Mars månads sista dag, imorgon är vi inne i april 😎🌷 Det ser ut att bli en måttligt varm och solig dag i dag, +7 grader klockan 10 på morgonen.
Hoppas kunna förgylla er måndag med några roliga korta historier, om jag minns rätt fotograferade jag dem från veckotidningen Kuriren för en tid sedan.
Det här borde vara med 497:e inlägg i Glad måndag-kategorin. Till påsk borde jag få ihop inlägg nummer 500. Ibland har jag skrivit två Glad måndag på samma dag, men inte särskilt ofta.
Andra som ofta eller ibland skapar Glad måndag-inlägg hittar du på en lista här.
Fortsätter enträget, av ohejdad vana, med Skyltsöndag. En alldeles för fin tradition att bryta.
Den här bilden togs för två veckor sedan i samband med att jag fotograferade en blivande skatepark i närheten av den här korsningen.
Här har vi översättningarna klara, sånär som på Ulrikakoti som betyder Ulrikahemmet.
Igår kväll firades Grand Opening på Kino Marilyn som genom åren blivit en trevlig plats för även annan kultur än biofilmer. Där uppträdde trubadurparet Married With Child som syns i bakgrunden på min bild. Utöver dem uppträdde massor av andra artister både i aulan och inne i konsert/biosalen, och evenemanget fortsätter i dag.
Intervjuerna är gjorda, jobbet undanstökat. I väntan på att trubadurparet ska börja uppträda avnjuter jag ett glas mousserat. Således en riktigt trevlig arbetsvy en lördagskväll.
Kino Marilyn, inte bara en biograf. Igår var här lite extra festligt vid ingången då Grand Opening firades.
På hela vintern har jag inte varit här, vid Rosenstranden. Nu var det dags för första cykelturen. Det blåste lite men blåsten var inte ens kall. Just nu har vi +12 grader så jag behöver inte elda i dag såsom jag hade tänkt, det får bli tills imorgon. Vi har ännu några kalla nätter framför oss om vi får tro prognoserna. Jag talar då om några minusgrader.
Många var ute och rörde på sig i dag och på Facebook finns det gott om vårtecken i form av blommor, fjärilar och annat som hör våren till. Någon tvättar fönster eller bilen, någon annan är ute vid stugan och vårstädar. Härliga tider!
Att blogga innebär redan i sig enligt min åsikt att kreativitet behövs.
För att uttrycka sig i skrift behövs ett visst mått av kreativitet. Därmed kan jag i mina dagböcker ge utlopp för min kreativa sida.
Min handstil blir ändå bara sämre med åren. Ibland får jag riktigt skärpa mig för att få den läsbar. Jag skriver rätt snabbt, och speciellt anteckningarna jag gör som journalist (bandar aldrig intervjuer) har sådan handstil som nästan bara jag själv kan tyda.
Att skriva artiklar kräver också kreativitet. Ibland går nyhetstexter ”enligt en viss mall”, så mer utlopp för den kreativa sidan i mig själv får jag då jag skriver personporträtt och reportage eller något om kultur. Ibland tas fotona rätt snabbt och det finns inte så många möjligheter till variation. Men i andra fall finns det chans att vara kreativ då man illustrerar artiklarna.
Nu har jag inte skapat teckningar på en dryg vecka, annars hade också en sådan kunnat platsa här.
I dag har vi riktigt fint väder med blå himmel, sol och kring åtta plusgrader. Imorgon flyttas visarna en timme framåt och vi har SOMMAR-tid. Ett sådant härligt ord ❤ 🌷☀😎
Vad är något litet som gör dig glad om dagarna? Solsken, fågelkvitter, plusgrader.
Vad är din bästa snabbmat för de dagar du har ont om tid? Mackor räknas knappast som mat men funkar utmärkt. Likaså pizza från pizzerian bakom hörnet.
Hur tar du dig oftast runt i vardagen – bil, cykel, kollektivtrafik eller promenad? Äger ingen bil, så mest blir det promenader och snart även cykelturer.
Har du någon hobby eller aktivitet som du alltid ser fram emot under veckan? Bloggen och min dagbok, men om fredagar också bastuturen.
Vad var det bästa med igår? Solen sken, vi fick mammas ärenden skötta och hittade en del till en fågelmatsapparat som hon trodde försvunnit. Bäst var också videkvistarna som blev så fina i den smala vasen invid hyacinterna.
I dag har det regnat, men regnet behövdes. Det får gatudammet att lägga sig och läget kanske lättas lite för dem som har pollenallergier. Parkerna utanför vårt hus har städats, alla kvistar och grenar har plockats bort. Det är fint där ute, bara solen och värmen saknas.
Bilden är symbolisk och har inte direkt något med inläggets text att göra. Jag har två väninnor som gör tavlor av kasserade smycken och det här är ett av de verken.
Jag lämnade in provet för tarmscreening i måndags och redan igår kväll fick jag svar via ett elektroniskt brev. För två år sedan kom svaret också lika fort. Jag valde att vänta med att läsa resultatet till i morse. Kände att det var lugnare så för sömnen.
Öppnade brevet idag och: Resultatet av screeningen för tarmcancerprovet är normalt, kunde jag läsa.
Hurra! Tacksam 🙏 Lättad!
Nu får jag ännu vänta på resultatet, eller direktiven om vilka uppföljningar ska göras efter ingreppet som gjordes den fjärde mars i livmodern. Har jag förstått saken rätt ska jag inom några veckor få svar på vilket resultat biten som avlägsnades visar. Troligen får jag också direktiv om fortsatt vård eller information om när nästa prov ska tas.
Solen lyser, himlen är blå, fem plusgrader har vi strax före klockan tio på morgonen. Torsdagsrutiner för att hjälpa mamma nu på dagen, och mot kvällen någon liten salt bit och ett par glas vin i goda vänners lag.
Cykeln kom ut från förrådet och däcken kontrollerades. Jag ska föra den på vårservice till sportaffären inom kort, ifjol kom jag aldrig så långt då jag hade stora problem med mitt knä.
Och invid grannhusets stenfot hittade jag de här söta små krokusarna. Där som solen gassar på är det ganska varmt, men annars halvmulet nu på eftermiddagen och kring +7 grader. Än får jag vänta på vårvärmen och första cykelturen. Jag eldar också några gånger till den här våren, men den proceduren behövs inte längre varje dag.
Odlingslotten är granskad. Där finns en hel del jobb med att rensa bort fjolårsgräs och andra växtrester. Min vän Pupuu (en hare eller flera) har varit där och gödslat vänligen 😀
Här ser det kanske inte ut att finnas personer som ger service, men det finns det. En välkomnande aula och sitta och vänta i om man såsom jag anländer tio minuter före avtalad träff med personlig bankanställd. Vackra fräscha rosor på bordet och bakom disken finns personal fastän inte just den sekund då jag tog bilden, för att jag ville att den skulle vara anonym.
Som företagare hade jag tidigare tre konton på en bank och sedan ytterligare ett konto i en annan bank. Nu har jag koncentrerat alla mina tillgångar till en enda bank. I Lovisa finns två kontor där man kan gå in och få personlig service. För mer tidskrävande ärenden och personlig träff med rådgivare krävs tidsbokning, men den går smidigt att göra via nätet eller via telefon och ringbud.
Jag hade flera konton förr eftersom ett behövdes separat för företaget så att jag kunde få ut kontoutdrag som hade enbart företagets inkomster och utgifter noterade. I längden blev det ändå dyrt med flera konton, det uppbärs ju serviceavgift för varenda en månatligen.
Nu är jag mycket nöjd då jag snart har alla mina tillgångar koncentrerade till en bank. En bank där jag får service av riktiga människor som jag, om jag vill, kan träffa face-to-face. Jag får tala svenska och jag fick fina råd om hur jag använder bankens applikation på mobilen. Det betyder inte att jag måste betala till exempel fakturor via den, för det gör jag aldrig via telefon. Däremot har jag redan i dag använt den för att kolla att alla överföringar jag gjorde igår har landat rätt.
En bank som finns i mitt kära Lovisa och som betalar skatt till min hemstad. Andelsbanken Salpa vid Drottninggatan är nu min bank ❤
Den här bilden togs för ganska exakt ett år sedan då väninnan Marina och jag tog Viking Line från Helsingfors till Stockholm. Tomma glas? Ja, det blev ett foto innan flaskorna hade öppnats 😀
Känns väl inte direkt som att vara en turist då jag åker till ”andra hemlandet” Sverige, men visst är jag en turist där som jag inte bor, speciellt när jag nöjesreser till ett annat land.
Klimakteriehäxans Varför/Därför handlar denna vecka om att turista. Nu ska jag svara på hennes frågor, och modifiera dem enligt mina behov. Det är tillåtet och därför gillar jag den här utmaningen. Den känns lagom kravlös men sätter samtidigt de små hjärncellerna i arbete 🙂
Varför minns jag en speciell semesterresa? Vi gjorde många med ex-maken under våra femton år tillsammans. Kanske min enda Thailandresa 2008 ändå sitter bäst i minnet eftersom vi där besökte en ö där en James Bond-film spelats in. Men också för de berättelser vi fick höra av ortsbor om tsunamin.
Varför köper jag nästan inga souvenirer om jag reser bort? Det kan bli en kylskåpsmagnet som minne eller något som går att använda i vardagen. Till exempel köpte jag från Israel en papperskniv med ena ändan formad som en delfin. Annars tycker jag att många souvenirer bara på sikt samlar damm hemma.
Varför väljer jag gärna en storstad som resmål? För att där finns mycket att se på en kort tid, till exempel har jag fina minnen från Rom i Italien.
Varför har jag ingen längtan till New York? För många år sedan tänkte jag att en gång i livet ska jag besöka USA. Nu känns det inte längre aktuellt. NY känns för stort och för långt borta. Och det är ju inte amerikanernas fel, men jag vill inte besöka USA så länge som Trumpen är president.
Varför turistar jag ogärna utomlands på sommaren? Nuförtiden är somrarna ofta extremt varma i södra Europa. Somrarna i Finland är korta men härliga och jag missar ogärna att vara hemma då. Att resa söderut kan vara skönt i oktober eller i april, maj – eller på vintern till länder där det är lagom varmt.
Finlandssvenskarnas veckotidning heter Kuriren. Den kommer inte ut lika ofta som de svenska, alltså inte en gång i veckan, men mera info om tidningen finns här.
Jag har nu som frilansjournalist skrivit mitt första reportage för tidningen, och har efter det här åtminstone två på gång.
Det är en trevlig motvikt till jobbet för andra tidningar. Nya Östis står mig förstås extra nära hjärtat eftersom den föddes då mitt käraste hjärtebarn, tidningen Östra Nyland, slaktades 2015 av KSF Media som istället skapade tidningen Östnyland. Den i sin tur finns inte mer med det namnet. Tidningen heter numera Borgåbladet, som också lades ner 2015, men som nu får leva vidare tack vare namnbytet som skedde ifjol.
Det blev en lite längre parentes om NÖ och ÖN, men som sagt, trevligt att skriva även för andra ibland. Reportagens längd är ofta generöst tilltagna, det finns plats för 8000 tecken eller mer och många bilder.
Solen föll in i min bostad den här dagen och jag låter det synas på bilderna 🙂
Att jobba för en veckotidning, eller för ett slags magasin, betyder att man har längre deadline. Planeringen av artiklar som ska gå ut maj eller under sommaren sker redan nu.
Det går inte att köpa digitala lösnummer från Lehtiluukku av den här tidningen. Men den som inte vill ha en papperstidning hemburen kan teckna en digital prenumeration.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 