Grått och blött…

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

… har det varit i dag. Finlands flagga hänger slak längs flaggstängerna.
Den är hissad Svenska dagen till ära, men då det inte blåser utan bara regnar stilla så är det knappt man ser de där flaggorna.

Men som sagt, ingen blåst och det har varit varmt också. Så vi får glädjas över det. Ingen halka heller.

Och så har jag ”köpt jobb till Finland”, eller mer fritt översatt ”gett arbete åt finländare” genom att köpa inhemska värmeljus. Lite dyrare än de jag hittade på Tokmanni för nån vecka sedan. Men jag tror att de här brinner jämnare, för de där billigare har sannerligen brunnit dåligt och ojämnt. Ofta har kanter av stearin funnits kvar då ljuset bara brunnit ner i mitten.

Det verkar vara skillnad på ljus och ljus.

Glad måndag! 06-11-2017

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

Det är Gustav Adolfs dag i dag, och Svenska dagen i Finland. Inte en ledig dag (röd dag som svenskarna säger) men den firas på många håll i Finland ändå. Främst av finlandssvenskar, men visst är många finnar med på ett hörn också 🙂

Jag ska i dag bjuda på svamp!
Men eftersom jag inte plockar svamp och knappt känner igen andra än flugsvampen blir det en betongsvamp i stället. Jag hittade den utanför hamnhuset i Lovisa, och tycker det är kul att sådana här små pelare piggas upp i stället för att vara bara grå.

Jag blev lite extra inspirerad av Anki. På hennes blogg finns svampar ofta med!

Glad måndag!

Kajsalisa skriver om släktingar som blev glada 🙂
En vinterljusstake med kottar, mossa annat fint finns hos Anki.
Långpromenad med bästa vännen hos Tomtan.

Bilder från söndagslunk

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Jag har sagt det förr, och säger det på nytt. Tycker att jag har tagit bilder av ALLT tänkbart i Lovisa under de åtta år min blogg funnits. Men, det betyder inte att jag ger mig. Det är en utmaning att försöka hitta nya vinklar, eller överhuvudtaget NÅT nytt. Årstiderna växlar ju tack och lov 😀

Kafé Runda Munken på Alexandersgatan.

Precis från den här vinkeln har jag såvitt jag minns inte visat Runda Munken förr.

Vår ståtliga kyrka.

Kyrkan har jag däremot fotograferat från alla tänkbara håll, har jag för mig. Första bilden jag tog i dag saknade människor, men sedan kom några ungdomar och då fick bilden mer liv 🙂

Här fanns en bank på gatunivå för många år sedan, därför kallar många fortfarande huset KOP (Kansallis Osake Pankki) – huset.

Ja, alltså jag rörde mig också på annat håll än på grannstråket Alexandersgatan, varifrån alla tre bilder är tagna 🙂 Men jag sparar några bilder i mitt arkiv för kommande inlägg.

Skyltsöndag, den 5 november 2017

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Gräver lite i arkivet igen. Kanske dags för de två sista skyltarna jag har kvar från Lovisa Historiska Hus-evenemanget som arrangerades i slutet av augusti.

Har så många skyltar på lager att jag vågar ”bränna av” dessa två kaféskyltar i dag 🙂

Småstadens marthakafé.
Kafé eller café – vi stavar lite på olika sätt 🙂

Fler skyltare hittar du hos Konst eller konstigt-bloggaren BP!

Veckans ord – TEXT

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Veckorna går så otroligt fort! Jag tänker alltid att jag ska delta i början av veckan i Sannas utmaning. Men plötsligt är det veckoslut!

Veckans ord TEXT kan ju vara så mycket. Text i böcker och tidningar som jag läser dagligen till exempel.

Men eftersom jag har så många skyltar på lager, en av dem rejält gammal från i våras, får de bli mina bidrag den här veckan.

Rolig text på engelska tycker jag. Hittade skylten på mat- och vinmässan förra veckan.

Den finska texten säger ”På mat- och vinmässan betjänar er med glädje och kärlek:” och så kom där en del namn som jag inte tog med på bilden.

En förklarande text om utställningen Hello World som jag såg på Kiasma i Helsingfors i våras.

De finns i våra hjärtan

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
Minnena av våra kära som gått bort lever vidare i våra hjärtan.

I dag har vi besökt kyrkogårdarna och lagt ner ljus till minne av kära som gått bort. En vacker tradition.

Jag tar det hellre lugnt hemma än går på en Halloweenfest. Jag har inte ens dekorerat med pumpor och spindelväv 😀 Den traditionen är också kul, men jag vet inte riktigt när den ”ska” firas – tror att det är lite olika i Sverige och i Finland.

Ett härligt mossigt lock vid en lika härliga mossig mur på gamla kyrkogården i Lovisa.

Helt ofattbar, galet skön seger

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Toppmatchen i innebandyns division ett mellan Tor och M-Team borde ha blivit en rysare. Efter andra perioden var ställningen 3–3. Men vad hände sedan? Jo, Tor gjorde åtta mål i sista perioden, helt otroligt egentligen.

Men, såsom tränarna sa efter matchen – innebandy är en snabb sport och ibland lyckas allt. Ofta har vi Tors supportrar fått se motståndarna göra tre mål på en minut, men nu gjorde våra killar sex av de åtta målen i tredje perioden på sex och en halv minut.

Här på min blogg bjuder jag åter på sådana bilder som inte går till media.

Man kan bli galen med mindre, verkar den här motståndaren i vitt anse 😀
Jag skulle kunna ge några euro för att få veta vad vår Jimmy tänker här 😀 Tungan rätt i mun har han i alla fall.

Flera klokord från bok

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

Egentligen är hela den där boken ”Din egen väg” som jag berättade om häromdagen fylld av visdomar, men jag kan ju inte knattra ner allt här 🙂

Vill ändå dela med mig av vissa meningar. I kapitlet ”Den stora utmaningen” finns frågor att besvara. Vissa känns lätta, andra lite svårare. Och då man ska ge fem svar på alla, för att kunna rangordna dem och jämföra listorna med varandra blir det väldigt intressant.

En julros utanför en blomsteraffär i staden får agera symbolbild för det här inlägget.

Frågorna gäller bland annat vad du ser fram emot då du vaknar på morgonen, vad väcker din entusiasm? Vad skulle du göra om du visste att du bara har ett år kvar att leva? Vad är du bra på, vad tycker du om att göra, vad behöver världen mest?

Det här var bara ett axplock bland frågorna. I grunden handlar allt om att ha ett kärleksfullt förhållande till sig själv. Stå ut med dina begränsningar, gläds åt de gåvor du har. Dölj inte dina sprickor, skäms inte för det du inte kan. Vi är alla kantstötta, men vi har ändå alla något att ge världen.

 

Så har det då hänt…

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

… jag har suttit sönder en stol! 😀
Det var ganska lätt att skämta om saken direkt då det hade hänt.
Händelsen är ju lite pinsam, så där som om man drattar på ändan i halkan… man reser sig snabbt, borstar eventuell snö bort från kläderna och hoppas att ingen såg det som hände. Man känner att det ömmar lite här och där men inspekterar skadorna först hemma. Om man nu inte råkar bryta armen eller slå huvet så illa att man förlorar medvetandet på platsen…

Fick inte ens till en skarp bild 🙂 … men en bild ville jag ändå ha.

Jag kan erkänna att det verkligen kändes då jag drattade i golvet. Man räknar ju liksom inte med att en stol ska gå i bitar då man sätter sig på den, särskilt som den ser helt vanlig och stabil ut.

Nu tror jag att jag klarade mig med ett stort blåmärke på insidan av höger överarm. Och folk runtomkring mig skrattade inte. De var bekymrade och undrade om jag skadade mig.

Själv skämtade jag bort det. ”Kanske jag inte ska äta av den där chokladkakan som bjuds… alltså, jag satt du faktiskt nyss sönder en stol…”

Men jag åt en bit kaka ändå. Den tröstade ju mitt i eländet 😀

Pressinfots mycket delikata chokladkaka!

Kloka ord och gåva som värmde

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Jag har ett par böcker som jag läser långsamt just nu. ”Brev från Tove Jansson” och ”Din egen väg” av  Patricia Tudor-Sandahl. Den sistnämnda är en verklig skatt med många kloka ord. Jag har fått låna den av en väninna, och jag läser ett eller två kapitel per dag, så att orden får tid att sjunka in.

Här står bland annat om den vanliga dagen, att vi inte ska förakta den. För en helt vanlig dag är något som väldigt många drömmer om att få ha. Är du sjuk, drabbad av krig, är du utan ett hem, lever du i misär eller ensamhet, har du tvingats ta avsked av någon… då är det för det mesta den högst vanliga dagen du längtar till.

Tack till Martina för att du hämtade in den här boken i mitt liv ❤

Och så blev jag glatt överraskad av posten i dag också. Jag fick en JULKLAPP, i så här god tid. Armbandet är en Frälsarkrans och jag gillar dess tyngd. Varje pärla har sin betydelse och var och en bestämmer själv hur hon eller han vill använda dem. Råd kom i ett följebrev, men kransen är också kravlös.

Tack Anna, tänk att våra vägar korsades!