… börjar vara klara hos mig. På balkongen har jag en blomma som jag fick av en väninna och ett doftljus.

Och så fick jag en del av hyllan i sovrummet klar. Bond – först av allt förstås 🙂
Har ett roligt översättningsarbete på gång och inledde förmiddagen med det. Sedan fick jag en journalistkollega på snabbt besök vid lunchtid. Efter det gick jag på en utställning på Almska gården som ligger bara ett stenkast från mitt hem. Bilderna är därifrån.
Utställningen ”Sprickan” med 88 verk av 67 konstnärer är verkligen sevärd. Om du har möjlighet, gå och kolla, absolut senast den 13 oktober.


Översättningsjobbet fortsätter i kväll, varvat med lite tv och plock bland osorterade pinaler här hemma.
Har varit nästan +20 och sol i dag också. Härligt!

Visst bjuder september ofta på klar och hög luft, blå himmel och härliga färger. I synnerhet kombinerat med sol, och det har vi tack och lov haft i många dar.
Jag är ändå fortfarande förkyld. Allt började veckan innan jag skulle flytta och som värst var det under Lovisa Historiska Hus-helgen. En seg flunsa måste jag säga för än kraxar jag och är stundvis trött, in på tredje veckan nu 😦
Tänker ibland på då jag sa att jag inte var sjuk en enda dag under de två år som jag bodde på Drottninggatan. Hittills kan jag säga att jag inte har varit frisk en enda dag på den här nya adressen… Men – jag trivs! Jag har kunnat börja om här, utan sorg i väggarna.
Livet känns bra nu. Mycket annorlunda än för ett två år sedan och även annorlunda än för ett halv år sedan.
Visst oroar jag mig stundvis för ekonomin, men det är jag säkert inte ensam om här i världen. Jag har ändå intressanta arbetsuppdrag nu. Och som jag sagt många gånger förr – saker och ting tycks ordna sig bara man har tålamod och känner tillit.

Lovisa Tors innebandy firar 25 verksamhetsår i dag. I idrottshallen har klubbkamper mellan Tor och Borgåföreningen PSS spelats nästan hela dagen.
I kväll firar vi mera på en lokal restaurang.
Grattis Tor! Ser fram emot en ny innebandysäsong 2016-2017!
Något jag nästan aldrig kan låta bli att fotografera är mossa och murar.
Jag gillar också väggar, stenfötter och trappor som präglats av tidens gång.

Vi har haft fint sensommarväder i rätt många dagar nu. Svala, ibland rentav riktigt kalla nätter, men upp mot +20 grader om dagarna.
Då låter sig naturen luras och i går fick jag syn på den här rosenknoppen i en buske.
Det var snudd på att det blev ytterligare en rubrik med ordet ”Äntligen”.
För sedan i söndags, då de hyrda flyttlådorna tömdes, har köksbordet varit belamrat av saker… så jag har ätit frukost i soffan framför teven.
Men i morgon! Då ska jag njuta av lördagstidningen och morgonmålet här!



… och mycket symbolik.
När en dörr stängs öppnar sig nya, bara du ser dem.
Med facit i hand efter skilsmässan vet jag att det är så.
Också med facit i hand efter hoppet ut i det nästan okända som jag tog då jag sade upp mig från en fast tjänst.
Bilden är tagen i Tystnadens trädgård i Vivamo i Lojo.
Ha en bra fredag alla! Min går i arbetets tecken hela eftermiddagen och på kvällen träffar jag goda vänner över ett glas vin 🙂
Det är de små detaljerna som gör det!
Var tvungen att åka tre mil för att hitta ett duschdraperi. Men nu har jag äntligen ett och det känns som verklig vardagslyx.

Och så köpte jag ett doftljus som jag ska ha på balkongen. Fick tipset av en väninna då jag berättade att det kommer cigarettrök in på min balkong från grannarnas.
Jag är inte överkänslig och jag tänker inte klaga på dem som röker. De är ju utsatta för alla möjliga restriktioner redan, så jag vädrar då det går och låter doftljuset göra sitt 🙂

… man ska ha Gevaliakaffe hemma? Då man får de där oväntade besöken?

Eftersom vi har takrenovering på gång är väckning kring 7.15 – 7.30 garanterad. Behövs ingen väckarklocka. Det är mycket bankande och borrande just nu.

Jag som inte gillar gardiner, som har persiennerna helt uppdragna och som brukar gå omkring lättklädd, ibland med hårrullar i håret har under några dagar varit lite extra försiktig.
Inte för att jag låter mig skrämmas av killarna i arbetshissen, men jag tänker på dem… om de får sådan chock att de ramlar ner… Den vardagsdramatiken klarar jag mig utan.