Månadsbilden, augusti 2019

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer
Muminfamiljen på upptäcktsfärd. Det här är augusti månads bild i min kalender.

I skogen finns det mycket att upptäcka, tänker Muminfamiljen. Små kryp som klättrar omkring, fåglgar som sjunger. Ett träd har fallit och ser kanske lite hotfullt ut med sina rötter.

Muminpappan och Mumintrollet har ryggsäckar på ryggen. Lilla My är sin vana trogen redan på språng mot nya äventyr. Muminmamman står lugn och stilla, förundrad över naturen och tillvaron.

Tänk om vi alltid kunde bevara vår sunda nyfikenhet. Inte den elaka förföljande nyfikenheten, men nyfikenhet på vad varje ny dag har att erbjuda.

I dag börjar en ny epok i mitt liv då jag tillträder som chefredaktör på lokaltidningen Nya Östis. Det känns både roligt och spännande. Jag har bra medarbetare att luta mig mot och jag hoppas att de också känner att de kan luta sig mot mig.

Monstret var inget monster

~ Carita Liljendahl ~ 30 kommentarer

Det var ju… hmmm… bara ett moln 🙂
Och tandläkaren var inget monster. Hon skrattade och skämtade. Då jag sa att jag kanske svimmar, att jag behöver terapeut och att vi kanske borde kalla in en läkare för säkerhets skull eftersom jag kan få hjärtfel…

Vi skojade också om att tandläkaren kanske skulle svimma, och då skulle JAG få kalla på hjälp. Sådan ska en tandläkare vara!

Hon eller han ska inte stöna och sucka och säga att du borde ha kommit för länge sedan hit, dina tänder är förfärliga! Tandläkaren ska bara göra sitt jobb och jag ska betala.

Jag fattade nog inte mycket av allt hon rabblade upp och som en sköterska bokförde, men facit var – bara ett hål. Däremot har jag diverse andra problem som ska åtgärdas under hösten.

Nu har jag också varit på tandröntgen. Det var lite scifi-feeling över det hela.

Tackar min vän Pia för stödet och för att hon kom med mig den här första gången på många år hos en tandläkare. Det här är ett problem jag inte vågat tala om med någon annan, eller egentligen har jag antytt att jag har tandläkarskräck, men ingen verkar ha förstått hur rädd jag var…

Bara någon som upplevt samma skräck kan förstå. Och hjälpa en att komma över den första hemska, höga tröskeln.

 

Testade…

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

… med att lägga handen framför blixten.
Med blixt = sällan bra foton.
Utan blixt = för mörkt i dag inomhus.

Det blev helt spännande färger!
Blommorna har slagit fort ut i värmen.
Men nu är det svalare utomhus, rejält svalare. Vi har kring +12 i kväll. Kanske +20 i morgon. Allt är lagom tycker jag, för +32 var lite FÖR mycket 🙂

Nu kollar jag en repris av Strömstedts, tillsammans med härliga Lars Lerin och hans Junior ❤

Känns ibland icke-östnyländskt…

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

… att framhäva sig själv. Här i våra bygder ska man vara anspråkslös. Här fanns förr torpare som levde under adelns förtryck. Vi ska buga och bocka, inte tro att vi är nåt 😀

Med anledning av mitt nya jobb gjorde finska lokaltidningen Loviisan Sanomat en intervju med mig (jag tillträder ju som chefredaktör den första augusti). Jag tyckte att bilden blev fin och intervjun var trevligt skriven. Jag tror inte att det finns en webbartikel med texten men här kommer ett litet smakprov.

Skrivandet som livsstil.

Nu åter full fart med jobb

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
Ett av många foton som jag tog hos min syster för några dagar sedan.

Det var skönt att ladda batterierna under några dagar. Fastän jag numera bara kan drömma om sex veckors betald semester klagar jag inte. För då som jag kan vara två eller tre dagar ledig, eller såsom nyligen – hela fem dagar, känns det riktigt lyxigt. ‘

I framtiden tror jag att jag kan planera in ledigheter mer systematiskt då jag nu har en vikarie som blivit insatt i delar av mitt jobb.

Hittills i dag har jag hanterat texter, skickat mejl och svarat på mejl. Haft kontakt med medarbetare via Messenger, Whatsapp och telefon.

Fyra timmar har gått vid datorn. Men att få jobba hemifrån är ändå underbart. Ibland går jag ut på balkongen och vattnar tomaterna, nyss åkte kycklingfiléer in i ugnen. Jag har inte behövt kamma håret eller ens klä mig anständigt 😀

Lutande bordet…

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

… på K16 får man ta då man inte har lutande tornet i Pisa 😀

Nej, det är ett helt normalt bord utan lutningar, men vinkeln med telefonkameran gjorde det hela lustigt.
Fin avslutning på några lediga dagar från jobbet blev det med ostbricka, och som vanligt trevliga diskussioner. Roligt att sitta och minnas gamla platser i Lovisa, hur staden såg ut för 40-50 år sedan!

Vad fotograferar damerna?

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Efter en trevlig kväll på Skeppsbron med kycklingkorg och sedan mousserat fastnade Dimi och jag i parken invid kyrkan för att fotografera något vi tyckte var ett fint fenomen.
Flygfän i motljus! Men lättare sagt än gjort att få dem på bild.

Några fastnade på bilden till höger om trädstammen.

Där står vi mitt i stan, ja – nästan mitt på torget 🙂 Efteråt tänkte vi att bilister som for förbi kanske undrade vad vi försökte få på bild. Den vackra stora blomman? Parken som helhet?
Nej! Svaret var myggor 😀 Eller vilka flygfän det nu var.

Skål för vänskapen!

Skojigt att kunna skratta åt allt möjligt tillsammans, men att också kunna prata om väldigt djupa saker. Det har vi alltid kunnat göra med Dimi sedan vi började umgås för ungefär fem år sedan.

Fick Muminklisterbilder och ett paket som innehåller en kasse som gåva av Dimi. Dels för födelsedagen i maj, dels för nya jobbet. Tack ❤ Nu ska jag sluta köpa plastkassar!