… så gillar du det här. Ett vilorum i Aboretum Magnolia i Lojo.
Klematis är också en av mina favoritväxter. Hade sådan vid en vägg då jag ägde ett hus. Kanske man kunde testa på en inglasad balkong?
Om du gillar blått…
Övrigt
Nu har jag packat…
… ytterligare tio lådor. Jag fattar inte att jag orkat hålla på 🙂
Men jag fick också hjälp av en vän då det gällde att ta ner tre lampor från taken och två gardiner. Vi kollade en Ikea-hylla och konstaterade att den är klar för flytt, behövde inte skruvas isär mer än jag redan gjort.
Vad skulle jag göra utan vänner som självmant anmäler att de kan hjälpa med allt möjligt?
Det får mig att tänka på att det måste finnas massor av ensamma personer i olika åldrar som hela tiden är i behov av hjälp med stort och smått.
Det här kunde ge sysselsättning åt något slag av gårdskarl i små samhällen.
Men kanske byråkratin däromkring åter en gång sätter käppar i hjulen för verksamheten … ?
Började bläddra lite och läsa i de dagböcker jag skrivit efter skilsmässan 2014. Det känns bra att jag skrev ner allt då, precis hur jag upplevde det chockartade, hur mycket jag grät, vilka frågor jag ältade, vilken ilska jag kände.
Sakteliga har dagböckerna sedan dess fått ett nytt innehåll.
Jag genomgår en process, och den är inte slut än.
Den här flytten, som är min andra inom loppet av två år, utgör en stor och viktig del av processen som handlar om att gå vidare i livet.
Därför tänker jag att allting har en mening.
Jag vill minimera antalet ägodelar. Inte ha omkring mig något mer än jag nödvändigtvis behöver.
Det är inte lätt att avstå från saker, att slänga, att sälja eller att ge bort.
Men det går. Och det känns lika bra varje gång.
En toppenfin utfärd!
Och 113 bilder senare sitter jag här vid datorn och ska så småningom välja vilka bilder som landar på min blogg.
Jag åkte med på Lovisa Trädgårdsförenings sommarresa som i år gick till Hyvinge och Lojo. Vi besökte bland annat en trädgård full med klematisar, en stor park med kristna budskap, Heliga Birgittas kapell och Tystnadens trädgård. Sist på programmet stod den helt magnifika Arboretum Magnolia.
I Arboretum Magnolia lyckades jag på sjätte försöket fånga den här bilden. Så glad och stolt över den ❤ Höll ju andan så jag blev blå i ansiktet, för att inte skrämma bort fjärilen 🙂
Tror att det blir en hel del bilder av blommor, träd och andra växter här framöver. Men fick också en del andra roliga fotografier som jag hoppas ska kunna glädja mina läsare hela hösten!
Trädgårdsutfärd
Det här är ett förhandsinställt inlägg eftersom jag tidigt i morse åkte på en utfärd med lokala trädgårdsföreningen.
Om jag orkar sätter jag kanske ut några bilder från utfärden redan i kväll.
Ha en fin fredag alla!
Skrivit, packat och gjort frivilliginsats
Dagen började som vanligt med några timmars skrivjobb. Här är man disciplinerad värre!
Mesta fokuset är ändå satt på flyttningen. Jag röjer och packar så mycket jag hinner. Blir inte allt perfekt på en vecka får jag väl bara ”slänga resten” i lådorna på måndag nästa vecka. Men min plan är att allt ska vara prydligt i lådorna så att jag hittar minsta lilla grej!
På kvällen träffades en del av frivilligarbetarna inom föreningen Lovisa Historiska Hus för att bland annat packa de kuvert som husägarna ska få. Jag klistrade adresslappar och såg till att det i varje kuvert kom två armbindlar + två säkerhetsnålar för husvakterna.
Paketet innehåller mycket mer än det, bland annat laminerade skyltar med objektets nummer och husets historia.
Utöver det här ska skyltar ut på stan som visar var P-platserna finns, det kommer ju tiotusen gäster till Lovisa!
Det är väldigt roligt att vara en del av gänget och få insyn i hur enormt mycket jobb det ligger bakom den här satsningen. När LHH-dagarna är slut för 2016 dröjer det inte länge innan planeringen av LHH 2017 börjar.
Hatten av för precis alla som jobbar med projektet! Och alla husägare som öppnar sina hem för allmänheten är ju helt fantastiska ❤
Det gick undan i går…
… när jag fick hjälp av en händig person som på nolltid skruvade isär mitt stora matsalsbord. En halvtimme senare hade jag organiserat rummet så att de krukväxter som behöver ljus ännu får det under de knappa två veckor som jag ska bo kvar i detta organiserade kaos 🙂
Det som gör ont med flytten är att jag måste lämna ett husbolag jag trivts i. Nyrenoverat med snabb dataförbindelse, ett lugnt läge, trevliga grannar.
Men jag vet ju inte hur det blir på nya stället. Det är kanske lugnt där också och grannarna kan vara hur trevliga som helst.
En av de första lådorna jag packade innehåller en del av mina Bondprylar.
Det jag inte anade med hela flyttruljansen är att gamla minnen, och kanske även en del små sår, rivs upp. På något sätt blir allt det här ett slags nytt sorgearbete.
Jag minns orsaken till att jag tvingades flytta för två år sedan. Jag hittar saker som påminner mig om det smärtsamma från den tiden.
Men i dag har jag också blivit påmind om att jag har massor av fina vänner. Både på bloggen och i min vardag. Fikade med en vän och vi kom fram till att då man känner sig som mest vilsen, ledsen och orolig ska man ändå försöka känna tillit. Saker och ting har en tendens att ordna sig. De rätta personerna hör av sig, hjälp finns att få – då du minst anar det ❤
Det är något riktigt bekant över dom här
Bara två år sedan jag höll på att fylla samma flyttföretags lådor.
Det svåraste var att beräkna hur många jag behöver.
Jag tog trettio stycken, tio av dem står i köket.
Nu har jag knappt två veckor på mig att fylla lådorna och skruva isär de saker som inte får plats genom dörren och ned för trapporna. Datorn och teven får väl vänta till sista kvällen.
Otroligt mycket jobb känns det som, var ska jag börja? Jag har inte samlat på mig så mycket onödigt då det bara är två år sedan jag flyttade förra gången.
Äh, det är nog bara att sätta i gång!
Jag skulle inte få skriva…
… att jag ibland mått dåligt i privatlivet eller att jag också gjort det på olika jobb jag har haft. Jag får rådet att hålla inne med allt det här, att inte älta mina bekymmer offentligt.
Men hur skulle jag må om jag inte hade delat mina känslor här? Ändå har jag ju inte på långt och när skrivit allt. Klart att även jag förstår att det finns mycket man inte ventilerar på en blogg.
Här får jag ovärderligt stöd av en massa kloka och insiktsfulla personer som träffar helt rätt i sina kommentarer. Bland annat därför väljer jag att skriva av mig vissa saker här.
Då jag på senaste tid skrivit att jag mår bra i det jobb jag har i dag har det tolkats som att jag rackar ner på de gamla jobben. Men det är inte arbetsplatserna det varit fel på. Jag har bara valt att göra det som känns mer meningsfullt för mig personligen i dag.
Och om nu någon vill veta så inte mår jag toppen alla dagar fastän jag försöker hålla en positiv stil här.
Jag bär på oro och bekymmer för framtiden jag också.
Jag måste tvinga mig att leva i nuet, att se nya möjligheter, att känna tillit för att allt ska ordna sig.
Men jag gråter jag också. Senast i går gjorde jag det.
Så fastän jag för det mesta ger en positiv bild av mitt liv här, för att jag VILL och önskar att allt ska ordna sig, känner även jag stor vanmakt då och då.
Jag är bara en människa, precis som du.
Fick nycklarna
… till nya bostaden i dag. Var där och kollade med hyresvärden och lät bland annat tre tavlor som förra hyresgästen lämnat efter sig få bli kvar åtminstone tillsvidare.
Flyttlådorna kommer på tisdag till den lägenhet jag bor i i dag. Då har jag exakt två veckor på mig att packa.
Det jag gruvar mig mest för är allt som ska skruvas isär här som jag nu bor och sedan åter skruvas ihop på nya stället. Äger som sagt nästan inga verktyg. Dessutom är det lite si och så med tålamodet då det gäller en massa pilljobb… 🙂
Köpte en ny säng på reornas rea i Borgå i dag. Vi har ingen möbelaffär i Lovisa. Därför gick jag över ån efter vatten, annars brukar jag handla lokalt.
En ny stor matta som ska stå under min tunga Barcelonasoffa och soffbordet införskaffades också.
Utöver det ett svart saltkar, två levande ljus och två ark klistermärken 🙂 Allt sådant som jag behöver. med andra ord.
Fri som en fågel
Tycker att jag lyckades också med den här fågelbilden, såsom med sista bilden i det här inlägget.
Bilden togs genom fönstret från en av restaurangerna på M/S Baltic Queen då vi kom hem från Tallinn i dag.
Resan var väldigt givande, det känns alltid bra att vara tillsammans med vänner som har samma intressen som jag själv, bland annat innebandy.
God mat och dryck blev som kronan på verket.
En liten ledsen slutknorr blev det ändå på resan då jag läste ett mejl som åter hade med mina blogginlägg att göra.
Då jag med glädje skriver om mina nya jobb och hur jag trivs med det totalt lokala jag gör kan någon få en uppfattning om att jag vantrivdes på min förra arbetsplats.
Riktigt så enkelt är det inte.
Att jag befinner mig där jag är i dag är resultatet av en väldigt lång resa som började med skilsmässan 2014 och fortsatte då lokaltidningen jag jobbade på lades ner 2015. För min del är det här frågan om en process i mitt liv som jag tycker jag har all rätt att skriva om.
Det är inte mitt fel att förändringarnas vindar stormar i medievärlden. Jag kan inte ta ansvar för att gamla kollegor eventuellt mår dåligt just nu. Samarbetsförhandlingar, omorganiseringar och uppsägningar är vardag. Det är INTE bara min före detta arbetsgivare som utannonserat sådana – samma öde drabbar massor av andra människor i branschen.
Det jag däremot kan ta ansvar för är hur jag själv mår, och vad jag gör av mitt liv. Jag har mått dåligt sedan våren 2014 och det får banne mig lov att vara slut med den skiten nu.
Lika väl får det vara slut med att buga och bocka till höger och vänster. Jag vill inte längre gå med böjt huvud och tycka att jag inte är något värd. Eller trippa försiktigt på tå, väga alla ord på guldvåg och tänka att jag inte får skriva om mitt liv på min blogg.
De som tycker att det jag skriver här är hänsynslöst och ogenomtänkt kan ju bara låta bli att läsa min blogg, eller hur?
Piece and love ❤ … och låt mig ha mitt liv när jag äntligen åter kommit i gång med det.
