… då jag tog min 2500 stegs promenad. Snön som föll i går rinner bort i dag.
Här far jag iväg hemifrån, för att kolla en del av julfönstren på Mariegatan. Blev inga bra bilder av dem eftersom det inte var mörkt ute, och det blev speglingar i fönstren.
Fönstret till vänster finns på Mariegatan och det till höger hör till kafeterian Tuhannen Tuskan kahvila på Tvärgränd. HÄR kan du läsa mer om julfönsterrutten i vår stad.
Tvärgränd som går från Mariegatan till Drottninggatan.
Drottninggatan i gamla stan. Här fanns ännu lite snö vid halvtretiden i dag, men nu på kvällen är allt borta och vi har plus fyra grader.
Tror att jag imorgon lägger ut bilder från några julhem.
Dagarna går fort känns det som, kanske för att det blir mörkt så fort. Men snart, snart vänder det. Efter söndagen den 21 december borde det börja ljusna minut för minut.
Adventslucka nummer femton öppnas i Caritas bloggkalender. Där finns en dörrkrans från Villa Aaltonen, ett av de öppna julhemmen.
Det fanns så många fina dörrkransar att jag visar två till av bara farten.
Den till vänster fanns på glöggkällarens dörr hos Villa Aaltonen och den till höger fanns på dörren till Kungsdammens gårdsbutik.
I går kväll, då julhemmen hade stängt, började det falla lätt snö. Vi fick kanske två centimeter. Det räckte bra till för att världen skulle bli lite ljusare. Nu lär det snart smälta bort eftersom vi har ett par plusgrader och imorgon ska det vara ännu varmare. Vi har också dimma i dag.
Kroton är en tämligen lättskött växt, och häromdagen såg jag att den blommar. En sådan sak gör ju också en måndag glad.
Få se om jag kommer ut på en kort promenad med kameran ikväll. Det finns några julfönster som jag har tänkt fånga på bild.
… och foton från olika julhem, eftersom vi hade öppna julhem i Lovisanejden under veckoslutet. Jag hann besöka fem. Från ett gör jag ett reportage till en veckotidning, men det kommer ut först nästa år. En del bevakades för Nya Östis räkning, så det har varit mycket med jultema nu.
Men förstås har jag också tagit foton till min blogg med tanke på kommande blogg-kalender-bilder. Och så har vi alla utmaningar, olika teman, jag försöker hänga med i, arrangerade av bloggkompisar 🙂
Det här duger ju som bidrag både till Skyltsöndag och som adventskalenderbild för 14:e december. Men här kommer en skylt till och bilder från Villa Aaltonens glöggkällare, där det var stämningsfullt värre. Lågt i tak såsom det ofta är i källare, så nu fick jag en gång känna mig lång då jag slog huvet då jag skulle in genom dörren 🙂
Såsom bloggvännen BP brukar säga. Finska är ett lätt språk, man sätter bokstaven ”i” efter svenska ord 😂 Här ser ni Glögi = glögg, kellari = källare.
Här kunde man sitta på bänkar eller vid ett bord och avnjuta glögg, men jag tog inte foton av människor som var inne här.
En sådan här venetiansk karusell hade vi två dagar på torget i Lovisa. Där fick alla som ville åka gratis.
Har ganska många foton på lager, så jag får se om jag sätter ut ytterligare något i kväll, eller om det blir först under veckan som kommer.
Här väntas några centimeter snö. Vi har haft lagom kallt med minus fem grader. I dag blåste det kallt. Det ska bli plusgrader sedan igen och det är helt välkommet.
Har ännu några dagar olika jobb att sköta. Dagarna går så fort att jag inte alls hänger med. Blogg och dagbok är fritidssysselsättningar jag inte vill lämna. Igår hann jag inte elda och då det varit kallt där ute blev det svalt inne också så nu ska jag ha brasa åtminstone i dag och imorgon.
Här har vi tjejer från Lovisavikens skola som uppträder med sång i vår fina kyrka. Tillställningen kallas ljusfest och betoningen ligger på julinspirerade sånger av en kör och av detta luciafölje. Tillsammans sjöng alla, också publiken, ”Nu tändas tusen juleljus”.
Traditionen är fin och jag tycker att det inte ens är nödvändigt med ett lucia-val där någon ska utses till lucia. Det behöver inte vara traditionell kröning av lucia heller. Det räcker med att en bär en krona, och att alla är överens om vem hon är, eller att det sker genom lottning.
Huvudsaken är ju sångerna och musiken, och det att ett följe sprider ljus i en mörk tid. Förr besökte Lovisanejdens lucia eller tidningen Östra Nylands lucia äldreboenden och sjukhus, men så sker inte mer. Däremot kunde vem som helst ta del av en direktsändning och även se på ljusfesten efteråt, via denna länk.
Det är luciadag idag och senare ikväll ämnar jag delta i Åkes utmaning, då jag kommit hem från kyrkan.
Men före det visar jag två vackra fönster från ett av de öppna julhemmen i Lovisa. Via den här sidan kan du se på bilder från alla hus som hade öppet idag och som är öppna också imorgon klockan 10–15.
Fönsterbilderna är tagna i Villa Armas.
Vi har ingen snö ute, men minus sex grader och ingen blåst är rätt perfekt väder.
Först lite info om fotot som utgör det som gömmer sig bakom lucka nummer 12 i Caritas blogg-adventskalender. Den är från gårdagens julmiddag på Degerby Gille och jag trodde att allt som låg på bordet var prydnader. Halmbock, julgransbollar och så någon rolig uppblåst ”ballong”.
Men se nej 🙂 Den där röda lite större saken visade sig vara kollegan Annettes fina festväska! Aldrig sett en sådan förr!
Och så går jag över till Elisas fredagsinlägg med fem frågor som berör olika minnen. Hon minns en bloggvän som gått bort, och jag vet hur det känns… Även om det är en person du aldrig träffat, finns det bloggvänner jag också saknar och minns idag. En av dem, Minton, finns inte längre. Hon sände ofta fina julkort och påskkort till mig och andra bloggvänner. En gång fick jag en handgjord docka ❤ När jag ser den sitta på en stol här hemma hos mig tänker jag alltid på Anki/Minton.
Jag vill såsom Elisa skriver också säga till alla er som läser min blogg (många av er kommenterar också inläggen) att ni är mycket betydelsefulla i mitt liv ❤
Innan jag svarar på Elisas frågor passar jag på att visa en bild som jag tagit genom fönstret i dag för att visa att solen lyser, hurra! Det är minus fyra grader och jag började elda klockan 11 så att jag hinner bli klar med brasan innan jag ska i bastun ikväll.
Vilket ögonblick från det senaste året vill du hålla fast vid extra hårt? Finns många fina, men jag plockar fram sportminnet från våren då Lovisa Tor äntligen avancerade från Finlandsserien till Inssi-Divari som är nästhögsta serien i innebandy-Finland. Segerruset då där i Tammerfors, resan hem och festen på en lokal restaurang efteråt minns jag gärna och länge.
Vad får dig att le, även en annars tung eller vanlig dag? Då någon säger något vänligt till mig, stöttar och lyfter. Men jag ser också numera ganska ofta via Facebook på Reels med Snobben och fågeln Woodstock. De är jätteroliga, särskilt när de skrattar!
Vad i din vardag får dig att stanna upp och känna tacksamhet? Att få vakna upp till en ny dag och känna att jag är frisk. Att ha nära och kära och vänner.
När brukar du känna ”det här är livet”? En lagom varm sommardag då jag kan sitta nära havet och känna svalkan från vinden. Ensam eller tillsammans med en vän, något gott att äta och dricka blir som pricken på i:et.
Vad får dig att känna hopp, även när livet känns lite tungt? Att det brukar komma en bättre morgondag. Känn tillit, allt ordnar sig på något sätt.
Hur galet roligt som helst! Matleverans-robotarna från S-Market ser nu inför jul ut som renar. Dessa har hornen och ögonen åt rätt håll. Men på Facebook såg jag en bild av någon S-affär som hade fått tejpningarna gjorda så att det såg ut som om renen hela tiden backade 😀
Mat med leverans av robot kan beställas inom ett område vars radie är cirka fyra kilometer från affären. Beställningen och betalningen görs via en applikation, som du har till exempel i din mobiltelefon.
De pilar flitigt omkring dessa robotar och jag tycker de är så söta. Varje gång jag ser en utbrister jag ”Titta, lilla roboten” ❤
Nu gäller det att se till hur vi uppför oss. Små tomtar lurar i varje vrå. De här finns hos min massör. man kan ju tro att de varken hör eller ser något, men var så säker bara – de ser och hör allt!
Det var lucka nummer 11 som öppnades med den bilden.
Ikväll ska jag på en julmiddag. Jag är inte en supporter av finsk julmat, men det brukar finnas sallad, picklad rödlök och goda limpor som går ner. Lite skinka med senap kanske också smakar, beror lite på hurudan skinka det är 🙂 Ostar med fikonsylt till efterrätt och julstubbe blir bra. Trevligt umgänge, en glögg, en snaps, ett glas vin.
I går ösregnade det då jag gick från massagen till livsmedelsaffären. Klafs klafs lät det i vattenpölarna.
I dag var det mörkt som i en säck redan före tre på eftermiddagen. Orsak, grå himmel och tät dimma. Tände levande ljus och hoppas att solen visar sig till exempel imorgon.
Lite färgsprak i december får jag väl bjuda på då genom Lovisavykort som kollegan Moa Björkells (Moa Lisa Photography) har låtit tillverka. Det är bra att vi har fått en del sådana med färska motiv från flera årstider. Här visar hon några som hon sålde på en liten julmarknad nyligen.
Och bakom lucka nummer 10 i Caritas adventskalender finns en prydnad av granris med band, kottar, tomte och halmbock.
Har varit en rätt vanlig dag med tidningstexter och ett fotouppdrag dit syrran vänligen skjutsade mig. Och så har jag en brasa i ugnen. Fick in ett större lass med ved igår då grannen hjälpte till. Annars kånkar jag lite varje dag.
De här pralinerna innehåller alkohol och säljs mig veterligen enbart på Alko, det som är Systembolaget i Sverige. De är jättegoda, men inte sådana som man äter fler på raken, och det har inte bara med alkoholen att göra. En räcker, då och då, och jag brukar ge bort några i samband med små gåvor.
Det här bjuder jag på från adventslucka nummer nio!
Ja, och så var det historierna om de försvunna korvbitarna. Tvekade en stund faktiskt, ska jag skriva om dem. Med risk för att jag börjar höra fniss och viskningar bakom min rygg – ”där går hon som tappar korvbitar”. Ja må ta risken, vara modig och bjuda på mig själv.
För någon månad sedan åt jag en macka vid teven. En av de små bitarna av pålägg halkade av mackan och åkte ner på golvet. Jag var 100 procent säker på att det gick till så. Således tog jag telefonens lampa i bruk, letade under soffan, under bordet, på soffan, i all dess närhet kollade jag ALLA skrymslen. Men ingen korvbit syntes till. Jaha, tänkte jag. Det var ingen korv som föll.
Följande dag låg korvbiten där på mattan och skrattade åt mig. Hahaa, här är jag!
I söndags hände samma sak. Jag tappade en liten bit korv som jag var säker på att landade på min tunika. Jag granskade den, steg upp från stolen, skakade på klänningen, putsade den med händerna. Ingen korvbit ramlade av och syntes ej heller nån annanstans.
När jag sitter på Tors match undrar jag vad det är för en liten röd bit som sitter fast vid klänningens linning. Ahaaa! En korvbit! Tror inte att någon av de personer som satt bredvid mig såg när jag försynt plockade bort biten… Men hur i hela fridens namn hade den inte lossnat tidigare? Inte då jag skakade plagget och inte på hela vägen som jag promenerade hemifrån till hallen?
Jag känner mig aningen förföljd, också förnedrad och förlöjligad och framför allt KRÄNKT av dessa korvbitar som har roligt på min bekostnad!
Kan någon bloggvän trösta mig med någon liknande pinsam historia? 😂💕
Hur galet som helst-bidraget tycker jag att min ek kvalar in i. Hur ska den kunna veta när det är vinter ute, då det inne ändå är kring +18 grader och jag lät så ekollonen tidigare i höstas.
Nu har den ena blivit 15 cm hög och en annan kommer upp ur myllan, så få nu se! Större kruka behövs i något skede antar jag 🙂
Hur galet som helst (HGSH) blev det också med den påskinspirerade stödpinnen då jag inte hittade nån annan sådär på stört 😂
Gårdagens eufori över första hemmasegern i innebandyn känns ännu som glädje idag, denna måndag!
Extra skönt känns det att vi vann då det var Pirkat från Tammerfors som vi besegrade. Det laget tog i höstas in på vår 1-5 och 2-7 ledning på sin hemmaplan… och sedan vann Pirkat med siffrorna 10-9.
Minns hur hemskt det kändes, men det minnet bleknade nu när vi ”gav betalt för gammal ost” och vann 7–6 hemma. Då hade vi legat under med 0-3 och 2-5… Men, vi kom igen! Vår målvakt motade ett straffslag och vi klarade spel i numerärt underläge de sista förfärligt spännande minuterna i matchen. HURRA!
Glad måndag var det också i S-Market där teckningar lagts upp på väggen mellan kallskåpen. Det här är lucka nummer åtta i Caritas blogg-adventskalender.
Känner också glädje varje gång jag känner doften av björkved och radar det jag burit in i en ställning. Sedan använder jag en tändros och lite papper och radar veden på ett visst sätt i ugnen och tänder på.
Det är fin avkoppling för kvällen. Har jobbat med texter, gjort en telefonintervju, mejlat hit och dit, bokat kommande jobb… men snart är det dags för dagbok och soffhäng.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 