Glad måndag, del två, myspys

Bilden togs igår kväll då jag för första gången eldade här hemma. Sotaren kommer imorgon så därför eldar jag inte ikväll. Jag tog idag också bort den aska som där blev efter eldandet igår.

Väldigt mysigt är det att elda, men ganska mycket att tänka på och vara försiktig med. Torr, bra björkved har jag. Eldar inget skräp som förorenar luften eller luktar i grannskapet. Låta glöden falna ut innan spjällen stängs, osv.

Inomhus har jag nu +18. Ute är det just nu +14 men på natten var det bara runt +4.

Fördelen med sval bostad?
Vattnet i glaset hålls alltid kallt. Än har det inte spruckit av isbildning 🤣
En vinflaska som står på golvet håller sig sval, skulle säga rentav perfekt temperatur.
Choklad på bordet smälter inte.

Stickade strumpor och ett par tröjor håller mig varm. Eftermiddagssolen värmer ännu västra delen av huset.

Jag kanske mot slutet av veckan kan visa en bild där jag står utanför mitt hem, så att också huset syns. En del vänner, både IRL och på bloggen, har efterlyst foton av huset. Någon har frågat ”eller är det hemligt?”
Nå nej, jag är inte känd för att vara speciellt hemlig av mig. Däremot finns här sju andra hushåll vars invånare jag har försökt ta lite hänsyn till.

I boken ”Ordets gåva” med citat från Tove Janssons böcker hittade jag detta:
”Det är inte många som vet hur de ska ha det och klarar sig på egen hand” (ur boken Sent i november)

Skyltsöndag 2, och kommentarer som värmde

Äntligen hann jag besöka kafeterian Pikku Eetu på Östra Åsvägen i Lovisa. Den är tillsvidare öppen bara då och då, och hundar är välkomna.

Jag ska banne mig nog hinna med några andra här i centrum den här sommaren också. På Café Favorit går jag ofta, men det finns också Helgas café och Tuhannen Tuskan kahvila och Kungsdammens osv.

Det har blivit alldeles för lite av sådant som ger mig glädje i vardagen, eller på helger, möten med människor, där jag får höra berättelser om olika livsöden. Då jag får känna att jag själv lever.

Försäljningsdisken i det lilla caféet, inrymt i ett gammalt stockhus.

Kaffe, toscabulle och vatten, och en vacker gammal virkad duk.

Gamla möbler, tavlor och bonader har tagits i bruk här. Det råder en familjär stämning och ett lugn, långt från det hektiska med villervalla, oljud och trängsel.

Plåtugnen är ny men mycket annat av inredningen är gammalt.

Det finns sittplatser inomhus men också några ute på gården.

Kvinnan som driver kafeterian tillsammans med sin man gjorde mig varm om hjärtat i dag. Dels med alla de historier hon kunde berätta om huset och om sakernas ursprung, dels även för att hon sa att jag inte ska lyssna på dem som vill krossa mina drömmar.

Jag hade då sagt att jag snart flyttar till ett gammalt hus och att det länge har varit en dröm jag haft. Jag berättade också om en del kommentarer som jag fått. Kommentarer som handlar om att jag kanske nu inte riktigt förstått vad det handlar om att bo i ett gammalt trähus, till exempel då det blir vinter.

”Huset lever och andas”, sa kvinnan. ”Så ska det vara. Det är underbart att uppleva årstiderna. Att sitta vid en öppen brasa. Och det finns ju kläder att hålla sig varm med, täcken att krypa under. Låt ingen nånsin ta den glädje du nu känner ifrån dig. Lyssna inte på dem som säger så där.”.

Nej. Jag ska inte längre lyssna på dem som gör mig ledsen.

”Tvivla aldrig på dig själv och kasta inte bort en enda sekund av ditt liv. Det är för kort och du är för speciell” (Ariana Grande)

Blandade Lovisafoton och en nödlösning

Skeppsbron i Lovisa, en dag i början av juni. Här finns ett par restauranger, en cafeteria som säljer glass, kaffe och goda bakverk.

Här finns också ett sjöfartsmuseum och en hantverksbod. Den här bilden är faktiskt från ifjol somras 🙂

Café Skeppsbrons glasveranda där den som vill sitta inomhus och äta har det bra. De flesta valde att sitta utomhus den här dagen i början av juni. En annan terrass finns på andra sidan av byggnaden, så den som vill sitta i solen hittar en sådan plats från morgon till kväll.

Eftersom det inte finns några skåp i det gamla huset dit jag flyttar hittade jag på de här nödlösningarna från Jysk för sammanlagt 55 euro. Då jag har fått alla befintliga möbler från Chiewitzgatan till nya adressen och lagt dem på rätta platserna kan jag börjar fundera på andra, mer bestående lösningar.

Jag tar tacksamt emot tips om hur jag kan sköta klädförvaring och förvaring av andra textilier som behövs i vardagen, typ lakan. Också om du känner någon som har enkla vita skåp, Ikeas eller andras, att sälja billigt eller att ge bort tar jag emot tips.

Dagens citat från boken ”Du klarar allt!” lyder så här:
Kasta bort din försiktighet och bara gör det. (Niamh Greene)

Glad måndag! 03-06-2024

Livet älskar dem som vågar leva, står det på detta kort.
Jag hittade det då jag städade i mina skåp. Daterat oktober 2017 och undertecknat av vännen Martina. Jag hade precis flyttat hit till Chiewitzgatan då. Nu ska jag flytta bort, så det blev lite symboliskt.

På baksidan av kortet har hon citerat Moder Teresas hymn till livet.
Livet är en chans, ta vara på den.
Livet är en dröm, låt den bli verklighet.
Livet är en utmaning, anta den.

Det är vad jag försöker göra nu då jag vänder nya blad i livet i samband med flytten till det gamla trähuset. I ”Du klarar allt”-boken står det på första sidan av citat:
Ge aldrig upp – för det är precis där och då som vinden vänder (Harriet Beecher Stowe)

Glad måndag och glad juni månad till er alla!
Den här veckan ska vi troligen föra tomatplantorna till växthuset. När det sker låter jag er veta och se bilder 🙂

Nattlampa, och gård i vårskrud

Utmaningen i veckans Hoppa på tåget är Nattlampa. Jag har ungefär en likadan som Åke visar på sin blogg, men den använder jag endast ibland och mest på vintern då det är beckmörkt och jag behöver ha en säker väg till toaletten.

Den här lampan som står på bordet bredvid sängen fotades inte heller på natten, för då sov jag 🙂

Ett fenomen med sömn som jag undrat över för egen del är: Jag kan inte somna på rygg på kvällen, natten – hur gärna jag än vill. Däremot kan jag göra det på morgonen. Om jag efter ett toabesök har svårt att somna om där vid fem-sex-tiden lägger jag mig på rygg och somnar för det mesta fort och sover gott 🙂

Den större nallen har varit min vän uppskattningsvis 58 år, tror att jag var fyra år då jag fick honom. Den lilla nallen har jag fått av en väninna. Ängeln likaså, en gåva av en nära vän. Madonnor, änglar och Jesusbilder har jag också på bordet, de flesta köpta på resor utomlands.

Denna skira grönska älskar jag. Snart är lövverket tätare och då börjar det susa på ett annat sätt i trädens kronor då det blåser.

Få se vad dagen hämtar med sig. Jag röjer här hemma med hård hand. Otroligt så mycket en människa samlar på sig fastän hennes intention under de senaste åren varit ”städa hela tiden – släng, sälj eller ge bort det du inte behöver, köp inget nytt som du inte behöver” osv.

Och så här i hockey-VM-tider, och inom sport överlag, tycker jag att det här citatet från boken ”Du klarar allt” passar bra. Det är så som jag har tänkt länge själv, och försökt uttrycka det också då mitt favoritlag i innebandy här hemma gått på snöpliga förluster.
Jag tror verkligen att vinnare formas av hur väl de repar sig efter en förlust, inte av sina vinster”. (Serena Williams)

Lite blandade bilder

Det är + 19 grader redan nu på förmiddagen. Hård blåst utlovas men det stör inte mig för det betyder att jag får den svalka jag vill ha.

I måndags vågade jag flytta ut tomatplantorna på balkongen. Efter omplantering i större krukor har nya plantor kommit upp, så de är fler än på fotot. Sedan jag tog den här bilden har de förstås vuxit också. Händer mycket på några dagar i sol och värme ☀🌱

Om några timmar ska jag ha bedömningsmöte för en prao-elev. Vi har sådana ibland på Nya Östis fastän det innebär vissa utmaningar då vi inte har en fysisk redaktion.

Korpar i keramik på Galleri Theodor, av Pirjo Laaksonlaita. Utställningen öppen till och med söndagen den 19 maj.

För en vecka sedan, torsdagen den 9 maj, såg det ut så här vid Skeppsbron i Lovisa. Inte ännu så många båtar vid bryggorna, men i dag är de betydligt fler skulle jag tro.

I dag ska jag också till polisstationen för att ge fingeravtryck till pass och id-kort. Sedan fortsätter jag röja bland papper och annat här hemma. Det är inte klokt hur det samlas sånt på hög, fastän jag tycker att jag röjer hela tiden. Papper från 2021 som får mig att inse hur fort tiden går. Vissa avtal sparar jag, för jag litar inte på att allt sparas i molnen och inte ens på yttre hårdskivor osv. Till hundra procent kan man inte försäkra sig om att ha allt kvar där man vill ha det, men försöka duger.

Dagens citat från boken ”Du klarar allt”.
Det finns alltid ett realistiskt sätt att förverkliga en dröm på. Det finns ingen dröm som inte kan uppfyllas” (Barbara Sher)

De långsamma mötena med människor

… är något jag börjat uppskatta allt mer.
Jag är långsam då jag leder cykeln upp för Östra Tullgatans backe hemåt. Det verkar som om benet är på bättringsvägen… men det har jag också sagt förr här ett antal gånger.

Solen gassar, det är +22 grader. Ibland kommer några vindpustar som känns helt underbara. Jag klagar inte. Det är inte för varmt.

Tavlan fotade jag på fotoutställningen i Galleri Theodor igår. Den är målad av Pirjo Laaksonlaita. Hennes tavlor finns till påseende ännu söndagen den 19 maj.

Men tillbaka till det långsamma mötet. Jag börjar prata med en dam på backkrönet. Jag kanske borde veta vad hon heter, men minns inte namnet. Vi talar med varandra då och då när vi ses. Så givande små samtal i vardagen.

Vi reflekterar över hur det är att åldras, vare sig man är 60+ eller 70+ eller mer. Vänner går bort, somliga får minnessjukdomar. Men det var inget sorgligt samtal. Tvärtom hade vi glimten i ögat och skrattade åt allt möjligt.

De här små långsamma mötena i vardagen, där diskussionerna inte ägnas åt allt det elände vi ändå får ta del av på teve och via tidningar, får mig att med ett leende på läpparna sakta gå vidare.

I år har jag sett knoppar bli mössöron och löv. Jag har sett citronfjärilen, krokusarna och maskrosen. Jag hör motorcyklar spärra, jag hör fåglarna kvittra. I morse var jag uppe redan 7.30 eftersom städföretaget kom för att tvätta två fönster och mina golv.

Dagens citat från ”Du klarar allt”-boken.
Hitta något du älskar och fortsätt att intressera dig för det”. (Julia Child)

Hur galet som helst, dagens citat

Så här glad kan man bli då man får en fjärrkontroll att fungera. Först köpte jag fel batterier, vars förpackningar för övrigt är oerhört svåra att öppna utan bomber och granater.
Sedan var det supersvårt att få upp locket till fjärrkontrollens batterihållare. Jag klarade det inte alls, men fick hjälp av min syster. Hon var inte nära ett nervsammanbrott, men lätt var det inte för henne heller.

Dessutom ska man veta att batteriet placeras på rätt led, är det uppochner eller bakochfram står man åter där med ett stängt lock som frestar på nerverna.

Men äntligen, efter en dryg vecka utan fjärrkontroll (led-ljuset funkar även på annat sätt) kunde jag skriva detta tack-meddelande till syrran.

En liten platt manick, med en ännu mindre lucka för batteriet som ska dras ut från ena kortändan. Funktionellt på alla sätt, men snudd på kriminellt svårt att öppna.

Skyltsöndag, vackra ord

En julklapp av en vän, lakritsdelikatesser. Och en sådan här fin hälsning kan jag inte slänga bort innan jag har fått en förevigad på bloggen. Den passar också under kategorin Tänkvärt – citat.

Jag har lite glömt bort att notera mina hälsosteg här på bloggen. Jag har inte promenerat regelbundet varje dag för att få minst 2500 steg, men jag har varit ute nästan alla dagar ändå. Igår fick jag ihop 3700 steg. Kylan och den myckna snön har bidragit till att utevistelserna blivit något färre, men jag har rört på mig och också ändrat en del kostvanor. Sådant som är lätt att ändra, att till exempel allt oftare avstå från vitt bröd.

Och så sätter jag också ut en bonusskylt, ett minne från läsarresan 2023 i maj.
Fler skyltar och länkar till bloggar med skyltningar hittar du här hos BP.