Under några korta minuter sken solen in i min bostad.
Jag fick vårkänslor!
Snart, snart får jag inreda balkongen och sitta där och njuta.
Jag har ju inte bott här en enda sommar än. Flyttade in den fjärde september.
Härliga tider jag har framför mig!
Martina och jag har känt varandra sedan vi gick i skolan och vi blev studenter nästan samtidigt. Sedan förde livet oss på olika vägar som inte korsades så ofta. Men kontakten har aldrig brutits helt.
Och med liknande erfarenheter i bagaget har vi massor att prata om. Martina hittade tillbaka till sin man vilket jag är oerhört glad för. Och hon har hjälpt mig massor, via yrkets vägnar men också som en nära vän.
Så jag tackar verkligen Gud för alla de vänner jag har, både här som jag bor men också alla jag lärt mig känna via bloggen.
Martina hade med sig allt möjligt smått och gott, bland annat den här blomman. Det var så märkligt, för tidigare på dagen hade jag tänkt att jag borde köpa en liten blomma i gult som skulle pigga upp köksfönstret.
Märkligt var det också att den skiva med musik som jag lät spela först då vi högg in på ostbrickan och vinet var en skiva som Martina hade lyssna på mycket då hennes liv var som tyngst. Låtar hon grät till då, men som nu kändes fina att lyssna på.
Tack Martina för allt du gjort och gör för mig ❤
Och tack också alla andra – släkt och vänner som vet att jag fortfarande behöver stöd för att komma över det som hände i somras ❤
I dessa tider då många förutsätter att allt ska vara gratis, då man laddar ner musik via olika program och lyssnar på låtar vi Youtube. I dessa tider ville jag göra annorlunda, vara lite gammalmodig och gå till musikaffären.
Disken med cd-skivor där är av förståeliga skäl inte stor, Macu´s Music lever inte av dem allena.
Köpte Samuli Edelmanns nyaste cd och beställde Kaija Koos samlingsalbum.
Vill man ha kvar tjänster och affärer i stan måste man använda dem.
Sedan styrde jag stegen mot bokhandeln. Pärmen på det som ska bli följande dagbok beskriver mig sådan som jag känner mig i dag. Klart jag vet att jag inte ÄR så där ung men jag känner mig ung i sinnet och har hittat tillbaka till något jag trodde jag inte ens ville vidkännas – något slags kvinnlighet.
Och klisterbilderna talar ju för sig själva… 😉 ❤
Tänk så mycket styrka man kan få genom att lyssna på musik.
Plötsligt inser man att precis så här är det!
Bättre sent än aldrig…
Vill inte påstå att att min ex-man var dålig på nåt sätt. Det som hände kan hända vem som helst. Man blir kär i nån annan.
Min ex-man är en underbar människa, vi är vänner i dag och han är en viktig person i mitt liv.
Men då det gäller att gå vidare och att inse sitt eget värde – DÅ säger den här låten allt.
Till mina läsare i Sverige måste jag säga ”tyvärr är låten på finska” men hoppas ni kan låta er ryckas med ändå. Fritt översatt handlar det om en kvinna som har sett världen rasa samman och som trott att hon aldrig skulle återhämta sig. Men hon reser sig ur askan och inser att hon klarar vad som helst, att det inte finns några gränser och att hon inte behöver be någon om lov för nånting.
Efter att mitt liv och mina framtidsdrömmar hade krossats krävdes det nio månader för att jag skulle förstå att livet kan gå vidare. Att jag har mycket att se fram emot.
Du är för vacker för att skämmas, du har inget att förlora
Låt allt bara hända, du är vacker, vällustig och lycklig.
Länge leve byskolorna, närheten till naturen, gemenskapen. Allt kan inte räknas i pengar, allt FÅR inte räknas i pengar. Jag blev varm om hjärtat när jag besökte Kapellby skola i Lappträsk i dag. Sådana härliga elever och lärare, sådana sunda tankar om vad som är bäst för alla. Att vistas mycket utomhus, att röra på sig.
I dag hade skolan besök av Finlands Svensk Idrott och projektet Skidkul – idrott i skolan. Mer om det i tidningen Östnyland nästa vecka.
Bjuder ännu på vackra vintervyer från miljön nära skolan. Hade gärna fotograferat landskap på vägen mellan Lappträsk och Lovisa men att stanna bilen där på landsvägen och stiga ut för att ta bilder hade inte varit en så god idé ur trafiksäkerhetssynvinkel sett.
Och sedan kommer vi till den hemliga bokstaven M. Den har inte den här gången något att göra med den fiktiva personen som i böckerna och filmerna om James Bond är chef över den brittiska underrättelsetjänsten 🙂
Nej. Nu råkar det sig att jag har träff med tre personer vars namn börjar på bokstaven M den här helgen. De är alla kvinnor, men med handen på hjärtat säger jag att jag inte ändrat läggning – alla är ”bara” väninnor 🙂
Den fjärde personen vars namn börjar på M blir förhoppningsvis med tiden något mer än bara en vän. Och då är det M som i Man som gäller.
Först efteråt såg jag att det ser ut som om det fanns en spegel mitt på bordet. Men kollar man tidningen och blocket ser man att det inte är så, och att skeden inte ligger rätt för en spegelbild.
Gott var det i alla fall! Mer info HÄR om Runebergstårtan och vår nationalskald J. L. Runeberg.
Full fräs från arla till särla. Upp halv sju, iväg mot redaktionen i Borgå lite före åtta för att hinna fram till halv nio. Det där med fria P-platser, eller sådana där man får stå med P-skiva längre än två timmar, kan man tydligen bara drömma om i denna stad.
Det enda som stressade mig under dagen var just ståhejet med att flytta bilen stup i kvarten. Till slut tröttnade jag och satte den på en betalplats men inte vill jag punga ut med 14 euro varje gång jag jobbar i Borgå.
På redaktionen började dagen med arbetsskyddsmöte och sedan hade vi språkvård som jag gillar skarpt. Under dagen hann jag också göra de sista finslipningar på ett reportage som går ut på lördag, och så ringde jag polisen för att kolla upp en grej om en mystisk cyklist och skåpbil.
Eftersom jag inte alla dagar jobbar i Borgå tog jag dator, tangentbord, mus och sladdar med från Lovisa.
Efter jobbet åkte jag med fjärilar i magen till Östra Centrum i Helsingfors. Mannen jag träffade sa att han var minst lika nervös. Där satt vi sedan i bilen och pratade på en P-plats och insåg att vi kände igen varandra från veckorna vi hade pratat på nätet.
Det blev en sväng via Degerö innan jag åkte hem. Tyvärr får ni inga smaskiga detaljer från träffen, jag säger bara att vi hade trevligt.
Och att jag känner mig nöjd med mig själv – att jag tagit de steg jag gjort efter skilsmässan, att jag haft det mod jag ännu i somras trodde jag saknade.
Det har varit så vackert i naturen i dag. Men den blöta snön har verkligen också ställt till det. Skulle visa en bild från Strömfors Bruket där jag var i dag igen, nu för att fotografera till en annan artikel.
Jag tog då också den här bilden för att ha den på min blogg men den hamnade istället i en annan artikel 🙂
De sagolika landskap jag körde genom kunde jag dessvärre inte fotografera. Det hade varit livsfarligt att stanna vid landsvägen och på motorvägen får man ju inte ens göra det.
Solen tittade fram på eftermiddagen och sedan blev det lite kallare. Vilket betydde att sörjan och vattnet på vägarna frös till is.
Det blev bedrägligt vackert där ute.
Ni får nöja er med en bild som är tagen från ett litet rum uppe på vår redaktion. Här sitter vi ofta och gör intervjuer. Solen fick jag inte riktigt med på bilden. Men den finns där.
I morgon jobbar jag hela dagen i Borgå och efter jobbet åker jag till Östra Centrum i Helsingfors för att träffa en person jag aldrig sett förr… men vi har haft kontakt via sms och mejl rätt länge, så…
Det är spännande 🙂
I slask och snöyra åkte jag till Bruket i Strömfors i dag. Hade glädjen att få göra reportage från en lunchrestaurang som är byns hjärta. Mycket annat har försvunnit från orten – allt från hälsogård till bibliotek och post. Antalet butiker är färre än förr, bankerna likaså – och den som finns har öppet bara två dagar i veckan. Men på Fellmanni träffas man och trivs.
Över tio centimeter blöt snö på bilen. Jag behöver honom på onsdag så jag ansåg att det var bäst att gräva fram honom i dag. Det ska bli kallare och om det här lagret hade frusit fast, så…
Det var tungt att få bort snön kan jag säga. Dels för att den var blöt, dels för att jag trots mina nästan 170 cm inte är tillräckligt lång för att få bort all snö från taket. Det brukar bli en liten rand på mitten kvar, sådan där cherokee frisyr 🙂
Det var länge sedan jag deltog i Fototriss, men inspirerad av några bloggvänner gjorde jag slag i saken.
Bokstaven B betyder ju för mig i första hand Bond. James Bond.
Så temat kändes lätt men bilderna är nu inte av högsta kvalitet…
Man kan ju inte få allt här i livet 🙂
