Fina fönster

Skyltsöndag och Fina fönster en krispigt kall dag

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

En fin skylt utanför innegården var man hittar vår nyaste blomsteraffär Peikonkello. För den som inte kan finska översätter jag skyltarna så att Peikko = troll och Kello = klocka. Dessutom står där ”blomster- och trädgårdstjänster”. Öppet klockan 12 till 18, vilket gällde för just den här dagen.

Den 504:e Skyltsöndagen hittas också hos bloggkompisen BP, och länkar där till andra som är med.

En förtjusande affär som jag skriver mer om i Nya Östis. Den här bilden ger inte helt rättvisa åt de vackert prydda fönstren, de borde ha varit mer skymning när jag tog den.

Och inifrån såg det ut såhär.
Affären finns vid Alexandersgatan, men inne på den så kallade Alexandersgården med ingång därifrån.

Det var kring -12 grader tror jag. Vet inte vilka mätare jag ska tro på. En i köket visade minus sju, men jag tror att solen värmde lite där. Datorn sade -12. Nu när solen har gått ner visar mätaren i köket -13 grader.

Jag är inte förtjust i kylan och snön men kan hålla med dem som inte tycker om slaskblask heller och att det sedan fryser på. Minst två månader får vi troligen stå ut innan kylan ger med sig helt och hållet, men det blir i alla fall ljusare för var dag som går.

Och jag tog flera bilder under min promenad hemifrån till den nya affären i dag. Folktomma gator, en söndag för trettonhelgen, men Lovisavyer i alla fall. Visas senare!

Köksfönster och vintervyer, dag 19

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
Ibland tar jag faktiskt den här vägen till postlådan. Jag rundar huset istället för att gå via innergården. Bara för att här är så vackert. Det här är min kalenderbild för dag 19.

Jag gillar inte snömängderna, men då de kommer utan att fråga mig är det bara att acceptera läget. Den här bilden togs i går. I natt yrde det ner mer snö, sedan blev det +2 grader och regn.
Mitt köksfönster. Vi har hög stenfot på huset och fönstren sitter därför rätt högt. Adventsstaken står där till höger eftersom jag har en tjock gardin som under kalla och blåsiga dagar täcker halva fönstret.

I dag är det torsdag = hjälpa mamma dag. Handla i affären, bära in ved hos henne, dosera mediciner osv.

Så här går dagarna, och snart vänder det – blir ljusare minut för minut. Men såsom jag tidigare skrivit, jag tror att vi har en lång vinter framför oss. Hoppas våren ändå kommer i april 2025.

Här på morgonen tror jag att jag fick upphängningen för plåtarna i ugnen att sitta rätt, så pepparkaksbaket kan fortsätta endera dan!

Fint fönster, kalenderbild dag 18

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

En ståtlig och stor krans skapar stämning på Stallvinden i Strömfors. Bilden togs under julmarknaden där den sjunde december.

Låg vaken några timmar i natt. Ibland blir det bara så, alla gånger är det inte ens grubbel som håller mig vaken. Bra att jag sedan kunde somna om vid halv åtta, vilket betydde att jag sov till halv elva. Men nu då jag inte jobbar heltid går det bra att ta den vila som behövs.

Jag är ju annars inte den som kan ta tupplurar (lura tuppen, säger jag också) mitt på dagen eller eftermiddagen. Nej, gör jag det blir jag helt virrig, som finnen säger när han yrvaken slår upp ögonen: Mikä maa, mikä valuutta? Vilket land, vilken valuta?

Postlådan var inte frusen i dag. Låsoljan hade gjort sitt.
Jag har hämtat in en kasse ved.
Jag har dammsugit nästan hela bostaden. Det är inte julstädning, utan helt vanlig städning som görs då som tid och ork finns.
Kom på att jag inte har mjöl hemma, så pepparkaksbaket blir till veckoslutet 🙂

Fina fönster, blandade bilder från resan

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Det här kanske har varit fönsterglas, jag är inte så säker, men annorlunda är de i alla fall. Fanns på Hotel Alexandars gårdsområde i Montenegro där vi bodde fem nätter.

Lite tjatigt kanske då jag talar om mina dygn som sjuk. Tjugonionde i dag, det hela började första dagen jag var officiellt ”deltidspensionär” den första oktober. Så jag minns inte riktigt hur det känns att vara i form. Vissa dagar känns allt lite bättre, andra dagar går det åter ner i en svacka.

Fina gamla fasader i Kotor, gamla stan, med anor från 1400-talet. Det som jag alltid kommer att minnas från Montenegro är de fantastiska bergen som omringade allt ❤

Här vimlade det av turister, precis som det senare gjorde i Dubrovniks gamla stadsdel i Kroatien.

Och utanför gamla stadens murar, på ett avstånd av bara hundra meter, fanns den här lyxkryssaren. Jag tror jag visade bild på den tidigare här på bloggen, men det får då bli en repris 🙂

Ute skiner solen, det är +5 grader. Jag har varje dag försökt göra nånting, utan att överanstränga mig. Skrivit tre artiklar faktiskt på tre dagar och det är så roligt att vara tillbaka i den rollen.
I dag ska jag till ett gym, men det blir inget med blodsmak i munnen. Jag ska trampa lite motionscykel och eventuellt träna benmuskler och axlar i andra maskiner. Men som sagt, måste ta det väldigt lugnt. Halva kuren av medicinerna mot slemmet återstår ännu.

Fint fönster och stämningsbilder från resan

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Det här är en bild jag tycker mycket om. Fångad i flykten då jag gick förbi spelemannen vid en av ingångarna till gamla stan i Dubrovnik.

Ute på ön Our Lady on the Rocks fanns en kyrka och då vi gick genom rummen där fanns där ett fönster som var väldigt fint.

Jag har många bilder kvar från resan och funderar lite hur jag ska portionera ut dem.
Just nu känns det som att jag är LITE på bättringsvägen med förkylningen. Jag hade en intervju i dag och vi tog en rolig bild till den, en födelsedagstext som publiceras den 24 oktober.

Det är helt underbart att ha tid att skriva igen. Jag får se hur många uppdrag jag får nu under slutet av året. Klarar jag ekonomin med dem eller behöver jag hitta nya inkomstkällor på nästa års sida. Jag stressar inte. Lever ett par månader på besparingar, funderar, tar det lugnt och vilar mycket.

Fina fönster och LHH i Villa Garduelis

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Vackert inramat, inte sant? Det här är något jag på sikt försöker jobba med här hemma också. Jag har många grönväxter och hittar säkert med tiden bra platser för dem alla. De har redan nu flyttat lite hit och dit 🙂 Min dröm är att få en hylla som hänger framför något av fönstren, där många små krukor, kanske en del med örter, och även glasföremål med sticklingar i sig, får plats.

Detta fönster finns hos Villa Garduelis. Här följer några bilder från det objektet, som var med i Lovisa Historiska Hus den 24–25 augusti.

Huset sett från korsningen av Garnisonsgatan och Garvaregränd.

Ett vackert inramat fönster också här i sovrummet. Här och där fanns det skyddspapper på golven i husen. Alla besökare skulle gå in utan skor, men vissa objekt besöktes av över tusen personer så det blir onekligen slitage om golven inte skyddas.

Gårdsbyggnaden och den lummiga grönskan där.

Huset sett från gårdssidan och ingången till villan.

När jag ser ut genom fönstret

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

… då jag jobbar, ser jag det där bokhuset som skymtar lite bakom en trädstam där ute på den här bilden. Kanske ett av stadens mest fotograferade hus? Många stannar upp där, troligtvis mest turister, för att föreviga det lilla och lite märkliga huset.

Huset är gjort av gamla böcker som kasserades då Socisbyggnaden och bibban där drabbades av inneluftsproblem. Bokhuset är ett monument över det som skedde då, och det har faktiskt stått där nu över fem år.

Det finns många temporära lösningar i mitt nya hem. Banden som håller gardinerna åt sidan är ett exempel och grönväxterna ska inte stå där i samlad trupp på golvet 🙂

Jag lekte med tanken på att visa flyttkaoset, med allt som inte hittat sina platser. Men det känns inte bra och därför gör jag det inte.

Men här är tyst och skönt. Jag har varje kväll somnat fort och det hände inte alltid på gamla adressen. Även om här är trafik utanför på Mariegatan når ljudet inte in, inte så att det stör i alla fall.

Många nya insikter blir det varje dag. Till exempel då det är svalare ute så är olika platser i hemmet svalare under vissa tider. På eftermiddagen värmer solen huset från väst. På morgonen ser jag genom köksfönstret solen stiga upp. Hittar en fluga in så hittar den inte ut och snart ligger den död i något hörn. Det skulle bli många begravningsceremonier om jag tyckte synd om var och en 😀

Snart ska jag ut och kolla tomaterna. Plantorna når snart växthusets tak!

Fina fönster, del 212

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Ett inlägg i all hast. Flyttbestyren är på målrakan, i morgon borde allt vara klart klockan 12 då flyttgubbarna kommer. När jag städade bland gamla vykort hittade jag detta och tänkte att det platsar bra en dag då jag inte hinner skriva något annat här.

Flytten kolliderade förstås med räkning av arvoden och dessutom händer det hela tiden något i Lovisa. Detta behövde webbas direkt då vi bara har EN tidning i veckan och den kommer ut om torsdagar. Bra att nyheten kom nu och inte om en timme för då hade jag inte längre varit hemma vid datorn.

Fint fönster och fin detalj

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

Fotograferade ganska mycket i söndags då det var Öppna trädgårdar. Det är så jag vill ha det även framöver. Tid för upplevelser, att dela med mig av foton från min omgivning.

Fönstret finns i Kungsdammens försäljningsbod och den lilla ängeln som hänger där är så fin ❤

Lite fläckar av regn och några repor i glaset, det är fint det också. Allt ska inte vara perfekt. Och så syns där en insekt 🙂

I dag har foton tagits i den bostad där jag nu bor, för den ska hyras ut till någon annan. Det var en liten utmaning att få allt så snyggt som möjligt 😂 Lådor med färdigt packade flyttsaker stuvades in under stolar och skåp. Jag sa till hyresvärden och hans fotograf att de får ta det som det är, och förståelse fanns.

Jag har sovit dåligt några nätter. Mest för att tusen tankar tumlar runt i skallen. En del har med tidningsjobbet att göra, och där är det mest hektiskt från måndag till onsdag. Andra tankar har med flytten att göra, hur ska jag hinna med allt? Jag jobbar så mycket jag orkar, men vet ni åldern… och krångelbenet, de tar ut sin rätt 🙂

Om gardinstänger och mumier

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Nya gardinstänger köptes i dag och fyra skira gardiner i grått. Att få upp dem är ett spektakel i sig, men grannen Pia har hjälpt massor och stege har vi fått låna av ytterligare en granne.

Jag glömde lite att den här bloggen inte skulle vara tillrättalagd med snofsiga inredningsbilder 😀 Egentligen har jag ganska sällan haft sådana, men klart att jag försökt torka av ett bord om där varit mycket smulor och damm. På något sätt sitter det väl i ryggmärgen att försöka få fotona ”estetiskt tilltalande”.

Men det kunde gott få bli ett slut på det nu.
Jag har skrivit i ett dokument som handlar om flytten så här:
Jag har så länge varit andra till lags, i olika livskeden, privat och på jobbet. Nu räcker det.

Tar nästan varje dag med mig någon grönväxt till huset.

Igår såg jag på ”Sådant liv” – tror programmet i Sveriges TV heter så och det handlade om Niklas Strömstedt som bland annat gästades av härliga Jonas Gardell. De hade tillsammans skrivit en låt som handlade om åldrande.

Jonas undrade varför vi talar om att någon ser välbevarad ut. Alltså att hen lyckats dölja sin ålder, eller ser yngre ut än hen är, eller annars bara haft förmågan att se fräsch ut genom åren.

– Att kallas välbevarad kan väl bara vara en komplimang för en mumie, sa Jonas.
Jag håller med. Eller om du är en konserverad, inlagd gurka.