man slänga eller ge bort gåvor man fått? Hur gör man med alla minnen, barnens teckningar och leksaker eller annat man sparat på om man inte har barn, fotografier, prydnader? Man kan spara en del, och man får ge bort gåvor. Ta foton av saker du vill se på och minnas och på det sättet ha kvar, gör en fotobok. Men du kan och behöver inte spara allt.

Innebandyresa och energikick

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Såhär kan det se ut då vi är på innebandyresa. Jag satt på första bänkraden den här gången. Efter att jag hade tagit det här fotot tilltog dimman och då vi reste hemåt mellan 21 och 23.30 var det förstås mörkt 🙂

Men stämningen är alltid god, vare sig vi vunnit eller förlorat. Nu råkade vi förlora 9–7, men matchen var fartfylld och jämn.

En av frestelserna på långa resor utgörs av längre pauser på platser där vi kan äta och där finns också annat än mat att frestas av. Den här Nanso-affären fick mig att köpa en varm tröja i mossgrön nyans. Den syns där borta till vänster mellan några vita och randiga blusar.

Jag sa att vi borde kanske stanna på mindre frestande platser, typ någon liten bensinstation som inte erbjuder annat än kaffe och mackor 😂 Nå, hur som helst – tröjan är skön och behövs här i gamla trähuset ❤

Uppvärmning pågår för Tor. Hallen var en kombinerad sport- och simhall.

Idag var jag på jobb här för Nya Östis då Lurens sommarteater hade sin första audition för musikalen Fame som visas i sommar. Teatern visas utomhus i slutet av juni och juli, men de första övningarna och uttagningarna hölls här, på Lovisa Gymnasium.

Bara det att vara där en timme gav mig massor av ungdomlig energi. Sång, musik, entusiasm, förväntan och spänning låg i en salig blandning i luften.

Budgetfrågor hos Elisa

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Fem en fredag hos Elisamatilda har temat Budget i balans.

Alla fem är inte så lätta frågor men en gör så gott en kan 🙂

Strandbulevarden i Nice 2012. Firade min 50-års dag där med dåvarande make och det var förstås något jag sparade pengar till för att kunna bo flott nära stranden. Den här bulevarden kom ju senare i rubrikerna på ett trist sätt då en lastbilsförare med avsikt körde ihjäl människor här.

Vad sparar du till?
Inget speciellt, men försöker lägga undan pengar för att klara framtida fakturor. Tänker redan nu på elräkningarna för vintern 2025–2026.

Vad har du sparat hemma du lika gärna kan göra dig av med?
För ett tag sedan slängde jag bort en massa pennor jag hade tänkt att jag köper stift till 😀 Så jag hade sparat dem, men gjorde mig av med dem.

Vad slösar du på?
Inget slöseri direkt nu då jag inte längre jobbar heltid. Unnar mig ändå frissa och massage ibland, men det är ju inte direkt slöseri.

Vilket var ditt senaste impulsköp?
Har inte blivit sådana heller om inte chokladstänger som frestar vid kassorna i affärerna räknas.

Budgeterar du?
Nej, men har koll på utgifter och inkomster.

I dag bär det av till Imatra med Tors supporterbuss, så kanske det blir bilder därifrån imorgon 🙂

    Mina artiklar och mammas namnsdag

    ~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

    Jag har ju glömt att marknadsföra mina artiklar, eller rättare sagt hela Nya Östis 🙂 Den finns att köpa som lösnummer via lehtiluukku.fi. Skriver du i sökfältet uppe till höger Nya Östis hittar du tidningen.

    Jag visar inte hela artiklar här på bloggen eller överlag på nätet, för tanken är ju att människor ska köpa lösnummer eller prenumerera på tidningen.

    Så det här är en liten del av en stor skörd som flera frilansare har bidragit med i den här veckans nummer av Nya Östis. Allt är totalt lokalt. Att tidningen är ”totalt lokal” var ett uttryck som jag myntade för kanske tjugo år sedan, under gamla Östra Nylands tid. Efter det har många andra tidningar gått in för liknande slogans.

    Mammas namnsdag i dag, Ingegerd. Vi överraskade henne med favoritmaten, wienerschnitzel, ett fång gula tulpaner och en korsordstidning. Här sitter vi på lokala pizzerian Newroz och väntar på maten som vi sedan fraktade hem till mamma.