Månad: april 2025

Skyltsöndag, och nya tag på ny dag behövs!

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Igår när vi startade från Lovisa snöade och blåste det och var noll grader klockan 11. Några timmar senare var vi inte längre vid havet och kusten, solen tittade fram, och det blev plötsligt 11 grader varmt.

Här har vi på en rastplats 96 kilometer kvar till Tammerfors, pohjoiseen = norrut.
Ravintola = restaurang. Kauppa = butik. Resten förstår ni 🙂

I det här fritidscentret i Pirkkala spelades matchen. Det ligger invid den gamla hallen, så det byggs hela tiden mycket i Tammerforsregionen som är starkt växande.

Redan efter 55 sekunder tog hemmalaget Pirkat ledningen och även om vi kvitterade till 1–1 var vi hela tiden steget efter. Det var något som saknades, Tor kom aldrig upp till sin bästa nivå och det är det som krävs nu i slutspelen. Laget slog felpassningar, tappade boll, förlorade närkamper.

Ny fin hall, modern teknik. Matchen kunde ses också på storbildsskärm och här visades målen i retur.

Tor saknade inte chanser, men bollen gick förbi eller över mål, eller rakt på målvakten, som för övrigt gjorde en toppenmatch. Pirkat fick i sin tur utdelning på de flesta av sina chanser, förvaltade dem väl och vann 10–3… Sådana siffror är inte kul att se nu då mycket står på spel.

Tor tackar fansen och publiken efter matchen.

På väg hemåt kunde jag skingra tankarna genom att studera moln och en blå himmel. Våren var lite längre hunnen där i inlandet i Tammerforstrakten. Alltid något att glädja sig åt trots de hemska förlustsiffrorna. I dag nya tag i returmatchen som spelas på vår ”hemmaplan” i Borgå. Jag vill då se ett pånyttfött Tor 💙💛💪

Mumin-Jansson period

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Mumin firar 80 år i år. Åttio år sedan första Muminteckingen ritades. Jag är mitt uppe i ett jobb som har med Mumin och med Tove Jansson att göra. Berättar mer sedan när allt är klart.

Själv har jag gått in i en period där också Tove Jansson som konstnär är viktig. Hennes liv var ju så mycket mer än bara Mumin. Hon målade, skrev sångtexter och böcker som inte alls handlade om Muminfamiljen.

Här är den senaste boken jag köpt och som jag med intresse nu botaniserar i 🙂

I dag ska vi till Tammerfors för att heja på Tor som möter Pirkat i Inssi-divari, det vill säga i kvalet om att avancera till den nästhögsta serien. I morgon följande match på ”hemmaplan”, alltså i grannstaden Borgå. Det lag som först vinner två matcher avancerar. Det är spännande värre och jag tycker det skulle vara Tors tur att gå upp nu, vi har varit SÅ nära nu under många år. Men bara ”nära” räknas inte.

Fem en fredag om högt och lågt

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Den här bilden blev överstående då jag skrev om jobbet jag var på i tisdags. Men den symboliserar ändå högt och lågt, eftersom vi här är på marken, och snart på väg mot hissen som ska föra oss upp i kyrktornet.
Elisas tema i dag är högt och lågt.

Vad är det högsta du varit (bortsett från i flygplan)?
Berlin TV-tower? Med restaurang på 207 meters höjd. Kommer inte just på nåt annat, men möjligt att jag varit högre upp än så.

Vad är det lägsta du varit?
Kan inte säga i meter. Men besökt den underjordiska grottan där en del av avfallet (inte högaktivt) deponeras vid kärnkraftverket i Lovisa.

Hur nära ekvatorn har du kommit?
Måste vara Thailand då jag ser på kartan.

Har du testat något extremt, som att hoppa bungy-jump eller fallskärm?
Gjort både och, bungyjump ensam, fallskärm som tandem.

Finns det någon gång du har känt dig ”på toppen av världen” – bokstavligt eller bildligt?
Nyligen förstås då jag var uppe i Lovisa kyrka så högt som till korset på toppen. Och de två gånger som Tor avancerade till högsta ligan i innebandy 😀

    Stig upp eller sitt ner

    ~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

    Det här med min kreativitet vad gäller att teckna går i vågor. Jag ser bilder i mitt inre, på något sätt helt levande framför mig. Katten Stig och många andra figurer och filurer har mycket att säga. Däremot är det inte sedan så lätt att till ett papper överföra det jag har i huvet. Igår föddes ändå denna teckning.

    Den som inte vill stiga upp, kan sätta sig ner. Vi har fått nya parkbänkar i stan. Ser bekväma ut och är fina, tycker jag. Hoppas de hålls rena och fria från klotter och att de inte utsätts för ofog.

    En unik chans, en utmaning, ett litet äventyr

    ~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

    Ni ser den blå hissen på ställningen till vänster? Den förde igår mig och ett gäng andra journalister och fotografer, arbetsledare och församlingsanställda upp till kyrktornet.

    Mitt jobb har, under de snart fyrtio år jag varit journalist, bjudit mig på det ena äventyret efter det andra. Gett mig möjligheter att uppleva mycket sånt som annars inte hade varit möjligt.

    Nu då kyrkan renoveras bjöd församlingen in media till en presentation av det omfattande projektet. Dessutom fick de som så ville åka upp till tornet. Sista vägen upp till korset var det uppskattningsvis sju avsatser med smala trappor längs byggställningarna som gällde. De syns också vagt på bilden här ovanför.

    För att på något sätt bevisa att jag faktiskt var där uppe bad jag kyrkoherde Stina Lindgård ta den här bilden där jag poserar med en av arbetsledarna, Matti Anunti, från företaget Broofing.

    Hjälmen sitter lite på svaj. Lyckades inte få den tillräckligt spänd, men fick lite efter det här hjälp med den saken.

    Vet inte riktigt hur högt uppe vi var när jag tog den här bilden, men den visar trapporna som vi gick längs då hissen inte längre kunde föra oss högre.

    Jag skriver om renoveringsprojektet till Nya Östis senare i april och artikeln kommer ut på webben fri för prenumeranter lite tidigare. Där finns ändå inte möjlighet att publicera hur många bilder som helst, därför bloggar jag också om det här once-in-lifetime-tillfället.

    Från ett enda ställe var det möjligt att ta bilder ut över Lovisa. Där som hissen kom upp. Annars är hela kyrkan inplastad, eller plasten är fäst vid byggställningarna. Detta för att hindra snö och regn att blöta ner de träkonstruktioner som man jobbar med och taket har också öppnats på vissa ställen.

    Vet inte hur högt uppe vi är här, men kanske 30–40 meter?
    Det är finska skolcentret om syns till höger, och den grå byggnaden med ett litet torn är brandstationen. En ny sådan håller på att byggas utanför centrum.

    På den här bilden syns faktiskt huset där jag bor. Därmed ser man också hur nära havet Lovisa och mitt hem ligger. Lovisaviken och gångbron Kronobron syns bra.

    Jag var omtumlad några timmar efter det här jobbet igår. Höjdskräck har jag inte. Jag har ju också hoppat både benji och tandemfallskärm. Men så pass speciell upplevelse var det att det dröjde innan jag mentalt var ”tillbaka på jorden” igen 🙂

    God morgon och god natt från Äppelviken

    ~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

    Åke uppmuntrar oss att dela med oss av Veckans foton. Egentligen lägger ju vi bloggare ut bilder varje dag, men några av dem kan man ju kategorisera som lite extra än andra. Här bjuder jag nu på mig själv och sådana foton jag inte visat förr.

    I morse stod jag en stund och värmde mig i solen som under några förmiddagstimmar lyser in i köket.

    Igår tog jag en bild av mig själv då jag hade lagt mig. Sover inte med glasögonen på men enda möjligheten att få en skarp och någorlunda bra bild är att fotografera med glasögonen på näsan.

    Snart bär det av på jobb, bland annat till kyrkan som håller på att renoveras. Få se vilka bilder jag får där. Det är fortfarande jättekallt ute, bara +2 grader men solen visar sig!

    Och ja – jag har rätt ofta glömt att sätta ett krux i rutan för Kategorin Hälsostegen 2025. Jag håller inte på med det som kampanj men nästan dagligen blir det 2000–4000 steg. Till exempel i söndags då jag först gick till och från affären och sedan på kvällen till och från Aurorahallen i Borgå. Bussen kommer inte i närheten av hallen då den är omgiven av olika sportplaner, så det blev ett par korta bra promenader 🙂

    Det gick stundom hett till i matchen mot SB Vantaa. En av deras spelare fick rött kort (inte i det här läget på bilden dock). Förlust blev det för oss, men kvalet fortsätter på lördag och söndag i tillfälliga hemmahallen i Borgå och i Tammerfors.

    Bokslut bättre än att passa barn?

    ~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

    Här är jag på väg till dagens jobb. Bokslutsinfo i rådhuset. Det var kallt och blåste som attan, vilket inte syns på bilden för det är ju underbart med blå himmel och sol!

    Upp för trapporna till andra våningen där bokslutsinfot arrangerades.

    Rubriken handlar om det att jag ska göra det jag kan, det jag är bra på, det jag gjort under snart fyrtio år. Alltså att jag varit och är lokaljournalist.

    Jag ska kämpa på ett par år till innan jag får heltidspension. Och jag har tänkt att OM jag inte klarar mig på frilansjournalistens inkomster och liten 25 procents pension så kanske jag kan fråga om det finns möjlighet till inhopp i skolor eller på daghem… Men sedan kom jag på andra tankar, efter att ha talat med en som jobbar på dagis.

    Jobbet lämpar sig inte för en som kanske har problem med ryggen ibland. Och hur ser det ut om jag ska hoppa över stock och sten ute i skogen där barnen så gärna vistas och rusar runt. Och om jag ska ha ansvar för sju barn? Jag som tycker att det är mycket att hålla reda på TVÅ saker, för att då inte tala om levande varelser som far fram som jehun… Nej, ingen förälder skulle vilja lämna sitt barn till en sådan tankspridd tant, hur mycket hon än älskar barn.

    Och jag skulle ju inte få använda så kallade flexi-band för barnen. Sådana som man använder för hundar. Stopp, du springer inte hit och du springer inte dit… Nej, nej. Inser att det inte funkar. Tyvärr.

    Jag kanske bara kunde få läsa sagor för dem. Natta dem, trösta dem? Men det finns nog inget betalt jobb som går ut enbart på sånt.

    Således har jag kommit fram till det att jag ska göra det jag är bäst på. Att skriva om lokala händelser, sitta på pressinfon, intervjua människor. Skriva om stadens bokslut… argh 😂

    Glad måndag och svar på bilfrågor

    ~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

    Slår i dag ihop på två utmaningar i ett och samma inlägg.

    Glass med smak av choklad och apelsin, toppat med citronmeliss, jordgubbe och blåbär. Det gjorde min torsdag glad men kanske också gör din måndag glad. Efterrätter ska ses som en del av livets goda, för dem som kan och vill äta sådana. Att vi inte är för stränga mot oss själva och säger ”nej tack, jag ska nog inte äta någon efterrätt med tanke på min vikt” 🙂

    En arkivbild från 2018 blir det för att illustrera veckans Varför/Därför som handlar om bilar.
    Det är Klimakteriehäxans utmaning och för en gångs skull kom jag ihåg att delta redan i början av veckan.
    Bilden tog jag utanför huset där jag bodde innan jag flyttade hit som jag bor nu. Det var Lovisa Historiska Hus då och massor av bilar på gatorna i stan.

    Varför har jag (bil)körkort? 
    Därför att jag tyckte det hörde till att ta ett fastän jag inte hade bil då jag fyllde arton. Senare har jag ägt bland annat olika Volvobilar och en BMW.

    Varför minns jag inte första bilturen på egen hand med nytt körkort?
    Den första, inte på egen hand, fick jag göra med morbror Boris bil och han var med. När jag sedan körde första gången på egen hand minns jag inte.

    Varför vill jag inte köra bil i vänstertrafik?
    Det skulle kännas otryggt helt enkelt.

    Varför byter jag inte bil till en miljövänligare som går på el, eller åtminstone en hybrid?
    Därför att jag inte äger en bil, så jag kan inte byta. Men även om jag skulle ha en egen bil skulle den vara bensindriven, min lånebil är en sådan.

    Varför tvättar jag bilen ganska sällan? 
    Därför att det just nu inte är någon idé att tvätta den då det ännu dammar fruktansvärt på vägarna. Och för att jag inte äger bilen jag ibland kör med. Men jag tvättar den ändå, låt säga, minst två gånger varje sommar. Antingen i tvätthall där det finns maskin, eller spolar av den med bara vatten från slang utomhus.

    Skyltsöndag, brr-väder och innebandy

    ~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

    Här var det skyltar i mängder och massor då vi häromdan väntade på färjan som skulle föra oss över till Pellinge. Översättningar behövs inte då skyltarna för en gångs skull är tvåspråkiga. Ett ord till och med på engelska 🙂

    Innebandykvalet fortsätter. Tor förlorade mot SB Vantaa i fredags 7–5, den sista bollen slog hemmalaget i tomt mål då Tor försökte få kvittering till stånd med sex utespelare mot fem.

    I dag fortsätter kvalet. Vi har hemmamatch, men den spelas dessvärre i Borgå eftersom vår idrottshall genomgår en renovering som startade genast i början av april. Vinner vi i dag ska vi åter till Vanda på torsdag. Det är nämligen två segrar som gäller.
    Förlorar vi ska vi fortsätta kvala. Troligen i Tammerfors i mellersta Finland eller i Kokkola i Österbotten. Således är en match i huvudstadsregionen (Vanda hör dit), så gott som på ”hemmaplan” med en kort bussresa.

    Vi har en kall period på gång. Minusgrader på nätterna och inte mer än ett par plusgrader på dagarna 🥶 Man hann bli bortskämd då vi hade +18 för bara några dagar sedan. Men solen lyser i alla fall just nu och den värmer, så det är alltid nåt att glädja sig åt.

    Varför/därför i matbutiken

    ~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

    Glömde nästan bort Varför-därför-utmaningen, men bra att det går att delta hela veckan 🙂
    Konceptet för utmaningen är också generöst, vilket jag gillar. Basfrågorna ska vi hålla oss till, men vi kan ändra ”alltid” till ”aldrig” eller även på annat sätt vid behov modifiera frågorna.

    Den här gången gäller frågorna våra vanor i mataffären.

    Hittade heller ingen bra bild från någon mataffär och är inte på väg ut för att handla i dag, så det fick bli en bild från mappen ”Oanvända foton”.

    Varför köper jag ibland chips?
    Därför att jag älskar ostbågar. Sådana slinker ganska ofta med i köpvagnen. Vanliga potatischips går också an men sådana köper jag inte speciellt ofta.

    Varför tycker jag bättre om mindre butiker än de megastora?
    Därför att jag överlag vill gynna det lokala och små affärer. I de stora tvingas jag ibland leta länge för att hitta vad jag vill ha. Utbudet är större, men jag betalar också gärna lite mer för lokalt producerat eller sånt som säljs i mindre affärer än sådant som stora kedjor köpt in i mängder för att kunna pressa ner priserna.

    Varför vill jag undvika att handla mat varje dag?
    Därför att jag inte har bil, men då som jag samåker med syrran eller någon vän handlar vi alla mer på en gång.

    Varför betalar jag ofta för en kasse att bära hem mina varor i?
    Därför att jag ibland glömmer att ta med mig en annan kasse. Affärerna ska ta betalt för plastkassar, det är självklart och jag betalar gärna. Använder dem sedan som soppåsar eller påsar att samla tomflaskor/burkar i.

    Varför kollar jag alltid bäst-före-datum på det jag ska köpa?
    Därför att jag är singel och sällan hittar små förpackningar. Datumet måste vara bra för att jag ska kunna äta / använda det många dagar. Kan köpa varor med röda lappar till nedsatt pris, men bara då sånt som går att frysa in.

    Varför betalar jag numera sällan mina matinköp kontant?
    Jag har för det mesta kring 20–50 euro i papperspengar och slantar med mig. Men det är snabbt och bekvämt med kort, så mestadels använder jag bankkortet.