Övrigt

Hösten smyger sig på

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

… och jag lovade innan jag flyttade hit att ni ska få följa min resa om hur det känns att bo i ett gammalt hus.

Hela sommaren har jag haft dörren till hallen öppen. Kallar den också tamburen eller farstun. För några dagar sedan stängde jag den nästan helt och i dag för första gången så att den inte ens står på glänt. Vi hade nästan minusgrader ute i morse. Nu på eftermiddagen är det +12 och solen värmer vårt hus.

Där finns ett värme-element i hallen, men jag ska se hur jag gör i vinter. Blir det mycket kallt? Kan farstun stå kall? Blir det minusgrader där? Troligen. Att värma med el kostar mycket så det blir att följa med elförbrukningen via nätet.

Dessa gamla detaljer, där livet som har levts här genom årtionden syns, tycker jag om ❤

Och fönstertätning i dag medan det var +12 grader ute. Putsa, göra rent, med mycket hjälp av grannen Pia som har tätat sina fönster de senaste fyra åren.

Vi upptäckte att någon som bott här tidigare använt en metod som vi inte anser vara bra… Det har lagts in, sprutats, målats i springorna? … Något slag av målning, kitt, silikon? … som inte går att få bort utan att omständligt skrapa allt 😬😱🙄 Det jobbet måste vänta till nästa vår. Nu tätar vi och putsar vad som tätas och putsas kan.

Att vi skulle täta för tätt behöver ingen bekymra sig för. Här finns olika små hål och glipor som vi låter vara. Vi tätar bara där som det verkligen behövs, så att inte ”grannarnas katter kommer in genom hålen” 🤣🤣

Glatt överraskad

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

… blev jag igår då jag på styrelsemötet, det sista för min del som chefredaktör, blev ihågkommen med en grönväxt och en flaska skumpa ❤

En porslinsblomma råkade faktiskt vara precis det jag hade önskat mig. Jag hade en sådan för tio år sedan, den var mycket gammal och en växt jag hade fått ärva av mammas faster. Av någon anledning dog den, troligen hade den kommit till sin ålders slut.

Porslinsblomman är en av mina favoriter, så jag hoppas att den här ska trivas hos mig.

Jag är inte van vid att få höra vackra ord om mig själv. Jag förväntar mig inga långa tal, och det blev inget sådant igår heller. Det blev precis lagom.

Själv är jag också obekväm med att hålla tal, men jag kan säga några spontana ord och uttryckte på mötet igår min tacksamhet för tiden då jag har fått jobba som chefredaktör för Nya Östis.

Nu känns det skönt och tryggt att ge över åt nya krafter. Det behövs chefsbyte ibland så att en inte vankar kvar i gamla spår när det finns andra som kan föra in mycket nytt 🤗

Lovisavyer och vedtravar

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

En annan vacker vy som ligger bara hundra meter från mitt hem. Den här vägen cyklar jag ibland till affären. Byggnaden till höger är från 1700-talet om jag minns rätt.

Vi har +18 grader i dag så den här hösten har varit underbar och jag hoppas att det fortsätter länge till.

Ändå är jag beredd inför kallare dagar och nätter. Igår fick jag ganska bra ordning på de klabbar som inte fick plats i källaren och så kallad spillved, olika mindre bitar och ”flisor” som kan vara bra att ha för att få elden i kakelugnen att ta sig.

Ugnen testades helt lätt i går. Draget är gott. Sotaren kommer nästa vecka.

Trees on Tuesdays, en lugn morgonstund

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Bilden är tagen i lördags, det hade regnat då. Parken ligger utanför mitt hem. ”Mitt” hus skymtar borta till höger på bilden, lite smått gult under trädgrenarna. Det ståtliga huset till vänster är gamla Hotel Skandinavia, som tyvärr förfallit mycket de senaste årtiondena. I mitten på bilden, där det syns fönster med gröna tejpningar, ligger stadens infokontor Lov-Info.

Jag sov gott i natt. Säkert för att jag hade jobbat hårt med veden mellan fem och halv åtta. Trodde jag skulle vakna med rejäl muskelvärk, knappt komma upp ur sängen 😀 Men tillsvidare har jag inte direkt ont nånstans, är bara lite stel i ryggen.

Vid niotiden var jag redan ute i växthuset och plockade tomater till morgonmackorna. Det var en lugn och fin morgon, +16 grader, fuktigt i gräset och små vackra spindelnät här och där.
Hämtade posten, duschade och började sedan jobba.

Jag har en vecka kvar på heltidsjobbet. Sedan ska jag packa inför läsarresan och efter den får jag se vad jag börjar göra, vilka uppgifter jag får och vill ta.

Ikväll har jag mycket att ordna här hemma, men nu känns allt bara kul. En enorm lättnad att veden är inne. Också här i vardagsrummet har jag ett par Ikea-kassar med mindre björkvedsbitar som ska landa i en korg och en del klabbar som ännu får plats i vedställningen ❤

Det var rätt tid att flytta in i detta gamla hus på sommaren. Jag har under ett par månader hunnit få mina möbler och andra grejer nästan på plats. Mycket har jag hunnit oroa mig för, men allt har ordnat sig och nu känns allt åter lugnt. Livet i ett gammalt trähus har hittills motsvarat förväntningarna. Både vad gäller sånt som är besvärligt och sånt som är riktigt härligt ❤

Nu kan vintern komma!

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Fast helt på riktigt vill jag nog inte att det ska bli kallt än. Vintern behöver inte komma alls med snö och kyla, jag kan bra ha +15 fram till april. Men OM det blir kallt, om jag behöver elda, vilket jag tycker om att göra, så NU är veden i källaren!

Två och en halv timme tog det för mig och mina två hjälpredor, ett par flinka killar med starka armar och ben.

Jag är så lättad! Mitt skräckscenario, att det skulle regna eller att vi inte skulle klara det på en kväll, eller att högen skulle ha varit dubbel större… blev inte verklighet. Jag hade inte aning om hur stor hög tre kastkubik utgör 🙂
Man kan alltså få veden travad eller stjälpt och vi tog stjälpt och bar in själva.

Säsongen igång, första pinnen fixad!

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

För Lovisa Tors del sparkade säsongen igång i dag med bortamatch mot Blackbirds i Kervo. Där var många Tor-fans på plats, tolv av dem kom med liten hyrd buss och i den åkte jag.

De två första perioderna bådade inte särskilt gott. Tor hann inte alls med i hemmalagets fart. Det stod 4-0 på tavlan då tredje perioden började.

Men den som följt innebandy vet att där kommer målen ganska fort och Tor lyckades knappa in och komma upp till 4–4. Samma siffror stod sig efter förlängningen på fem minuter. Straffslag avgjorde sedan så att Blackbirds vann, men fick vi en pinne/poäng med oss hem 💛💙

Om vedleverantörens löfte håller kommer mitt och grannens vedlass imorgon. Våra hjälpredor är redo. Åtminstone skulle jag inte på något sätt orka bära in allt ensam, från gården till källaren. Det har lovats uppehåll, alltså att regnet ska upphöra, och det underlättar 🙏 eftersom jobbet med veden kanske inte blir klart på en dag.

Hoppas det blir en glad måndag imorgon!

Hurra! Jag kan skruva!

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Skruvar och jag brukar inte vara en bra kombo.
Men ikväll skruvade jag ensam ihop denna vedställning. Köpte den lokalt hos LSOY Koti på Alexandersgatan.

Ja, det var ju inte direkt svårt att få ihop den men jag är stolt ändå. Det var nästan svårare att få upp paketet där delarna fanns 😂

Behövde inga hjälphänder och radade dit veden jag köpte från Tokmanni också. Ingen billig vedsäck men ett litet start-bo ville jag ha ❤

Handlade också till mamma som vanligt. Brukar ta två, tre timmar innan allt är klart och då ingår där ju en del egna ärenden, som nu vedställningen och veden.

Det är mörkt ute nu redan då klockan är 20.30. Imorgon ska ett regnväder dra in över Finland, men det ska vara rätt varmt ändå. Blir hela oktober månad varm tackar jag och tar emot 🙂

Ge mig styrka att knega vidare

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Den här fyrklövern hittade grannen Pia en dag när vi satt i trädgården. Tidigare i somras letade vi också, så att de som såg oss måtte ha undrat varför vi stod på alla fyra i gräset. Hade vi tappat något?

Nu hoppas jag att den här lilla gröna saken kan bringa mig lite tur, eller åtminstone styrka och sinnesfrid. Den här dagen har varit jobbig på många sätt. Jag vet inte varifrån jag gång på gång uppbådar styrka att knega vidare, men tillsvidare har det gått.

Jag har stort rättvisepatos. Jag har också lärt mig, och försöker leva enligt devisen att såsom man själv vill bli behandlad ska man behandla andra. Alltid lyckas jag inte till 100 procent med det, men jag försöker vara vänlig och empatisk. Att sedan andra inte alltid beter sig vänligt mot mig kan jag ju inte direkt påverka.

Och så något betydligt trevligare att visa och skriva om. Den här miljön ligger mindre än hundra meter från mitt hem. Smedsgränd, en av de äldsta i Lovisa. Den här vägen cyklar jag ofta då jag ska till Rosenparken och Lovisaviken. Där på sandplanen ligger nu baracker för skoleleverna från Generalshagens skola. Den renoveras och därför är eleverna tillfälligt inhysta i barackerna.

Blandade bilder och tankar

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Som ett inlägg under kategorin ”Hur galet som helst”. Hur galet roligt och fint som helst, med gamla kaffepannor på rad längs en stig som leder till ett av husen i Skinnarby som var med i Lovisa Historiska Hus. Och mossa på stenar älskar jag ❤

Jag har två veckor kvar på jobbet. Närmare bestämt två veckor i ansvarsposition. Den 25 september får Nya Östis sin nya chefredaktör i Marit Björkbacka. Som tidningens representant reser jag ännu sedan på NÖ:s läsarresa till Kroatien och Montenegro i slutet av september. Lär vara mycket vackra trakter!

En del av Bond-hörnan och här intill finns en gammal sekretär där jag ofta sitter och skriver. Jag kan titta ut genom fönstret samtidigt.

Funderingarna kretsar kring den kommande hösten. I första hand har jag tänkt ta det lugnt eftersom jag inte varit ledig mer än riktigt korta perioder från och till de senaste sex åren. Men jag ska inte heller sluta jobba. Behöver tidningen mig som skribent ställer jag upp och på nästa års sida kan jag tänka mig ta helt nya uppdrag också, om jobbet som frilansande skribent inte ger tillräckligt med intäkter.

Det är svårt att föreställa sig hurdan framtiden blir. Vissa planer och funderingar behöver jag ha, men jag ska också försöka ta dagarna som de kommer.

Grönt är skönt och mossa vackert, bilden tagen den sjunde september.

Just nu är jag lite orolig vad gäller leveransen av ved. Beställde redan i våras. Sedan fick företaget problem med sitt fordon, en annan dag satte sjukdomsfall stopp för leveransen. Dagarna går och jag har tvingats avboka mina hjälpredor och hoppas de har tid att komma en annan dag… jag klarar inte ensam av att få in veden i källaren.

Det är mycket som handlar om att lära sig känna tillit och att ha tålamod. Jag som är van att planera det mesta och ha minutschema får vänja mig vid lite osäkrare tillvaro. I nästan vilka fall som helst går det bra, men det här med veden, stundande regn och höst och sedan vinter med mycket snö… det oroar mig.

Tömmer skallen med cykelturer

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Det blåste rejält i går. Motvind hela vägen från Äppelviken till Stenparken. Då ska man inte säga som ”föriga gumman” sa. För hon sa ”Hoppas vinden vänder tills jag ska hemåt.

Det var rofyllt att titta när gässen tvättade sig och plaskade runt. En del av dem är jättestora, vilket inte riktigt syns på bilden.

Nu vände vinden lyckligtvis inte så den låg i ryggen då vi cyklade bort från Stenparken. Betydligt lättare att trampa, man nästan flög fram på vägen mot Rosenstrandens park.

Sommarvärme, rejält över plus tjugo grader. Väldigt blåsigt, men vinden från sydost var varm och härlig.

Det syns ju inte här hur mycket det blåser men Kronobron gungade nog en hel del då man gick ut på den.

En säl i Lovisaviken? Nej, det är bara grannen Pia som är ute och simmar. Några lustigkurrar som vandrade längs Kronobron undrade om det var gyttjebad som gällde. Här är nämligen ganska lerig botten. Jag svarade ”Ja, gyttjebad är hälsosamt”.