Vi försökte också i dag med det här knepet.
Vatten i en genomskinlig påse.
Solens strålar som reflekterar i den ska störa getingens flygradar, eller vad deras flygsinne nu må kallas.
Ibland tyckte vi att det funkade, ibland inte 🙂
Men en trevlig eftermiddag i trädgården blev det ändå. Tack för den mina vänner!
I går firade Radio Saltbodan, ett musikevenemang, tio år.
Kvällen var ljum, kring +25 grader. Folk dansade och njöt av mat och dryck.
Den här sommaren glömmer vi nog inte i första taget.
Värme både på gott och på ont.
Feelis som om man var nånstans på sydligare breddgrader.
… nära havet vill jag bo.
Några månader om året, så att själen kan få ro.
Jag bränner inte, såsom Ulf Lundell sjunger, mitt brännvin själv, och kryddar ej med johannesört. Men jag gillar att vindarna får fart, och lärkorna slår högt i skyn och sjunger underbart.
Hela livet har jag bott nära havet. I Lovisa, i Helsingfors och i Stockholm. Hemmaviken i Lovisa är den bästa platsen på jorden.
*sjunger* Här tvättar jag min matta själv, och svalkar mig med vin så vitt,
här kastar jag min vinterpäls, och vattnet är så himmelskt varmt…
Jag trivs bäst när havet svallar, och måsarna ger skri,
när stranden fylls med snäckskal, med havsmusik uti.
När det klara och det enkla, får råda som det vill,
när ja, är ja, och nej, är nej,och tvivlet tiger still.
Är det ett typiskt finländskt fenomen att skura mattor?
Det vill säga att tvätta dem för hand?
Vi har ju nuförtiden, av miljöskäl, platser för mattvätt på land.
Många tvättar nog sina mattor vid stugorna, på bryggor och de flesta använder troligen miljövänligt tvättmedel.
I dag ska jag tvätta mattor 🙂
Hur gör ni, mina bloggvänner i Sverige?
Missar ogärna ett avsnitt av ”Sommar med Ernst” eller nåt annat av programmen med honom.
Men i dag var jag LITE oense med honom.
Han uttalade växten klematis så här: KLEE-matis.
Jag säger kleMAAtis.
Sedan talade han om kåbåjjfilmer och menade troligen cowboyfilmer som jag uttlar KAUVBÅJfilmer 😀
Men. Man kan inte få allt här i livet, inte ens med Ernst.
Och i hans program är det som i finlandssvenska Strömsö. Han tillreder mat och andra smakar. ”WAU så gott, så underbart”, säger alla. ”Fantastiskt”!
Ja men inte kan de ju på TV säga ”fy fan så äckligt, uääk – och huj”!
Svante som jag känt under några år, en bloggare från Kårböle som ligger nära Ljusdal i Sverige, har blivit lite av en kändis. Bakgrunden till det är ju inte så kul eftersom det är skogsbränderna som lyft fram honom och många andra svenskar i media.
Min förra kollega Jan-Erik Andelin har skrivit ett nyhetsreportage i Hufvudstadsbladet. Digitalt kan det läsas här. Kan hända att inloggning behövs, själv har jag prenumeration på tidningen.
Inget är ju trevligt med den här omfattningen av skogsbränder… Men att världen är liten kunde konstateras ändå. Då ”Erkki” intervjuade Svante började de prata om Finland överlag, om Lovisa och om att blogga. Svante bloggar, jag bloggar, vi känner varandra fastän vi aldrig träffats. Vilket resulterade i att jag en sen kväll fick ett meddelande av ”Erkki” som ville hälsa från Svante till mig. Att allt är väl med honom, att han fick vissa saker med sig hemifrån, bland annat sina naturfoton.
Men Svante är Svante och hans replik ”Brinner mitt hus, så brinner det” säger allt om min fina bloggvän.
Om du någon gång kommer åt en dator och läser det här – så tack för hälsningen Svante!
Behövde lite svalka efter flera timmar vid datorn.
Nere vid havet brukar det alltid blåsa och miljön gjorde mig inte besviken i dag heller.
Kul att kunna stå och fotografera på avstånd. Ibland vet jag liksom inte själv vad allt jag får med på bilden. När jag kollar den i datorn kan där finnas människor jag känner, men som jag inte såg då bilden togs.
En bild kan säga mer än tusen ord.
En chokladstång kan man nog också äta upp själv 🙂
Svetten rinner, fläkten surrar. Nu har jag jobbat fyra timmar redaktionellt.
Ska ta en paus, eventuellt ta mig ut med nya kameran.
Det lär varken finnas fläktar eller parasoll till salu just nu. Allt har gått åt i hettan. Men de flesta äger ju ett paraply och det skyddar mot solen det också.
I går träffade jag några kära vänner, två av dem var på besök från Jakobstad i Österbotten. Vi skrattade så jag nästan fick ont i magen 😀 Mona och Micki, vi borde absolut ses oftare!
Jag tycker att det här paraplyet i regnbågens färger är jättefint!
Värmeböljan lär ska fortsätta minst en vecka till. Svetten rinner, fläkten surrar natt och dag här hemma. Jag sitter halvnaken vid datorn. Det finns jobb som måste göras.
Tacksam för att jag kan göra det mesta hemifrån ändå. Att jag inte tvingas sitta någonstans där det inte finns luftkonditionering eller fläkt.
Kirsi fyller 50 på hösten men firade redan nu med maskerad.
Länge sedan jag varit på en sådan fest! Vissa hade satsat rejält på dräkterna 😀
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 