Lovisabyggnader

Arbetsvy, tidig väckning och fina Lovisavyer

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Stadens budgetinfo klockan nio på morgonen gav mig en tidigare start på dagen än vanligt 😀

Early bird catches allt möjligt, så jag fick se en vacker soluppgång och trevligt var det att kunna ta cykeln i +6 grader och sol till rådhuset. Värre hade det varit att tvingas kämpa i motvind och regn.

Bra också att kunna ta foton utomhus både av stadsdirektör och ekonomidirektör som varken behövde vinterjackor eller gummistövlar 😀

Se det positiva!

Och igår fick jag så här fina bilder av parken som ligger bakom gamla kartongfabriken, granne med kyrkan och stadens västra infart/utfart (bron till höger). Den här miljön är delvis förstörd just på grund av vägbygget, men gjort är gjort för länge sedan och den här parken kunde ju få nytt liv någon sommar, eller i vacker vinterbelysning?

Varför inte bjuda in hantverkare till något slags marknad här? Om idén förverkligas, glöm inte att jag kläckte den 🙂

Samma före detta kartongfabrik, sedd ur annan vinkel. Det huset borde också få ett helt nytt liv, men var finns de innovativa krafterna – och, pengarna?

Lovisabyggnader, förr och nu

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Eftersom jag är på bokmässan i dag så gott som hela dagen och inte vet hur det blir tid för inlägg ikväll, skriver jag ett på förhand. Vill inte bryta trenden av närmare fyratusen dagar med inlägg i ett sträck 😀 Det bor en liten statistiknörd i mig.

I Eddie Bruces senaste bok ”Lovisa forna byggnader och vyer. 910 foton på det försvunna Lovisa” finns de här bilderna på vår gamla järnvägsstation. Att den revs 1972 var en skandal utan like måste jag få säga.

Fint att de här gamla byggnaderna vid Smedsgränd står kvar.
Det här är troligen en av de mest fotograferade vyerna, åtminstone sommartid, i Lovisa. Då besöker turister Degerby Gilles rusthåll som finns här i närheten, och vandrar kanske sedan med gränden ner mot Lovisaviken.

Att fota sitt eget bakhuvud

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer

… är ju inte så lätt, så jag lät frissan göra det i dag istället. I dag lät jag också fixa ögonbrynen. Det kniper ju till lite, men jag brukar tänka att det är värre i en del andra stolar, där andra gör annat än formar mina ögonbryn 😂

Jag sade också att jag vill ha dem lite mörkare, men också smalare – så att jag inte ser ut som Leonid Breschnev. Annars har jag alltid varit stolt över mina breda och tämligen ”buskiga” ögonbryn, ”ärvda” av min far 😀 Men too much är ju ändå too much 🙂

Här får ni dock enbart se hur frisyren ser ut i nacken och bak på huvet.

Igår kombinerade jag min happihyppely (syreskutt) promenad med att gå via Café Favorit och köpa hem en pavlovabakelse. Således är jag inte ut för att motionera med syfte att gå ner i vikt. Jag vill bara ut för att ta foton och få frisk luft och dagligen stärka benen så gott jag kan.

Seg maräng, grädde, syrliga bär och kolasås + fyllning. Det var mums det!

Nu har jag också börjat fotografera med tanke på Åkes söndagsutmaning, Veckans foton. Så att jag sparar en del speciella till den dagen. Men har också på lager en del som jag av olika anledningar inte hunnit få ut tidigare, så här kommer en Lovisabyggnad, ett egnahem som ligger vid Mästaregränd granne med gymnasiet. Jag var där nån gång i barndomen, ungdomen, då en bekant familj bodde där. Men nu har jag inte besökt huset på närmare 50 år tror jag.

Skyltsöndag och veckans foton

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Dagarna går jättefort och veckorna därmed också. Åter dags för Skyltsöndag, där Christian håller i trådarna, och för veckans foto med Åke som vill att vi ska visa vad vi sett genom kameralinsen.

Företaget Faluplast gav ett sponsorbidrag till oss, Lovisa Tors supportrar, så att vi kunde åka till Tammerfors för att heja på vårt lag. Tidstrand är det lokala bussbolaget som vi alltid anlitar.

För att göra en lång historia kort… Matchen började helt fantastiskt, vi hade bra flow och öste in mål efter mål. Ledning med 0-5 och 2-7 bland annat. Men sedan händer så gott som alltid något i tredje perioden. Vi orkar inte matchen ut, vi kämpar tappert men motståndarna (hemmalaget Pirkkalan Pirkat) kommer in i sin flow och jagar ursinnigt och slår in långskott efter långskott. Och när matchen är slut har vi förlorat 10-9. Helt ofattbart…

Jag börjar tänka på behovet av mental coach för laget, men kanske det är jag själv som behöver en psykolog 😀
Jag brukar kunna nolla matcherna rätt fort och det känns som ett måste eftersom säsongen inletts med idel förluster och bara en oavgjord match som gav oss en poäng. Härifrån kan vägen inte ta en annan riktning än uppåt!

Innebandy är alltså en sak som jag gett min tid åt denna vecka.

Genom min kameralins studerade jag också taket i Societetshuset på seniorfesten som firades där i onsdags. Här har otroliga vackra målningar tagits fram och snart ges det ut en bok som berättar om husets historia.

Min cykel tycks komma med på många bilder 😀 Här gjorde jag en personintervju i tisdags.
Drottninggatan är enkelriktad, ligger centralt i Lovisa och här finns en del affärer, lunchställen och ett konstgalleri.

Bilder av byggnader väcker minnen (och dagens fråga)

~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer

På min söndagsrunda tog jag några bilder av olika byggnader i Lovisa. Dels inspirerad av lördagens bokcafé där Eddie Bruce talade om sin senaste bok. En bok som innehåller över 900 bilder av byggnader som inte längre finns kvar i vår stad.

Det här kallar jag nutidsdokumentation. Kanske den i framtiden kan glädja någon. I dag kan bilderna ibland väcka minnen hos personer som besökt Lovisa någon gång eller som bott här för länge sedan.

Som den här bilden av Lovisa Gymnasium. En ståtlig byggnad från 1909.

Och undrade någon till minnet av vad eller vem stenen i parken invid skolan har rests, så är det för att hedra Verner Weckman. Född i Lovisa 1882. Tog Finlands första olympiska guldmedalj i brottning. Sådana kändisar kan min hemstad stoltsera med 🙂

Sedan till en helt annan sak.
Jag brukar ibland köra med dagens fråga.
I dag lyder den: Skrämmer du ibland dig själv?

Man kan se sig i spegeln och bli skrämd, javisst.
Men för min del handlar det ofta om att jag tappar något i golvet och blir jätteskrämd av smällen eller den lilla knäppen 😂 Eller i dag när jag lade in en diskad bricka i torkskåpet och den ramlade på plats där med en liten skräll. Huu så jag hoppade till!

Blandade foton från veckan som gick

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

Åke håller också i temat Veckans foton. Skojigt att hos honom se en skylt som visar vägen till Danderyd och Täby i norra Stockholm. Där har jag åkt många gånger, bodde ju själv i Täby 1998.

I samband med att blommor köptes från torget till mammas trädgård satt vi oss ner vid bordet till en av kafeteriavagnarna. Mamma drack kaffe och åt munk, syrran tog inget den här gången och jag åt en munk. De kallas berlinermunkar hos oss.
Vårt vackra rådhus (inte kallat stadshus i Lovisa) utgör fond.

En del av blomster- och grönsaksförsäljarna på torget.

För en vecka sedan var jag på jobb i Pyttis kyrkby och där arrangerades en lergöksverkstad för barn och för vuxna med barnasinnet och målarglädjen i behåll.

Som ni ser måste en lergök inte vara formad som en tupp eller höna. Man kan blåsa i Mumin och Lilla My och i Snusmumriken eller i små harar.

De öppna trädgårdarna i Lovisa kan besökas ännu i dag klockan 11-17. Igår tog jag det här fotot av löjtnantshjärtan. Blev inte så skarpt men den fina formen syns ju ändå 🙂

Ja, man fick ha fem foton med så då visar jag ännu ett foto av en av mina artiklar som ingick i Nya Östis den 12 juni.

HPT Torn, och bilder från veckor som gått

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Temat i Hoppa på tåget hos Lokföraren Åke är i dag ordet TORN. Jag tänkte inte ens på det då jag den sjätte februari tog den här bilden av det gamla brännvinstornet.

I dag bor där en trepersonersfamilj med en hund. Huset ligger i stadsdelen Garnison i Lovisa. Förr i tiden bryggdes brännvin i källaren i den del av byggnaden som inte syns på bilden, men som ligger bakom tornet där den L-formade byggnaden fortsätter.

Det här kan väl kallas något slags korsvirkesbygge? Sådant är inte alls vanligt hos oss i Lovisa och inte i Finland överlag, tror jag. Däremot finns det mycket av korsvirkeshus i Tyskland, kanske även i det landets grannländer?

Jag har börjat dagarna här med varm kakao då det är minus sju grader ute, och jag börjar elda först på eftermiddagen. Kollar bloggarkivet och ser att där finns en del blandade bilder som kan få gå ut för att visa vad jag upplevt under veckorna som gått.

Skrattade så tårarna rann då jag på SVT Play i tisdags kollade ”Lerin på äldreboendet”. Det här ser ju inte ut som ett äldreboende precis, men målningssessionerna där varvas i programmet med inslag från Lars, hans makes Juniors och barnens vardag.

Här har Lars blivit övertalad att gå in i en uppblåst rutschkana och när han kommer ner är det ett virrvarr av armar och ben, barn och 70-årige Lars 😀
”Aj, mitt hår”, skrek han senare när Junior skulle hjälpa bort honom där han låg med huvet nedåt mot gräset utanför kanans kant och Junior trampade på hans hår.

Arbetsvy från i torsdags. Lovisa stad och projektet Digistigen hade tilldelats Cygnaeus-priset och det skulle firas. Pressen var också inbjuden och jag var där för Nya Östis. Ett glas bubbel hann jag ta, men sedan skulle jag vidare till nästa anhalt så jag hann aldrig dricka kaffe och äta kaka 🙂

Karelska piroger och äggsmör

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Kan något bli mer finskt? Och det att jag fick det här gjort i dag är också en bedrift.

Nej, jag har inte bakat pirogerna och det lär nog dröja innan den dagen kommer. Jag har aldrig bakat karelska piroger själv. Varför stressa med sånt när det finns färdiga att köpa både i lösvikt och från frysdisken.

Men äggsmöret geggade jag ihop. Och nån sa nån gång, vilket jag upprepar igen, ta inte bilder av mat eller olika tilltugg och rätter, det blir sällan snyggt.

Och precis, vackert blev det inte, men gott var det! Och min blogg är ju allt annat än tillrättalagd. Små cocktailpiroger och äggsmör, mums mums.

En bild från igår då jag slängde några brev i lådan vid taxistationen. Vår polisstation, fotad från lite annorlunda vinkel. Vi får vara glada så länge vi har tjänsterna kvar. Från centrum flyttar poliserna i framtiden till en tomt och ett nybygge utanför centrum, men i Lovisa är avstånden inte stora. Och att räddningsväsendet med brandmän och -bilar finns på samma plats som polisen efter det är ju bara bra.

Livet, ålderdomen, vanmakten

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Visste inte vilken rubrik jag skulle skriva, men det här blev väl något slags sammandrag av gårdagen.

Livet, för att det är där vi befinner oss varje dag, i nuet.

Ålderdomen. Kollade på Lerin på äldreboendet via SVT Play. Så bra då man kan pausa för att gå och kolla glöden i ugnen, eller gå på toa om så behövs 🙂

Vanmakten… då jag såg nyheterna från Örebro på Sveriges TV4 igår. När jag skriver det här på tisdag kväll var det tio döda och många skadade…
Saknar ord för att skriva vad som rör sig i mitt inre. Man är ju maktlös inför vansinnet och det jag även kallar ondskan. Så många som mår dåligt i dag, och låter det flöda ut över andra, oskyldiga.

Bäst att sluta skriva mer om vad jag känner kring alla galenskaper i världen, för det leder ändå ingen vart.

Jag försöker ta en kort promenad varje dag. Det blir 2000-3000 steg. Nu gör jag det inte för att skriva upp det i Hälsostegen. Jag går bara för att jag kan gå nu, utan ont i knäet 🙏☺

Ingen prestationsångest. Och det är väl en sak som hör ihop med åldrandet. Det infinner sig en större acceptans för att man inte behöver behaga andra, inte visa vad man presterat, inte lägga ut bara glansbilder på Facebook, om man nu råkar ha konto där.

Det här är nog en vy jag visat ofta, men jag går ganska ofta här. Från mitt hem, sneddar över Smedsgränd, går mot Degerbygatan, ofta med K-Market som mål. Och sedan Mariegatan hem.

Skuggspel, vinterns första tulpaner och en Lovisavy

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Hade tre fotouppdrag i dag och under ett av dem fick jag syn på den här fina lampan och skuggan som den kastade på tegelväggen. Således var det här en ”arbetsvy” i dag 🙂

Vi har haft plusgrader och jag är SÅ glad för det. Kan hoppa över eldandet i dag. Inte för att jag är lat, eller för att jag inte skulle ha tid. Mest för att jag försöker spara ved för kommande kalla dagar och nätter, för jag tror inte vintern är slut riktigt än. Ändå är det jätteskönt när snön smälter. Lite halt här och där, men jag har mina icebugs!

Jag borde kanske känna till det här husets historia, finns på Mariegatan mittemot gamla lekskolan. Men nej, jag vet inte så mycket om byggnaden. Tycker dock den är vacker och har säkert haft foton av samma hus här tidigare. I dag tänkte jag också på trädet. Så ståtligt det är!

Köpte tulpaner i fredags, tog bilden då. De står sig ännu rätt fina.

I dag är det Lerin på äldreboendet som gäller, troligen via SVT Play för då kan jag se det i etapper, trycka på paus om jag vill.

När jag städade dagboksskåpet (nej, allt är inte i ordning där ännu) blev det ju helt klart så att jag började läsa lite här och där. Otrolig känsla ibland att slungas tillbaka i tiden. Vissa saker minns jag väl, annat hade jag glömt, både från ungdom och vuxenliv. Många aha-upplevelser, en del skratt, inga tårar direkt, men visst känns en del saker lite kämpiga att återuppleva.

Dagböckerna är nog en otrolig skatt ❤ De fick mig att inse, då jag kollade de senaste åtta åren sådär flyktigt bara – att jag som ensamföretagare och singel jobbat galet mycket… Jag var ofta stressad och trött de senaste åren, så även om företagandet gett mig massor och jag har lärt mig om både jobbet och livet – så var det dags nu att börja varva ner.

De jobbuppdrag jag nu får tycker jag om, och jag är tacksam för dem. Men då jag inte har mitt företag kvar jobbar jag inte längre sex långa dagar i veckan.