Livet, ålderdomen, vanmakten

Visste inte vilken rubrik jag skulle skriva, men det här blev väl något slags sammandrag av gårdagen.

Livet, för att det är där vi befinner oss varje dag, i nuet.

Ålderdomen. Kollade på Lerin på äldreboendet via SVT Play. Så bra då man kan pausa för att gå och kolla glöden i ugnen, eller gå på toa om så behövs 🙂

Vanmakten… då jag såg nyheterna från Örebro på Sveriges TV4 igår. När jag skriver det här på tisdag kväll var det tio döda och många skadade…
Saknar ord för att skriva vad som rör sig i mitt inre. Man är ju maktlös inför vansinnet och det jag även kallar ondskan. Så många som mår dåligt i dag, och låter det flöda ut över andra, oskyldiga.

Bäst att sluta skriva mer om vad jag känner kring alla galenskaper i världen, för det leder ändå ingen vart.

Jag försöker ta en kort promenad varje dag. Det blir 2000-3000 steg. Nu gör jag det inte för att skriva upp det i Hälsostegen. Jag går bara för att jag kan gå nu, utan ont i knäet 🙏☺

Ingen prestationsångest. Och det är väl en sak som hör ihop med åldrandet. Det infinner sig en större acceptans för att man inte behöver behaga andra, inte visa vad man presterat, inte lägga ut bara glansbilder på Facebook, om man nu råkar ha konto där.

Det här är nog en vy jag visat ofta, men jag går ganska ofta här. Från mitt hem, sneddar över Smedsgränd, går mot Degerbygatan, ofta med K-Market som mål. Och sedan Mariegatan hem.

Skuggspel, vinterns första tulpaner och en Lovisavy

Hade tre fotouppdrag i dag och under ett av dem fick jag syn på den här fina lampan och skuggan som den kastade på tegelväggen. Således var det här en ”arbetsvy” i dag 🙂

Vi har haft plusgrader och jag är SÅ glad för det. Kan hoppa över eldandet i dag. Inte för att jag är lat, eller för att jag inte skulle ha tid. Mest för att jag försöker spara ved för kommande kalla dagar och nätter, för jag tror inte vintern är slut riktigt än. Ändå är det jätteskönt när snön smälter. Lite halt här och där, men jag har mina icebugs!

Jag borde kanske känna till det här husets historia, finns på Mariegatan mittemot gamla lekskolan. Men nej, jag vet inte så mycket om byggnaden. Tycker dock den är vacker och har säkert haft foton av samma hus här tidigare. I dag tänkte jag också på trädet. Så ståtligt det är!

Köpte tulpaner i fredags, tog bilden då. De står sig ännu rätt fina.

I dag är det Lerin på äldreboendet som gäller, troligen via SVT Play för då kan jag se det i etapper, trycka på paus om jag vill.

När jag städade dagboksskåpet (nej, allt är inte i ordning där ännu) blev det ju helt klart så att jag började läsa lite här och där. Otrolig känsla ibland att slungas tillbaka i tiden. Vissa saker minns jag väl, annat hade jag glömt, både från ungdom och vuxenliv. Många aha-upplevelser, en del skratt, inga tårar direkt, men visst känns en del saker lite kämpiga att återuppleva.

Dagböckerna är nog en otrolig skatt ❤ De fick mig att inse, då jag kollade de senaste åtta åren sådär flyktigt bara – att jag som ensamföretagare och singel jobbat galet mycket… Jag var ofta stressad och trött de senaste åren, så även om företagandet gett mig massor och jag har lärt mig om både jobbet och livet – så var det dags nu att börja varva ner.

De jobbuppdrag jag nu får tycker jag om, och jag är tacksam för dem. Men då jag inte har mitt företag kvar jobbar jag inte längre sex långa dagar i veckan.

Flera Lovisabyggnader, och dagens 💪 och ❤

Legendariska Hotell och restaurang Zilton. En gång var den här byggnaden blå, det kan man se på gamla foton. Men så kom hotellet mittemot på andra sidan gatan och jag tror att stadsplaneringen då ville ha enhetlig gul färg.

Nu har jag inte varit inne här på många år. Inget fel på restaurangen i sig, men jag kanske kan säga det som så att ”jag inte hör till dess målgrupp” 😀 Som yngre var jag här ofta. Det var hålligång i fyra våningar då. I källaren fanns en trevlig pub, från gatunivån gick man in från en annan dörr på den tiden för i byggnaden fanns också andra företag. På första våningen fanns dansrestaurang med bardisk och en annan bardisk fanns i ett annat rum. I översta våningen ett disco, som en tid kallades Skylab.

Aj hörni, det var tider det! Och in gick jag nån gång med falsk legitimation då jag var bara sjutton år. Sånt har väl en och var sysslat med nån gång 🙂

Jag har varit ute på en kort promenad. Forna elevhemmet ligger till vänster på bilden. Det här är Mariegatan, min hemadress, och huset jag bor i är det gula som syns lite längre fram till vänster.

Dagens 💪💪 utgjordes av snöarbete på gården. Traktorn sköter det mesta men jag tog upp en gång från terrassens trappa till källartrappan och där skottade jag bort snön också, så att jag kom ner och kunde hämta ved. Med hjälp av lite yngre krafter fick jag in en extra Ikea-kasse med ved, ensam brukar jag bara orka bära en enda.

Men det här är vardagsmotion och så länge som armar, ben och leder håller så gör jag det gärna.

Ikväll börjar serien ”Lerin på äldreboendet”. Jag kollar redan om en stund på den på SVT Play ❤
Efter de första fem minuterna skrattade jag redan då Lars sa att det ser ut som efter en begravning då han hade fått så mycket blommor till sin födelsedag. Och så frågade han om Junior redan beställt kistan. Sådan humor gillar jag!

Vintriga Lovisavyer, handla lokalt!

Den här byggnaden tycker jag mycket om. Här har funnits allt från bank till olika slags affärer. På den tiden som små butiker var lönsamma. Här blev jag fotograferad i en liten butik, då jag tog studenten, om jag minns rätt. Och kanske jag gick från konfirmationen i kyrkan hit?

En butik som sålde allt från leksaker till husgeråd fanns här också innan banken kom. Restauranger med olika namn har här funnits, senast Locale, men före det Bella och Stella och för länge sedan ett disco.

Segermanska huset har byggnaden kallats och kallas kanske ännu i viss mån det. Alexandersgården heter gården bakom huset, en innergård där ingångarna till flera fina små företag finns, bland dem Peikonkello blomsteraffär som jag skrev om igår.

Ja, det var mycket lugnt på gatorna i lilla Lovisa igår då det var söndag. Det här är enkelriktade Drottninggatan.

Jag kan tänka mig att det är minst lika lugnt i dag, då det är trettondag och därmed helg. Så bilderna passar därför lika bra att visa i dag.

På bilden härunder, Alexandersgatan. Där har restaurang Kronan, som inte syns på bilden, stängt på grund av renovering, öppnar den 14 januari. Och det populära caféet Cafe Favorit öppnar först den 21 januari. Personalen behöver ledigt och tar vanligtvis ut ledigheter de första tre veckorna i januari som överlag är en lugn månad.

På samma gata har ändå rätt nyligen öppnat en affär som säljer luftvärmepumpar och en ny affär som ska börja sälja second hand kläder och diverse andra prylar öppnar också. Så företagarandan är det inte fel på i staden. Sedan är det bara att hoppas att så många som möjligt handlar lokalt och inte låter sig dras till stora marketar.

Gott slut och spännande väntan på allt nytt!

Efter en god natts sömn vaknar jag till denna soluppgång. Klockan är i och för sig redan kring tio, men jag sover ju gärna från midnatt tio timmar framåt då som det är möjligt 🙂 Det är vardagslycka det.

De som känner mig väl har kunnat läsa mellan raderna att jag varit fundersam de senaste veckorna. När jag tänker efter skulle jag inte säga att det är samma som att jag är deppad och ledsen. Mörkret gör mig i och för sig nedstämd från och till, men vi är många som lider av så kallad mörkerdepression. Sedan finns det ju också de som deppar ihop på våren, då som jag spritter till och blir full av liv.

Igår tänkte jag att jag måste komma ut på en kort promenad. I samma stund fick jag ett Messengermeddelande av en granne som tänkte lika. Det var stjärnklart och noll grader och klockan var halv tio på kvällen då vi gick ut.

Snöfritt just här och då som ni ser, i en av gränderna i våra gamla stadsdelar. Den korta promenaden gjorde verkligen gott.

I mitt stilla sinne brukar jag ge mig själv en del nyårslöften. Jag uttalar dem alltså inte högt och de handlar varken om vit januari utan alkohol eller om viktnedgång eller ökad kroppsträning.

Ofta handlar det om sådant som berör det mentala och psykiska. Det inre måendet.

Jag tror att jag genom livet rätt ofta känt att jag inte räcker till sådan som jag är. Jag har högpresterat i mina jobb. På något sätt var jag också under en lång tid en person som ville behaga andra. Då jag fick chefsjobb gick det inte att vara alla till lags, och det kändes ofta väldigt svårt.

Jag har dragit mig undan konflikter och gör det ännu i viss mån, beroende på vad sakerna gäller.
Men jag har blivit bättre på att säga ifrån, och att göra val som får mig själv att må bättre.

Att skriva det här är inte heller lätt. Ofta hakar sig läsare upp på detaljer, synar texten och funderar om jag det jag skriver handlar om hen. Men nu kan jag för en gångs skull vara egoistisk och säga att det här handlar bara om mig själv.

Någon kanske tänker för sig själv: ”Har hon inte lärt sig mer om självförtroende, hon som levt 62 år?”
Den som är självsäker nog att säga eller skriva att hen minsann inte någonsin känner sig låg, ensam, misslyckad eller osäker – den personen är bara att gratulera.
Eller så kanske inte ändå… för jag tror att den personen inte talar sanning.
Vi har alla våra bättre och sämre stunder.

Just i dag känns det som att den här dagen kommer att bli bra. Det är en hasa-på-i-ullstrumporna dag då jag ska elda och pyssla här hemma. Och sedan kronas kvällen med Bingolottos uppesittarkväll och kanske en enkel skål med en kompis 😀

Jag lovar inte att jag inte skriver ett inlägg till men om jag inte gör det, så Gott nytt år alla ni som läser min blogg! 🥂✨

Kyrkan, Lovisavy och kalenderbild dag 11

Jag sa något tag att jag ser kyrkan från två av mina fönster och jag vill nu visa den vyn då solen lyser i dag.

Jag tog sovmorgon och har inga måsten i dag, kalendern är tom och så måste den få vara åtminstone en dag i veckan. Intervjun jag gjorde igår ska jag förvisso skriva ut i dag, men den har ingen deadline i form av klockslag och jobbet känns trevligt.

Bilden tagen från Mariegatan, som är min hemadress. Jag bor där längst borta till vänster, en bit framåt från platsen där bilen med lyktorna kommer farandes.

Jag har varit och handlat efter frissan och är på väg hemåt. Till vänster ligger restaurang Zilton, en byggnad som förr var blå. Men så byggdes hotellet till höger, där som restaurang Fylla nu finns på gatunivå. Nu är båda husen gula.

Ett hantverk, något slags bordsunderlägg eller en tavla. Tillverkad på Loviisan toimintakeskus som är en central där personer med olika funktionshinder får sysselsättning. Den här och mycket annat såldes på julöppningsmarknaden på torget i lördags. Glad 11 december önskar jag med den!

Lovisavyer och kalenderbild 5

Hade traditionell julträff med två väninnor igår på restaurang Fylla. Vid entrén och disken ser det ut så här. Någon kanske säger ”less is more” men det här tycker jag ser trevligt ut. Silvriga stjärnorna, fina! Grönväxter, säckväv, ljusslingor och både små och stora tomtar. Mycket finare än en steril disk utan julkänsla.

Arbetsvy igår. Gjorde en intervju inne på Cafe Favorit, men tog ett par foton här ute och testar ofta ljusförhållandena innan genom att ta bilder av omgivningen.

Här hemma har jag förresten konstaterat att jag numera, på vintern då det inte finns löv på träden, ser en stor del av kyrkan från min arbetshörna 🙂

Gamla apoteketshuset och Cafe Favorits gård. Platsen kallas också Apoteksgården då här ibland arrangeras till exempel antikmarknad. I bakgrunden syns Lovisas rosa bakelse, vårt rådhus 🙂

Blandade bilder, nu är snön nästan borta

Här hade vi ännu massor av snö, i lördags då jag kom hem från kranskursen hängde jag min krans på en krok utanför min dörr. Kan inte ha den inomhus för då barrar den direkt och bladen vissnar.

Här i medborgarinstitutets hus arrangerades kursen. En vacker och trivsam byggnad. Nu är så gott som all snö borta.

Jag har själv lite ”snöat in” på ett visa mina växter i köket. Vackert då solen faller på här. Snö fanns det också då bilden togs. Jag försöker övervintra en pelargon, och sedan har vi växten nere i mitten, i vit kruka, som jag är lite stolt över också då det är en julros vars grönvita blad har klarat sig snart tolv månader. Nya blad kommer upp, men det skulle nog förvåna mig stort om den började blomma på nytt 🙂

Snart har halva november gått

… och bra så, om en dryg månad går vi åter mot ljusare tider 🙂

Igår fick jag hjälp med att plantera om min kinaros. Jag är inte precis känd för att gilla att plantera om växter. Jag kan ha fingrarna i myllan men det är i så fall i en odlingslott eller i ett växthus. Tycker det är så stökigt med mull som ska in i en kruka, pressas ned vid växten.

Men nu står moderplantan i samma kruka som toppen, som jag kapade för kanske ett par månader sedan och som sedan faktiskt fick rötter.

Alla växter här hemma ger mig glädje. Att elda är också tillsvidare trevligt. Det tar sina timmar men jag hoppas att jag sparar i elkostnaderna. Blir spännande att se hur stor notan för elen är efter november månad då jag från och till haft två element på 17 grader.

Igår var vi här på hälsocentralen på besök med mamma. Inget akut, bara ett litet sår som behöver ses över då och då.

Annars har dagen gått med förberedelser av kommande artiklar. Det är +2 grader ute och tidigt mörkt. Tror att jag ska gå till pusselbordet i köket en stund.

Gamla lekskolan i Lovisa

Även Villekulla kallad. Trist att den fått förfalla, men såvitt jag vet är byggnaden skyddad. Den har också varit i användning, bland annat som lager för saker som människor gett till Ukraina-hjälpen i stan.

Här gick också jag som barn i lekskola och som vuxen tog jag pianolektioner i byggnaden. Massor av minnen från tiden som barn har jag alltså, men också då jag som vuxen gått hit för att skriva reportage och artiklar om verksamheten. Det är inte väldigt många år sedan byggnaden ansågs olämplig att bedriva barnomsorgsverksamhet i.

Ett ståtligt gammalt hus om ligger bara en stenkast från huset där jag bor (syns dock inte på bilden).

En liten lekstuga på den annars tomma och övergivna gården.

Jag var ute och gick en kort sväng. Benet har varit i bra skick så jag kunde gå längre promenader om det inte nu var för att jag är så förkyld att jag inte orkar. Sakta men säkert ska grundkonditionen åter byggas upp. Jag har inte helt tappat smak- och luktsinnet, jag kanske skrev om det tidigare? Men alla smaker känner jag inte och därmed är det lite svårt att äta. Jag tappade 4,5 kilogram under resan. Inte bra då jag tänker på orsaken, men då jag haft ganska stor övervikt kändes det ändå bra. Totalt har jag sedan november 2023 tappat tolv kilo.