Blir inte ofta irriterad, men…

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

… ska ta och svara på Elisamatildas fredagsfrågor som har IRRITATIONSMOMENT som tema.

Egentligen kan bildvalet kännas lite fel, för vi har alltid fått så fin service här på hälsocentralen. Speciellt för mamma de senaste åren som hon behövt komma hit till labbet, få sårvård eller annat.

Men visst avspeglar bilden TVÅ irritationsmoment. Vintern med sträng kyla som hållit i sig sedan nyårsnatten. I natt hade vi -21 och många har haft det kallare än så. Nu då solen lyser på dagen är det -17 grader.

Jag känner också irritation för att vår fina bäddavdelning nummer fem i denna vårdcentral ska stängas… De som behöver vård flyttas till andra orter, kanske närmast grannstaden Borgå som ligger fyra mil bort. För anhöriga som är äldre, eller som inte har bil, blir det besvärligt eller omöjligt att besöka den som lagts in för vård 😦

Vad stör du dig på i vardagen?
Nu är det utan tvekan kylan som gör mycket besvärligt. Annars blir jag ofta lite irriterad om jag blir avbruten i mina jobb, så jag försöker allt oftare ha telefonen på ljudlöst så att varken samtal eller aviseringar avbryter.

Vad stör dig mer ju äldre du blir?
Skrikiga program och mycket blinkande. Våldsamma program på teve.

När tappar du tålamodet snabbast?
Om jag ska läsa långa bruksanvisningar eller knåpa ihop t.ex. en Ikea-möbel med massor av skruvar och pluggar osv.

Vad stör dig med rutiner?
Egentligen inget. Rutiner är bra.

När kan du inte sova?
Om jag har tidig väckning. Då är sömnen orolig eller obefintlig och jag vaknar flera gånger eller flera timmar innan klockan ens hinner ringa.

    Kära dagbok ❤️ I dag fyller du 50 år!

    ~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

    Den 29 januari 1976 skrev jag de första anteckningarna i det jag då kallade loggbok.
    I dag fyller således min kära dagbok hela 50 år!

    Oavbrutet har jag skrivit, nästan dagligen. Jag hade några pauser, har inte exakt kollat åren.

    Det första dagbokshäftet fylldes från januari till maj 1976. Jag var tretton år då jag började skriva och fyllde 14 den 22 maj.

    Den 16 augusti skrev jag det här. Jag återkom också efter det till hur Anne Frank inspirerade mig att skriva.

    Namnet Randi föddes för att dagböckernas ryggar bildade ränder av olika färger då jag klistrade ihop 3–4 stycken då i början. Dagboken var randig 🙂

    Jag hade lärt mig ryska alfabetet, minns inte vilka vägar, men med en kompis krypterade vi mycket som vi skrev genom att använda kyrilliska bokstäver. Jag skrev på svenska men använde de ryska bokstäverna, ibland även i min dagbok.

    Jag kan bokstäverna än i dag och hade förstås nytta av mina tidiga kunskaper då jag senare började studera ryska. De studierna kom dock av sig efter tre år, någon gång på 1990-talet?

    När jag nu läser boken om Tove Janssons liv ser jag att hon började skriva dagbok, för hand såsom jag, när hon var tolv år. Känns ju lite förmätet att jämföra sig med en så stor konstnär som hon, och vem orkar nånsin läsa mina dagböcker den dag jag går bort?

    Men de finns, och kanske jag någon gång på ”ålderns höst” skriver mina memoarer 🙂

    Grattis på din stora dag, just i dag, min kära dagbok Randi ❤️

    Snart är jag skarpaste kniven i lådan

    ~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

    Kom-ihåg-att-fota, har redan etsat sig in i min hjärna.

    Sedan var det en annan sak jag hade tänkt på länge. Att komma iväg till biblioteket som ligger bara ett par stenkast från mitt hem. Bilden tog jag på väg dit.

    Men varför bara tänka ”jag borde gå dit”. Res dig upp, stig in i icebugsen, gå iväg!

    En enorm skärpning pågår alltså här. Snart är jag vassare än vass och den skarpaste kniven i lådan.

    Vi har en del sådana där roliga uttryck i Svenskfinland. Bland annat kan vi säga om någon som inte riktigt hänger med, någon som är lite ”borta med vinden” att hen inte har alla sina Mumin eller Mumisar i dalen.

    Men nu har jag också snart det! Hemma läser jag två böcker om Tove Jansson, långsamt, för att jag äger dem. I dag lånade jag den här boken. Tjock som bara den med över 600 sidor och väger uppskattningsvis ett par kilo.

    Hur långt jag kommer i denna bok på den månad jag har tid på mig att läsa vet jag inte. Men jag har i alla fall kommit till bibban och fått med mig hem en bok därifrån. HURRA! Och så blev det ju några steg också.

    Ett HURRA till, då det för perioden torsdag 22 januari–onsdag 28 januari blev hela 17.435 steg. Rekord i år!

    Nu får ni se på andra bullar!

    ~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

    För nu har Carita försökt tjata för sig själv ”kom ihåg att fota, kom ihåg att fota”. Det må sedan vara vad som helst som hon fotar. Sin egen hand som håller i en påse med en bulle till exempel. Så föds och lever en vardagsblogg.

    Jag gick till R-kiosken för att posta ett par försändelser. R-kiosken är ungefär det som heter Pressbyrån i Sverige. Här finns lite allt möjligt. Så jag köpte en påse ostbågar också och vid kassan kände jag den oemotståndliga doften av nybakad bulle!

    Jag blev helt såld, och sedan var också bullen såld! Jag började äta på den redan då jag promenerade hemåt. Så någon motionsrunda för att bli av med kalorier blev det här ju inte 😀

    Har jobbat hela dagen hemifrån. Planerat kommande jobb via telefonsamtal och mejl.

    Efterhand som sidor för tidningen Nya Östis blir klara hos layoutaren dyker de upp i vårt redaktionssystem och jag läser korrektur på dem. Det kan alltså göras hemifrån. Och jag är bara vikarie nu då ordinarie korrekturläsaren är på resa.

    Var och en sida öppnas för sig separat med Adobe Acrobat Reader och sedan gör jag mina noteringar där på felstavningar och annat som ska korrigeras.

    Nu har jag en del foton sparade också för söndagens Veckans foton och jag gör så gott jag kan för att fylla på mappen med bloggbilder som jag har på datorn.

    Minus åtta grader. Jag önskar att vintern vore förbi, men det önskar ju inte alla de som vill åka skidor och skridskor. De får nog sitt lystmäte ännu eftersom kölden inte ska ge vika på ett par veckor.

    Glad måndag – hurra för mig, och även för andra!

    ~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer

    En sådan bra Glad måndag-bild det blev i dag. Även om det här ljuset i maten var tillägnat en annan person passar bilden bra då jag vill fira att jag nu skriver mitt 4000:e inlägg på raken. Det vill säga, jag har publicerat inlägg varje dag så att dagens är det 4000:e i ordningen!

    Började blogga 2009, så jag har ju skrivit mer än 4000 inlägg. Men 4000 dagar efter varandra är det som jag räknar här (redigerat inlägget efteråt då jag insåg att det blev lite oklart vad jag menade) 🙂

    Antalet Glad måndag-inlägg är i dag uppe i 540, så även det kan firas!

    Åtminstone två vänner/bekanta fyller jämna år i dag. En fyller femtio och den andra sextio, så det är hurra för dem lika mycket som för mig.

    Blå timmen vid halvfyratiden på eftermiddagen. Alexandersgården är fin i vinterskrud, men jag vill hellre ha sommar. Just nu har vi minus 11 grader och kalla nätter väntas, så det gäller att elda varje kväll.

    Efter den här dagens jobb som både omfattat jobb hemifrån på distans för Nya Östis och en intervju väntar ett par dagar då jag troligtvis kan jobba helt hemifrån. Det är lycka för mig, något jag är tacksam för speciellt såhär vintertid då det är viktigt att jag får fyra, fem timmar för att sköta värmen. Och ja, ni vet – jag tycker om att elda i ugnen.

    Och vad vore en glad måndag, utan en vits från Hemmets Journal?

    Söndag igen, januari månads sista!

    ~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

    Just det! Slog mig att det är januari månads sista söndag. Känns skönt att gå in i februari fastän det hotas med sträng kyla ännu om nätterna ett par veckor framåt. Vi GÅR mot våren och Vinter Bore får allt ta och ge sig också denna gång.

    Jag har haft två bra hemmadagar, men det har ändå inte betytt att jag slagit dank. Hade en lång to-do-lista som inkluderade allt från olika jobb till sådant som hör vardagen till här hemma. Jag får mest gjort, ro i sinnet och ordning i huvet om jag har listor där jag kan bocka av det jag gjort.

    Det viktigaste noteras högst upp och ju längre ner på listan jag kommer, desto mindre brådskande saker.

    I dag har jag gett näringspinnar åt mina växter. Det tar sin lilla tid då jag har ett tjugotal sådana.

    Tvättmedlet var slut och jag behövde köra en maskin i dag, så det var bara att pallra iväg till affären. Köpte lite annat också då jag väl var där. Fick sällskap av grannen och sedan hjälptes vi åt att bära in ved till mig, får ju då alltid en extra Ikea-kasse full med klabbar.

    Lataus = laddning. Det skulle man nog själv behöva då och då för att orka knata på.

    Skulle fota någon skylt till Skyltsöndag då jag var i affären… men tror ni jag kom ihåg det? Måste snart ha en stor lapp med mig även för det. Kanske ett metspö som går från ryggsäcken över mitt huvud, med en krok och en lapp som hänger framför näsan på mig. Ni vet sådär som en lockande morot som får åsnan att gå framåt… Där skulle det stå. KOM IHÅG ATT FOTA TILL BLOGGEN!

    Undrar om jag skulle bli hämtad av personer i vita rockar och införd i en gul-orange-röd bil med blinkljus på taket då?

    Det var inte många bidrag till Nacka-Åkes Veckans foton och skylten är ju från i höstas, men fler skyltar hittar du hos Christian som håller i trådarna för utmaningen och hos andra av mina bloggvänner, till exempel hos BP som var Skyltsöndags-ansvarig under många år ❤

    Lyssnade på Stefan gånger två

    ~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

    Även om januari månad är nästan slut vill Elisa att vi reflekterar över ordet NYÅR och vad det nya året, som förstås precis bara börjat, väcker för tankar.

    Men innan jag går över till frågor och svar, så ska jag säga att jag har lyssnat på Stefan som skrev i en kommentar i torsdags så här: ”Jag känner inte till Lovisa som stad, men jag lovar att du har många motiv kvar att fota. Lite fantasi och lite närhet till byggnader, skulpturer, planteringar m.m. och du kan fylla minneskortet både en och två gånger.”

    Jag tycker ju ibland att jag har fotat allt och jag inte vet vad jag ska föreviga härefter 😀

    Han har förstås rätt i det han skriver, så det blev en bild av svenska gymnasiet då jag gick till idrottshallen på torsdagskvällen.


    Resten av bilderna i inlägget har jag fotat då jag suttit hemma och pysslat vid tevebordet.

    Eftersom det enligt min åsikt kommer bara dåliga program på fredagar, eller repriser av bra program som Husdrömmar och Stugfixarkan, så blev det några avsnitt av Mumindalen på Arenan igår.

    Och sedan räddade Carina B kvällen åter en gång. Hon har för det mesta intressanta gäster. Igår inte de intressantaste genom tiderna kanske, men Stefan ”Ubbe” Sjur var en ny bekantskap och hans livsöde berörde.

    Så det blev nu så att jag lyssnade på Stefan gånger två. En bloggkompis och sedan den där från bandet Korslagda. Gruppen hette Korslagda Kukar förr, men skippade sedan det sista ordet för de kunde inte uppträda på dagis och heta så 😂

    Och så över till Elisas frågor.

    Har du tänkt på några nyårslöften för i år?
    Nej, gav inga nyårslöften, alltid bäst så. Tänkte för mig själv att jag ska försöka lära mig känna nya människor, och även fotografera mera och jag har kommit igång med det.

    Vad vill du förenkla istället för att förbättra?
    Få vardagen att rulla smidigare genom förenklad prioritering.

    Vad vill du uppgradera i ditt liv – liten detalj eller stor grej?
    Tror att det snart är dags för en ny vinterkappa, men det får bli till nästa vinter.

    Vad vill du ha mer plats för i din kalender?
    Lugn och ledig egentid. Som behövs för att jag ska kunna ha ordning här hemma, vilket i sin tur behövs för mitt välmående.

    Vad hoppas du att ”framtida du” tackar dig för om ett år?
    Att jag lyckats hålla mig i sådan form att jag kunnat fortsätta jobba och ensam klarat ekonomin. Om ett år har jag bara fyra månader kvar till pensionen.

    För övrigt, angående pension. Jag trodde aldrig jag skulle börja räkna år och månader och dagar till den… Men man ska tydligen aldrig säga aldrig 😉

      Första storsegern, och tokiga bilder

      ~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
      Torsdag kväll blev Tors kväll 💛💙Första storsegern i Inssi-Divari, det börjar arta sig, men få se om det räcker till för laget att kravla sig upp över nedflyttningsstrecket.

      7–1 hörni! Sådana siffror har vi sett förr denna säsong, men tyvärr då åt fel håll om du frågar Tor-supportern.

      Här är jag på väg till idrottshallen som ligger en bit längre fram. Fullsatt med bilar överallt, 319 personer i publiken.

      Publicerar här några foton som går in i kategorin ”Innebandy – i media opublicerade bilder” för dessvärre kan 90 procent av bilderna jag tar inte publiceras. Tror att jag fotade över hundra i går, med två olika objektiv, men det blir halva spelare och suddiga spelare och huvuden som inte syns eller annat helt tokigt 🙂

      Kramens dag. Ja, men inte firades den igår. Och kollegan från finska tidningen kom också med.

      Den här bilden hade förstås kunnat platsa i tidningen men den är så random och mest är det ryggar som vanligt.

      MÅÅÅÅL! Och man ser bollen där i buren också. Men tidningsbild? Nej. Bara en nuna syns och resten är ryggar, halva armar och halv klubba.

      En inte så regelrätt tackling av SB Vantaas Aallonen (spelat i Tor tidigare). Den fick han en utvisning för. Topi Lehtinen från Tor gör en störtdykning, tror att den slutade över sargen, men utan skador. Killen från Kouvola gjorde debut i vårt lag och öppnade med två mål, hans första i Inssi-Divare.

      Jag har inte glömt Elisas fem frågor. Tar dem senare ikväll, eller imorgon!

      Robotar på laddning och Runebergstårta i god tid

      ~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

      Kom ihåg att ta foton, uppmanar jag mig själv då och då. Sedan pilar jag iväg. Putsar bilen fri från nyfallen snö. Glömde fota. Lastar in tomflaskor i baksätet. Glömde att fota. Förde bort tomflaskorna med grannen. Glömde fota. Hämtar syrran, kör till olika platser i olika ärenden. Inga foton. Men lika bra så kanske för det var jag som satt bakom ratten.

      Kom så till S-Market och tog min kundvagn. Just det. Kom ihåg foton! Matleveransrobotar på laddning inne i varma vindfånget. Dessa härliga små filurer.

      Sedan åter olika ärenden och slutligen skottar jag snö hos mamma, men inga bildbevis därifrån heller 😀

      När jag kom hem och packade upp kom jag åter ihåg, bloggbilderna! Då ska jag visa något jag blir lite irriterad på. Då en del av toppingen på Runebergstårtan har fastnat i asken! Ett sådant världsproblem. Här bleknar alla nyheter om den trumpna bebisen på andra sidan Atlanten.

      Runebergsdagen firas här den 5 februari så jag är ute i god tid med smaskandet 🙂

      Och torsdag som det är. Summering av veckans steg. Andra bästa resultatet för i år, fastän jag inte tävlar med någon, så statistiknörd är jag ju i alla fall. 15 650 totalt. Som mest 3600, som minst 300 en dag då jag inte ens gick ut hemifrån 😀

      Fredag, lördag, söndag lugnare dagar (tror jag). Då ska jag njuta av att läsa mina vänners bloggar, av vilka jag bara hunnit besöka en bråkdel de senaste dagarna.

      Kramens dag, med bild från igår

      ~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

      Crispy chicken med husets dip som har lite touch av vitlök. En kväll på restaurang Fylla igår i goda vänners lag. Mycket att prata om 🙂

      Det är kramens dag i dag, men vet inte om det blir någon kram. Det är också influensatider så en intervju sköts upp till nästa vecka, jag är alltid tacksam då någon meddelar och säger att det är halsont på gång, kanske bäst att ses en annan dag.

      Några skjutsar med lånebilen i dag och skidskola ikväll. Nä, inte jag som ska stå på skidor, det skulle allt vara en syn för gudar 🙂

      Jag ska försöka få till fler foton för bloggen. Har varit lite si och så med det. Tycker ofta att jag har fotat allt här i stan, men det har jag förstås inte gjort.