Det här är också en av många kategorier i min blogg. Några lever ett aktivt liv, andra kategorier halvsover, men de må få ligga kvar 🙂
Det här med galet betyder inte att något är fel. Oftast är det något jag tycker är roligt eller annorlunda. De här fotavtrycken finns i sim- och idrottshallen i Imatra där vi var på innebandymatch i fredags. Och här är mina fötter också med. Jag har reflexbrickor på kängorna. Bra idé, brukar somliga säga – ”jag ska göra lika” 🙂
Jag vet inte vad de olikfärgade fotavtrycken betydde eller markerade, men här tycks finnas något med tanke på barn, eller oss med barnasinnet i behåll 🙂
Vill du vara med i Glad måndag? Meddela mig att du är med så kommer du med på listan HÄR.
Har jag räknat rätt är det 487:e Glad måndag-bidraget jag skriver. Den 28 april skulle det vara dags för bidrag nummer 500 och det är samma dag som Nya Östis fyller 10 år! Ska kolla senare att jag räknat rätt angående Glad måndag.
En vits från Året Runt. Efter årsskiftet gick jag över till Hemmets Journal, en fin julgåva av min mamma. Tidningsprenumerationer är ju inte billiga precis. Men då jag läst den får hon tidningen och så gott som alla korsord lämnar jag till henne att lösa för jag hinner så sällan med dem. Delad glädje, dubbel glädje!
Och själv börjar man ju vara lite till åren kommen, så jag kan härefter kalla mina promenader Antikrundan. Eller kanske sedan då jag blivit pensionär på heltid 😀
Gynna det lokala, som den här lilla affären Mias på Alexandersgatan i Lovisa. Hon har också en webbutik och betjänar på svenska fastän sidan såvitt jag ser bara har finska texter. Vacker är ju skylten också. De ska vara rätt enhetliga i alla fall på de gamla byggnaderna i vår stad.
Exakt hur länge bloggkompisen BP håller i trådarna för Skyltsöndag vet jag inte. Någon gång i februari har jag för mig att hon slutar förvalta utmaningen, men om det verkligen blir så eller om någon annan tar över, återstår att se. En jättekul utmaning är det i alla fall!
Därför också denna bonusbild. En snowboard som hängde på väggen i sim- och idrottshallen i Imatra. Vet inte alls vems den är. Texten som står på skylten på väggen betyder ”obehörig vistelse förbjuden” och jag vet inte heller varför den hänger där 🙂 För den här väggen finns i en aula där människor som ska till cafeterian eller idrottsarenan kommer och går.
Vädret: plusgraderna fortsätter, bra så tycker jag, men vet att det finns de som gärna skulle åka skidor och skridskor.
Söndagsysslor: sov till 10.20, tog senare en promenad via affären, hämtade in ved och fick hjälp av grannen så nu behöver jag inte gå till källaren på några dygn. Eldar just nu. Inte för att det är kallt ute, men gavellägenheten som har fem stora fönster mot tre väderstreck blir fort råkall om jag inte hjälper till med lite kakelugnsvärme.
Kvällen: kanske Trivial Pursuit med grannen, Bingolotto kan snurra på i bakgrunden. Läser bloggar, skriver dagbok, tar det lugnt och trivs. Här finns alltid något att pyssla med hemma, även praktiska saker som att dammsuga.
På gång på sikt: Enligt marthornas direktiv i en tidning ska vi städa, rensa och ordna lite i taget. En hylla här, ett bord där. Vad behöver vi, vad klarar vi oss utan? Var sak ska ha sin plats. Får man slänga eller ge bort gåvor man fått? Hur gör man med alla minnen, barnens teckningar och leksaker eller annat man sparat på om man inte har barn, fotografier, prydnader? Man kan spara en del, och man får ge bort gåvor. Ta foton av saker du vill se på och minnas och på det sättet ha kvar, gör en fotobok. Men du kan och behöver inte spara allt.
Såhär kan det se ut då vi är på innebandyresa. Jag satt på första bänkraden den här gången. Efter att jag hade tagit det här fotot tilltog dimman och då vi reste hemåt mellan 21 och 23.30 var det förstås mörkt 🙂
Men stämningen är alltid god, vare sig vi vunnit eller förlorat. Nu råkade vi förlora 9–7, men matchen var fartfylld och jämn.
En av frestelserna på långa resor utgörs av längre pauser på platser där vi kan äta och där finns också annat än mat att frestas av. Den här Nanso-affären fick mig att köpa en varm tröja i mossgrön nyans. Den syns där borta till vänster mellan några vita och randiga blusar.
Jag sa att vi borde kanske stanna på mindre frestande platser, typ någon liten bensinstation som inte erbjuder annat än kaffe och mackor 😂 Nå, hur som helst – tröjan är skön och behövs här i gamla trähuset ❤
Uppvärmning pågår för Tor. Hallen var en kombinerad sport- och simhall.
Idag var jag på jobb här för Nya Östis då Lurens sommarteater hade sin första audition för musikalen Fame som visas i sommar. Teatern visas utomhus i slutet av juni och juli, men de första övningarna och uttagningarna hölls här, på Lovisa Gymnasium.
Bara det att vara där en timme gav mig massor av ungdomlig energi. Sång, musik, entusiasm, förväntan och spänning låg i en salig blandning i luften.
Alla fem är inte så lätta frågor men en gör så gott en kan 🙂
Strandbulevarden i Nice 2012. Firade min 50-års dag där med dåvarande make och det var förstås något jag sparade pengar till för att kunna bo flott nära stranden. Den här bulevarden kom ju senare i rubrikerna på ett trist sätt då en lastbilsförare med avsikt körde ihjäl människor här.
Vad sparar du till? Inget speciellt, men försöker lägga undan pengar för att klara framtida fakturor. Tänker redan nu på elräkningarna för vintern 2025–2026.
Vad har du sparat hemma du lika gärna kan göra dig av med? För ett tag sedan slängde jag bort en massa pennor jag hade tänkt att jag köper stift till 😀 Så jag hade sparat dem, men gjorde mig av med dem.
Vad slösar du på? Inget slöseri direkt nu då jag inte längre jobbar heltid. Unnar mig ändå frissa och massage ibland, men det är ju inte direkt slöseri.
Vilket var ditt senaste impulsköp? Har inte blivit sådana heller om inte chokladstänger som frestar vid kassorna i affärerna räknas.
Budgeterar du? Nej, men har koll på utgifter och inkomster.
I dag bär det av till Imatra med Tors supporterbuss, så kanske det blir bilder därifrån imorgon 🙂
Jag har ju glömt att marknadsföra mina artiklar, eller rättare sagt hela Nya Östis 🙂 Den finns att köpa som lösnummer via lehtiluukku.fi. Skriver du i sökfältet uppe till höger Nya Östis hittar du tidningen.
Jag visar inte hela artiklar här på bloggen eller överlag på nätet, för tanken är ju att människor ska köpa lösnummer eller prenumerera på tidningen.
Så det här är en liten del av en stor skörd som flera frilansare har bidragit med i den här veckans nummer av Nya Östis. Allt är totalt lokalt. Att tidningen är ”totalt lokal” var ett uttryck som jag myntade för kanske tjugo år sedan, under gamla Östra Nylands tid. Efter det har många andra tidningar gått in för liknande slogans.
Mammas namnsdag i dag, Ingegerd. Vi överraskade henne med favoritmaten, wienerschnitzel, ett fång gula tulpaner och en korsordstidning. Här sitter vi på lokala pizzerian Newroz och väntar på maten som vi sedan fraktade hem till mamma.
… fick jag höra i dag. Det är tecken på kreativitet, och såsom jag skrev igår… den har fått flöda de senaste månaderna. Jag skriver mer än förr, allt från artiklar till fler och ibland lite längre blogginlägg. Jag ritar mina underfundiga figurer och skriver ibland texter till dem.
Det kom kanske fem centimeter snö i natt och nu kan jag hålla med dem som säger att det vita gör allt vackrare och ljusare. Den nya snön äter upp den gamla, eller ännu såhär års täcker den i alla fall det smutsbruna. Och så länge som det inte häver ner 20–50 cm på en dag är det bra!
Det här är parkområdet utanför mitt hem.
Jag fortsätter med vardagssysslorna här hemma, eldar, kör en tvättmaskin och plockar bland grejer som ännu inte på sju månader hittat rätta platser i hemmet. Allt julpynt är nu borta och hyacinterna hade blommat ut så det åkte i sopcontainern igår. Har ofta lekt med tanken på att spara dem och plantera dem på våren och se om det kommer upp något ett år senare, men det har aldrig blivit av 🙂
Jag är tacksam för min blogg och alla vänner här som skriver stöttande kommentarer. Att få läsa att även andra fått ”skäll” för sina bloggar, att arbetsgivare eller andra lagt sig i, ifrågasatt texter osv. är ju inte KUL, men det som andra berättar visar åter en gång att jag inte är ensam.
Att bara strunta i att man blir ifrågasatt eller påhoppad är inte så lätt. För somliga kanske det är enkelt att bara skaka av sig allt, låta skiten rinna av en som vattnet rinner av en gås. Men jag tror att om man såsom jag blivit mobbad längs med åren, på olika sätt och i olika sammanhang, och mera ifrågasatt än uppmuntrad, då blir det så att man lite kryper längs väggen, tittar ner i marken och skrapar kanske försynt med foten där.
Men man fortsätter tjurigt ändå. Lite som ett envist barn. Ge dig inte. Stå på dig, säger rösten inom en. Och så kommer de där uppmuntrande orden ändå, eller texterna och samtalen av andra som gått igenom samma sak.
Då brukar jag tänka att det kanske är just det som allra mest retar ”våra motståndare och dem som inte gillar oss”. Att vi inte ger oss. Att vi som upplevs som ”udda och störande” fortsätter köra våra egna race.
Mina teckningar är naivistiska. Jag kommer inte att försöka sälja dem eftersom jag ibland ritar Muminliknande figurer. Men att bara teckna för sig själv och sedan skriva texter till, texter som är min personliga humor, med ordlekar och sånt, det är säkert ok.
Jag har ju varit så pass förföljd under åren då jag bloggat, att jag därför blivit helt överdrivet försiktig. Jag har omkring 10 000 läsare i månaden, men alla ger sig inte till känna med kommentarer. Det har ändå funnits tider då jag tvingats förklara för bland annat chefer vad jag menat med det jag skrivit, eftersom någon nagelfarit mina texter och känt sig träffade eller fel behandlade.
Egentligen är ju allt sånt här löjligt. Med tanke på vad människor tillåts skriva på sociala medier i dag, utan att bli tillrättavisade och ifrågasatta. Men den lilla staden och mitt ”kändisskap” här har bidragit till en del konsekvenser och krav. Tänk efter, vad skriver du och om vem, hur kan det tolkas… osv.
Jag känner ändå nu då jag återfått mer frihet genom att bara vara en frilansare bland många andra, utan chefsmantel över axlarna – att jag kanske åter kan börja skriva vad jag vill och rita vad jag vill. Sätta färg med färgpennor på mina teckningar, skriva noveller, böcker, vad som helst!
För länge sedan fick jag idén om att skriva ”Lilla kukboken” istället för ”Lilla kokboken”. Det fanns så många roliga historier om en snopp som tänkte och sa olika saker och jag såg alla teckningar av den framför mig. Det här skulle inte vara något sexistiskt, inte ens erotiskt i någon upphetsande grad, utan mer något som vilken vuxen som helst kunde skratta lite igenkännande åt.
Jag tänker ofta även på att skriva min fjärde roman. Adrian Debutsky finns kvar i mitt liv, vi umgås dagligen.
Någon gång i framtiden kommer också mina memoarer, en bok som handlar om mitt liv, hoppas jag. Livet har ju varit, och är faktiskt även just nu, mycket spännande. Fullt av människomöten. Möten jag alltid kommer att behandla respektfullt ❤
Läste nyss på Facebook några visdomsord skrivna av Paula Piirainen på finska och publicerade av en Facebookvän. Fritt översatt och förenklat handlade de om att vardagen ofta utgörs av köttfärssås, spilld mjölk och borttappade nycklar. Men just den vardagen behöver vi luta oss tillbaka mot. Där är det lätt att andas för att allt som är vardagligt och vanligt är perfekt.
Det var fint skrivet, tycker jag som ofta här berättar om min vardag. Inget märkligt, men märklig är ju det sista som vardagen behöver vara. Hade jag inte vardagslunken och vissa rutiner skulle det kännas märkligt. En vardag är en vardag och vi behöver den. Sedan ska vi förstås då och då njuta fullt ut av det ”glitter och glamour, fester, överraskningar och tillfällen att skåla” som finns 🙂
Steg upp runt klockan 9 och var klar att göra en intervju här på Kyrktorget klockan 11. Snöovädret har inte nått oss ännu när jag skriver det här klockan 14 och jag är glad om vi helt slipper snö 🙂
Nu har jag börjat elda, intervjun är skriven, här ska städas lite, finns alltid nåt att plocka med. Mammas hemsjukvård ser äntligen ut att börja rulla på så att vi inte behöver ta henne till vårdcentralen lika ofta som förr. I och för sig inget större problem men i kyla med en bil som är modell äldre och om det kommer halv meter snö och mammas portingångar plogas igen… så är det aningen lättare för mig och syrran såhär.
Karlskronabulevarden, på väg hemåt efter dagens jobb. Minus sex grader. Så här rullar vardagarna på.
Jag kör ofta med mina klistermärken och sedan kära hemstaden Lovisa då jag bjuder på Glad måndag 🙂
Nu ska jag se vad som händer om jag väljer artificiell intelligens. Jag har aldrig gjort det förr!
Nå men höh… det var ganska svårt att förstå hur detta skulle göras och inte kunde jag välja vilken bild AI skulle fixa. AI utgick från min rubrik och skrev Glad möndag, tycker jag… men ok ok… kanske inte värt att börja bråka med AI 😀
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 