Övrigt

Två månader till jul

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Jag är ingen utpräglad supporter av julen. Jag pyntar nästan inget alls då julhelgen kommer. Jag tycker inte heller om mat som hör finska julen till. Ingen lutfisk, nej tack (den kanske mest hörde julen till för 50 år sedan) – inte morotslåda, inte kålrotslåda och allra minst den där lösa, söta potatismoslådan 😀

Jag har firat några julhelger i Sverige och där åt vi köttbullar och prinskorvar och det passade mig bättre.
Skinka med senap och knäckebröd är gott, men nu då jag bott ensam så länge blir det sällan att jag köper skinka eftersom det går åt så små mängder.

Men det var inte julmat jag skulle skriva om 🙂
Det är jultidningarna med allehanda tips som tilltalar mig.

Varje år samma sak – jag vill köpa åtminstone EN jultidning. Ändå tror jag inte att jag kommer att baka något, kanske godis, få se! Jag har tillsvidare bara kollat pärmen i den här tidningen.

Jag handarbetar ju inte heller, men det där med vackra blomgrupper kanske ger mig nåt.
Hur som helst, tidningen är kul att bläddra i, några sidor då och då, och jag läser nästan allt i den.

Sedan kanske jag tråkar ut någon med bilder på pusslet, men för mig själv är det ibland kul att titta bakåt i bloggen och se vilka pussel jag haft och hur de har avancerat.

Imorgon ska jag på bokmässa i Helsingfors. Det är en av höstens höjdpunkter!

Att fota sitt eget bakhuvud

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer

… är ju inte så lätt, så jag lät frissan göra det i dag istället. I dag lät jag också fixa ögonbrynen. Det kniper ju till lite, men jag brukar tänka att det är värre i en del andra stolar, där andra gör annat än formar mina ögonbryn 😂

Jag sade också att jag vill ha dem lite mörkare, men också smalare – så att jag inte ser ut som Leonid Breschnev. Annars har jag alltid varit stolt över mina breda och tämligen ”buskiga” ögonbryn, ”ärvda” av min far 😀 Men too much är ju ändå too much 🙂

Här får ni dock enbart se hur frisyren ser ut i nacken och bak på huvet.

Igår kombinerade jag min happihyppely (syreskutt) promenad med att gå via Café Favorit och köpa hem en pavlovabakelse. Således är jag inte ut för att motionera med syfte att gå ner i vikt. Jag vill bara ut för att ta foton och få frisk luft och dagligen stärka benen så gott jag kan.

Seg maräng, grädde, syrliga bär och kolasås + fyllning. Det var mums det!

Nu har jag också börjat fotografera med tanke på Åkes söndagsutmaning, Veckans foton. Så att jag sparar en del speciella till den dagen. Men har också på lager en del som jag av olika anledningar inte hunnit få ut tidigare, så här kommer en Lovisabyggnad, ett egnahem som ligger vid Mästaregränd granne med gymnasiet. Jag var där nån gång i barndomen, ungdomen, då en bekant familj bodde där. Men nu har jag inte besökt huset på närmare 50 år tror jag.

Pusselläget och en tanke om Fantomen

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Pusselläget igår på eftermiddagen. Det är mycket roingivande att sortera bitar och att sedan se allt fler hitta sina platser. Tankarna kommer och går och att sitta här är på något sätt också terapeutiskt.

Från det ena till det andra. Jag hade en del konstiga drömmar i natt. Bland annat var det en man som hoppade från ett tak och så blev det en blodpöl under honom. När vi gick närmare och tittade sa alla att han är nog död, men sedan när alla förutom jag gått därifrån vände han på sig och gurglade något… Fy, det var läbbigt. Men som sagt, en dröm, så att nu inte någon tror detta hände i verkligheten.

Jag har ju inte enbart hemska och knäppa drömmar, men sedan vaknade jag av en tanke, som verkligen inte kan kategoriseras som annat än underlig 😂 Jag skrev upp den direkt så att jag inte skulle glömma den.

Besynnerligt och avundsvärt att Fantomen flyger med samma krafter året om, och att hans utseende aldrig förändras.

Kunde jag få något slag av Tänkarens-Filosofens Nobelpris för detta?

Ramen klar! Pussel nollar läget

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Har en del foton på lager för Veckans foton som körs med bloggvännen Åke imorgon, och Skyltsöndag är det också. Så jag passar på att visa detta foto nu när ramen blev klar ikväll.

Bra att nolla läget efter Tors åttonde förlustmatch. Det är så trist, då killarna kämpar så bra och det var en jämn match nu. Vi ledde med 4-3 och då fick gästerna SBS Wirmo ett straffslag så det blev 4-4 och sedan var det plötsligt 4-6. Men vi kom igen och upp till 5-6 och några sekunder före fulltid var kvitteringen nära. Men, men…

Jag brukar sluta tänka på förlusterna och ser bara framåt, mot nästa match som är nästa lördag. Och att helt nolla läget efter två fartfyllda och ljudliga timmar i hallen (mycket hojtande och musik är det ju alltid på matcher) – så var det jätteskönt att hemma inte höra annat än suset från fläkten i köket. Annars totalt tyst. Ser inte ens på teve ikväll.

Hörs imorgon! Trevligt att också då ha tid att fortsätta läsa mina vänners bloggar.

Nu är jag på gång och det känns kul!

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Första sorteringen av bitar skedde igår kväll och det kändes så roligt och lugnande och mysigt. Sorterar ännu lite i dag och tar sedan itu med ramen till pusslet, kantbitarna 🙂

Sov bättre natten mot i dag, men tankar om tidtabeller snurrade i huvet. Troligen på grund av att vi den senaste tiden haft mycket pressat schema med syrran för att få mammas ärenden och våra egna skötta, och jag har även haft jobbuppdrag.

Minusgrader ute i natt. Gräsmattan var vit ännu på förmiddagen. Nu är det +4 grader, sol och vackert blå himmel. Ska försöka få till en kort promenad i det fina vädret 😎☀️

Elisas Fem frågor en fredag dyker upp senare ikväll hos henne så jag kanske svarar på dem först imorgon eller på söndag.

Vart tog John Blund vägen?

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Kände mig ovanligt trött i går kväll och började inbilla mig att jag har någon bacill på gång. Lade mig redan 20.30, vilket är väldigt ovanligt, men det händer.

Nåja, sedan vaknade jag 1.30 och kunde somna om först vid halv sex. John Blund var totalt försvunnen.

Jag hade inga oroliga tankar, inget illamående fanns kvar. Men jag kunde bara inte sova. Så jag låg där med olika tankar som snurrade i huvet. Någon säger att man ska stiga upp och börja göra saker, så jag funderade om jag skulle gå till köket och börja på pusslet jag tog fram igår.

Pusslet köptes våren 2023 då vi besökte Gränna på Nya Östis läsarresa. Först fick mamma fixa pusslet, sedan kom det till mig. Nu har det väntat över ett år i ett skåp här i Äppelviken.

Men nej, jag steg inte upp. Jag låg kvar och tänkte att jag vilar i alla fall, och sedan sov jag från halv sex till nio, så det blev totalt sju timmar ändå, vilket torde räcka.

Idag ska vi vidare med ärendet ”nytt id-kort åt mamma”, och så ska vi veckohandla (åter torsdag? helt otroligt…) och dosera hennes mediciner. När jag sedan äntligen kommer hem mot tidig kväll ska jag elda. Och pusslets sorteringslådor finns på plats. Så jag tar troligen itu med det ❤

Och så marknadsför jag åter veckotidningen Kuriren. Nummer 13 är ute och där skriver jag om Lasse Petas som bott hela sitt liv på Trädgårdsgatan i Lovisa. Lösnummer finns i våra största dagligvaruaffärer och digitalt via Kurirens webbplats.

I Nya Östis har jag idag bland annat skrivit en längre intervju om långtidsarbetslösa och problematiken kring det. Var på seniorfest förra veckan och den finns med i dagens NÖ, liksom också en kort grej under vinjetten ”Tre frågor” som handlar om hur vi kan spara på värmekostnaderna. För att kunna läsa artiklarna i sin helhet på webben bör man dock vara prenumerant.

Höstarbeten och vardagsrutiner

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Jag väcktes inte av detta arbete, men tycker om att ibland dokumentera vad som händer utanför fönstren. Lövblåsarna gjorde för ett par dagar sitt och i dag kom traktorn för att samla in högarna. Som ni ser har redan nya löv ramlat ner på gräsmattan. Den var nästan fri från löv i måndags 🙂

Läste en artikel i Hemmets journal om ”hjärnans tvättmaskin” som behöver gå om nätterna. Då rensas slaggprodukter och andra onödigheter bort. Förutsatt att vi sover minst fyra timmar utan avbrott och överlag får god sömn natten igenom.

Jag sov från cirka halv tolv till halv tio, så nu hoppas jag att hjärnan har rensats och fått sin behövliga vila.

Olika rutiner för dagen tar sedan sin tid. Dra upp rullgardin och dra undan köksgardin, ”bädda sängen” (jag har inget överkast), sätta på en tvättmaskin, äta frukost, betala fakturor, förnya F-Secure för ett år framåt för datorn, dammsuga. Senare hänga tvätten, städa köksbordet så att ett pussel får plats, och den återkommande sorteringen av tidningar, dokument…

Igår fick jag en ursäkt av Posten. Första och sista sidan av tidningen, fram- och bakpärmen, hade lossnat, men i övrigt var tidningen hel och fin. Tidningen var inplastad för annars hade jag ju varit utan de två första och de två sista sidorna i tidningen.

Fint gjort av Posten, som vanligtvis bara får en massa skäll nuförtiden.

Nej, jag hör inte till sjupersoners familj 😂

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Vi säger ibland med syrran och grannen då vi en gång i veckan åker på uppköp att det ser ut som om vi handlade till en familj med sju personer. Bakluckan är sprängfylld med varor och halva baksätet även belamrat av kassar.

Det är inte domedagen vi väntar på heller 😀
Nej. Vi veckohandlar till fyra vuxna personer. I dag besökte vi Lidl, Tokmanni och S-Market och då blir det allt från veckans matinköp till allt möjligt annat typ toapapper, värmeljus, blockljus och annat som går åt hela tiden.

Torsdagen kallar jag anhörigvårdsdag då vi också hjälper mamma, med inköp, mediciner och sedan diverse annat praktiskt som hon behöver få fixat hemma.

När jag kom hem efter klockan 17 var jag trött, men en del vardagsmotion återstod ännu.

Här en del av veden jag hämtade in från källaren. En del har jag redan radat på plats.

Men oj, tänker någon. Eldar hon då det är +11 grader ute och nätterna är varma?
Ja, hon eldar eftersom det i ett äldre trähus under vissa väderleksomständigheter blir både fuktigt och småkyligt.

Nu har jag faktiskt lyxiga +20 grader inne och inga värme-element som drar elektricitet och kostar. Men jag eldar ju inte varje dag. Förmodligen nästa gång på söndag eller måndag 🙂

Just nu – svar på oktober månads frågor

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Hakar på bloggvännen Klimakteriehäxans utmaning med några frågor som gäller vad jag gör just nu.

Inlägget får en allmän illustration, rönnbärsklasar i ett träd som jag passerade under i söndags.

Just nu läser jag tre böcker samtidigt. Lovisabon Eddie Bruces bok ”Lovisa forna byggnader och vyer. 910 foton på det försvunna Lovisa”. Samtidigt även ”Ordets gåva” med citat från Tove Janssons böcker och ”Detta är min målarsång” av Emma Klingenberg, som beskriver musiken men även mycket annat från Tove Janssons liv.

Just nu lyssnar jag på tystnaden här hemma och knattret från tangentbordet. Jag lyssnar nämligen inte på ljudböcker.

Just nu (om kvällarna) tittar jag på dokumentärer som handlar om enkla liv på avsides platser i världen eller program om husrenoveringar (antingen från Yle Arenan eller från SVT Play).

Just nu njuter jag av sen frukost.

Just nu längtar jag efter att få lugnare dagar, kunna tanka energi, känna av den viloperiod som hösten och vintern är avsedda att ge oss. Jag är tacksam för de arbetsuppdrag jag som frilansare får. Men i kombination med anhörigvård har det ibland blivit för mycket. Nu ser det ändå ut som om vi kunde få hjälp vad gäller vår mamma.

Var aldrig för sträng mot dig själv!

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Så här kan en sida i min dagbok se ut innan jag börjar skriva. Jag skriver ju något, nästan varje dag, sedan 1976. Så i slutet av januari nästa år fyller min dagbok 50 år!

Det kom ett dödsbud igår morse. En god vän hade helt plötsligt gått bort.
Sådant får mig alltid att reflektera över mitt eget liv och livet för mina nära och kära.
Vi vet aldrig när vi ses för sista gången, när vi ringt det sista samtalet, sagt de sista orden.
Men ofta tänker jag att det kanske är lika bra så. Att inget veta.

Hade mycket jobb i dag och förde med syrran vår mamma till vårdcentralen där en svullnad i benet ska skötas kontinuerligt. Vi har nu hopp om att hon ska få den vården hemma, för det blir tungt för en 91 år gammal person att ”ränna iväg” titt som tätt, och även för mig och min syster blir vardagen ett enda stort pussel av klockslag.

Bilden tog jag på min kvällspromenad. Gatan heter Långgränd. Jag går, namnet till trots, inga långa sträckor och idag hade jag stavarna med. Huvudsaken är att jag kommer ut en sväng. Jag deltar i utmaningen Hälsostegen, men ribban har jag lagt väldigt lågt för jag tillåter mig inte längre känna mig misslyckad. Jag gör så gott jag kan och jag är bra på mycket 😀

Heja mig och heja även dig som läser det här. Var aldrig sträng mot dig själv 🙏!