Gråare än grått, och varmt där ute

Ett ganska fint fönster fotograferat inne hos en fotograf på Alexandersgården för några veckor sedan. Vi hade en kurs med Nya Östis och kollegan John och jag besökte Pikkunes studio för att utföra vårt uppdrag.

Lika grått som det var då är det också nu. Plus fem grader, mörkt vid tretiden, regn.

Igår när vi tog supporterbussen till Kyrkslätt var det storm. Den tog flera gånger rejält tag i bussen, men på hemvägen var det inte längre busväder.

Kanske det här duger som ett färgsprakande bidrag på den nästsista dagen i Färgsprakande november hos LillaSyster. Mest blått och vitt, men lite grönt och rött där borta också 😂

Tyvärr blev det förlust med siffrorna 6–2 mot Rangers. Två perioder av tre hängde vi bra med och gudsonen Conny gjorde ett mål och blev utsedd till Tors bästa spelare i matchen.

I torsdags fick jag ihop över 5600 steg då vi inte hade bil och skulle föra varor till mamma.

Igår blev det kring 1600, så det var inte så mycket och i dag har det blivit 2600 då jag gått till affären, lagt ett vykort på postlådan och hämtat in ved. Så jag är helt nöjd med att jag kommit ut varje dag och att mitt knä samarbetat med övriga kroppen.

Glad måndag! Äntligen seger!

Efter tio förluster som inledning i Inssi-Divari förstår ni att också måndagen känns glad för en supporter. Första segern kom igår på bortaplan mot M-Team med siffrorna 6–7, och när jag vaknade i morse var det inte bara en dröm jag kom ihåg 💙💛

Här intervjuas Andreas Hietala i första matchpausen. Ställningen var då 3–1 till hemmalaget. Lovisapubliken fick beröm för att alltid ställa upp, i stora skaror även på bortaplan.

Jag var tydligen så darrig efter matchen att alla bilder blev suddiga då jag försökte föreviga stunden när laget tackade oss supportrar.

Fler än en gång har jag ju undrat vad det är som får mig att åka på match efter match. Har följt laget sedan 1999, så det blir ju 26 år i år. Sällan har vi förlorat tio matcher på raken, men inte ens det får mig att ge upp. Det är ju i de här tyngsta stunderna som laget behöver sina fans allra mest. Och när det sedan äntligen blir seger smakar den otroligt gott!

En av tränarna kom också fram till oss och vi hurrade tillsammans och han ropade ”Taas voitettiin” (åter vann vi) – och det stämmer egentligen riktigt bra, för i år har vi vunnit många matcher. Speciellt en del riktigt viktiga i våras. Den här säsongen har börjat sämre på högre nivå, men visst var det så att vi åter vann 😂

Att det blir hjärtklappning och känns som om man hade sandpapper i munnen när det är som mest spännande – det hör till. Och jag som inte brukar gasta så mycket skrek nu för full hals. Det blev en del ”buu” åt domarna som för det mesta pekade åt fel håll, men jag hojtade inga fula ord. Och jag visste att tv-kamerorna den här gången var riktade så att jag syntes i publiken så det gällde ju att inte visa ett visst finger eller att peta sig i näsan eller göra något annat opassande heller.

Ja, det skulle ju spraka också!

… av färger i november. Inte bara i ugnen av brasa!
Nu är det så varmt ute, och ska så vara några dagar till, så jag eldar inte varje dag. Men imorgon är det åter dags. Blir kanske tjatigt när jag skriver om det, men den som bor i ett gammalt trähus vet vad jag talar om. Fukten gör sitt och jag vill inte (läs: har inte råd att…) värma huset med elektricitet.

Men det här med färger, ja. LillaSyster håller i utmaningen ”Färgsprakande november. Den som vill vara med lägger ut en eller flera bilder per dag, som med färger piggar upp november som annars är en ganska grå månad här uppe i Norden 🙂

Taktiksnack inför tredje perioden i senaste innebandymatchen på hemmaplan.

Gult och blått = Lovisa Tors färger. Senare förknippades färgerna också med Ukraina, och alltid har de ju förknippats med Sverige.

Ibland brukar jag tänka då Tor spelar mot ett lag som har blåvit dräkt att domarna är orättvisa för att de tror att de dömer i en match mellan Finland och Sverige 😂Och då må ni ju veta att de inte dömer till Tors fördel 🙂

Jag fångade bollarna!

Jag sitter alltid nära sargen – både då jag är helt privat på matcherna och då jag är på jobb.
Kameran har en sport-funktion som knäpper många bilder på kort tid och då gäller det att följa rörelserna på planen. De är ju alltid snabba. Med min kamera ser jag inte på skeendena via displayen såsom man gör med mobiler och även med vissa andra kameror. Jag tittar genom kamerasiktet för ögat, eller vad det nu må kallas.

Då kan det ibland hända att jag inte alls ser vad som egentligen händer. Först efteråt ser jag att jag har fångat bollen på två bilder. Ibland har jag fått spelare i famnen då de ramlat över sargen. Ett antalt blåmärken och bulor har det blivit längs åren, men inga större skador.

Den här bollen träffade inte mig, möjligtvis väninnan som satt bredvid mig, för över sargen flög den ju.

Och idag var det premiär för den nya versionen av ”Vi på Saltkråkan”. Jag kollade via Arenan och gillade vad jag såg. Lagom modernisering, men charmen finns kvar. Här har Melker Melkersson hamnat i en av många penibla situationer. Han är på taket men stegen har ramlat ner 🙂

Skyltsöndag och veckans foton

Dagarna går jättefort och veckorna därmed också. Åter dags för Skyltsöndag, där Christian håller i trådarna, och för veckans foto med Åke som vill att vi ska visa vad vi sett genom kameralinsen.

Företaget Faluplast gav ett sponsorbidrag till oss, Lovisa Tors supportrar, så att vi kunde åka till Tammerfors för att heja på vårt lag. Tidstrand är det lokala bussbolaget som vi alltid anlitar.

För att göra en lång historia kort… Matchen började helt fantastiskt, vi hade bra flow och öste in mål efter mål. Ledning med 0-5 och 2-7 bland annat. Men sedan händer så gott som alltid något i tredje perioden. Vi orkar inte matchen ut, vi kämpar tappert men motståndarna (hemmalaget Pirkkalan Pirkat) kommer in i sin flow och jagar ursinnigt och slår in långskott efter långskott. Och när matchen är slut har vi förlorat 10-9. Helt ofattbart…

Jag börjar tänka på behovet av mental coach för laget, men kanske det är jag själv som behöver en psykolog 😀
Jag brukar kunna nolla matcherna rätt fort och det känns som ett måste eftersom säsongen inletts med idel förluster och bara en oavgjord match som gav oss en poäng. Härifrån kan vägen inte ta en annan riktning än uppåt!

Innebandy är alltså en sak som jag gett min tid åt denna vecka.

Genom min kameralins studerade jag också taket i Societetshuset på seniorfesten som firades där i onsdags. Här har otroliga vackra målningar tagits fram och snart ges det ut en bok som berättar om husets historia.

Min cykel tycks komma med på många bilder 😀 Här gjorde jag en personintervju i tisdags.
Drottninggatan är enkelriktad, ligger centralt i Lovisa och här finns en del affärer, lunchställen och ett konstgalleri.

Skyltsöndag, och foton från veckan

Under evenemanget Lovisa Historiska Hus har Rune många år haft sin verkstad öppen. Annars får man gå dit enligt beställning, tror jag.
Vackra solrosor fångar de förbipasserandes blickar och skyltställningen i trä är vacker.

Tillsammans med Professordeutsch Christian försöker jag och många andra hålla liv i bloggtraditionen Skyltsöndag.

Sedan är det Åke i Nacka som uppmuntrar oss att visa foton vi tagit under veckan. Han är också med i Skyltsöndag.

Syrrans födelsedag firades delvis i den här lummiga parken där Café Favorit har sin uteservering.

Mer än en vecka gammalt foto, men jag tycker att den får duga. Den här mannen satt och pratade högt i telefon. Det var andra tider då vi hade telefonkiosker. Den gröna i bakgrunden fanns bara tillfälligt på plats så att människor fick skriva ner sina minnen i ett häfte. Minnen från tiderna då det fanns telefonkiosker.

Blodmånen, eller den partiella förmörkelsen av månen, såg jag inte. Det var molnigt den dagen. Men sedan behagade den visa sig följande dag i sin fulla (berusade) prakt.

Och igår hade Lovisa Tor sin första match i innebandyns Inssi-Divari, nästhögsta serien i landet. Allt började bra med full fart, gott självförtroende, rakt mot mål och vi ledde 2-0 och även 4-2.
Men kanske spelarna sedan blev trötta? Eller också skärpte sig motståndaren Karhut från Björneborg, fick ordning på försvaret bland annat. Plötsligt var det 4-4 och sedan 4-6, varpå Tor spelade utan målvakt med sex utespelare mot fem. Det gav inga mål till Tor men däremot tre mål till Karhut, så siffrorna 4-9 blev fula, men säger inte hela sanningen om matchen. Vi ska nog komma igen och hålla oss kvar i serien 💛💙 !

Samling vid målet inför matchstart.

Vi har en spelare som heter Mikael Lax, och ett företag nere i Strömfors skärgård som heter Söderby Lax.
Så jag antar att företagaren har passat på att komma med som sponsor på det här viset 🙂

Nitromatch… men vi vann!

Ett mål på ensamt genombrott gjorde Olli Taskinen och sedan satte han, såsom ofta förr, säkert in en straff i straffslagstävlingen. För det behövdes straffar för att matchen mot SS Storm från Sjundeå skulle avgöras. Tor hämtade upp sig från 1–4 underläge till 5–5 i fulltid, så det var fantastiskt strongt.
Förlängningen blev mållös, och straffarna vann vi sedan med 3–0, det vill säga motståndarna missade alla sina, eller vår målvakt parerade.

Det var eftermiddagsmatch som slutade kring halv sex på kvällen, och före det satt jag på bokcafé på jobb för Nya Östis. Synnerligen intressant om Tom Olanders bok, ”Harsböle bys historia”, som NÖ skrivit lite om tidigare på sin webb. På bokcaféet får besökarna ut mer då det är en person som intervjuar en författare.

I morse kunde jag åter inte låta bli att fånga solens strålar som föll in genom fönstret på min kroton och på en glasvas.

”Vi fick på snote”, och kalenderbild 6

Vi fick på snote, säger vi i Östnyland. Ungefär, vi fick en käftsmäll eller vi fick stryk. Två perioder spelade vi bra igår och ställningen var 4–5 då tredje perioden började. Men sedan körde gästerna över oss totalt. Det blev förlust med siffrorna 5–11… inga snygga sådana… Men det var serieledarlaget vi mötte.

Fysiskt och snabbt spel som av bilden synes.

I natt vaknade jag av ett konstigt sus och brus. Det läckte vatten från elementet i toaletten. Lyckligtvis rann allt direkt ner i avloppet och då fastighetsägaren kom på eftermiddagen kunde han enkelt täppa ett litet hål. Nästa vecka, när helgen är över, ska ett rör bytas ut.

Vi firar självständighetsdag i Finland i dag. I dessa tider känns det särskilt viktigt att göra det. Att fira att vi är ett självständigt land, och att tacka och minnas alla dem som kämpade för vår frihet i kriget mot Ryssland.

En vanlig disktrasa kan förvandlas till en fin och praktisk present med hjälp av lite guldfärg, grönt och rött och en förmåga att skriva vackert och rita fint. Det här är en gåva som jag fick av en vän.

Skyltsöndag och en skön seger igår

Lång innebandyresa, troligen säsongens längsta, då vi åkte till Nyslott (Savonlinna på finska) igår. Vi startade klockan 11 från Lovisa. Matchen började klockan 16. Eftersom det blev förlängning och sedan straffslag var den slut först 18.20 och hemfärden startade 18.35. Tillbaka i Lovisa var vi 22.30. Så visst är vi ett segt gäng vi som åker iväg för att heja 🙂

Efter 60 minuter + fem minuters förlängning var resultatet 5–5, och då en segrare ska utses blev det straffslag och där var Tor snäppet bättre. Så det blev seger som skrevs 5–6. Tor fick med sig två poäng hem och en poäng stannade i Nyslott hos Top Team.

På så långa resor behövs matpauser och fikapauser, och inte minst – även pauser för toalettbesök.
Jag brukar ju köra med översättningar för mina vänner i Sverige som tycker finskan är ett kul men ibland också ett svårt och framförallt annorlunda språk. INVA förstår alla kanske att kommer från ”invalid, invalidiserad”, men i dag används namnet funktionsnedsättning för dem som har olika slag av funktionshinder (handikapp sa man förr). Allt det här med nya ord, och gamla ord som helst inte ska användas mer, kunde man skriva ett separat inlägg om 🙂

LASTENHOITOHUONE = skötrum för barn (lapsi = barn, hoito = vård, huone = rum).
LASTEN HOITOPÖYTÄ = skötbord för barn (pöytä= bord)

Den här toaletten fanns såvitt jag minns i Juva som ligger en bit utanför St Michel. Då hade vi ännu cirka 60 kilometer kvar till slutmålet Nyslott.

Det var ett tag sedan jag publicerade bilder i Kategorin ”Innebandy – i media opublicerade bilder”. Jag har inte fotat matcher på ett tag, men igår var jag på jobb.

Här har vi tvåmålsskytten Jarkko Aallonen. Tor spelade den här gången med blå dräkt eftersom hemmalaget har gula skjortor. De här ”krambilderna” blir ibland intressanta 😀

Här har vi strax före halv fyra kommit fram till idrottshallen där matchen spelades. Och på bilden här under syns den abonnerade bussen vi åkte med.

Kan bli lite tokigt att se ut

… då bilder tas med inställningen ”Sport” på kameran. Det vill säga så att du håller knappen nere och följer skeendena på planen medan kameran knäpper många bilder efter varandra.

Råkade få bild på spelaren som utsågs till Tors bästa, Juuso Suotula. Men jag tror inte att hans högra hand är precis där den ser ut att vara… för det är ju en jäkla fart i spelet 🙂

Den här bilden är tagen uppskattningsvis en sekund senare.

Tor besegrade SS Storm från Sjundeå med siffrorna 6–2 och ligger etta i tabellen med två matcher kvar i grundserien. Där är jämnt i toppen mellan tre lag.

Jag fick ihop 3000 steg i dag och nu är det så skönt då det är ljust utomhus ännu vid halvsextiden, så då matchen var slut vid klockan 17 hade mörkret ännu inte lagt sig 🙂