Ett ganska klassiskt bidrag. Fönster fotograferade inifrån restaurang Kapellets rosenkafeteria. Lite tråkigt att det just på den här sidan inte finns info på svenska, men sådan hittas nog annanstans om man orkar googla.
HÄR samma fönster fotograferade utifrån hösten 2014.
Ni som känner mig vet att jag gillar klistermärken.
Alltid då jag är i Helsingfors centrum och då tid finns besöker jag Moomin Shop i Forum. Där hittar jag trevliga och prisvärda små saker att lotta ut på min blogg, men också saker jag använder själv. Som klistermärken 😀
Muminfamiljen med vänner gör mig glad! Och att få 180 klistermärken för fyra euro tycker jag var ett fynd!
Min väninna pekade på det lilla glada fejset längst ner till höger på förpackningen. Där kan man läsa att märkena är ämnade åt sådana som är minst tre år gamla. Och det är jag ju!
Surr surr! Och godis för min flygande ”vän”.I går var det 38 år sedan min pappa gick bort. Jag var femton år gammal då. I dag är jag lika gammal som han var 1978. Man får lite perspektiv på tillvaron då man räknar åren. Det här är min blomma till honom den här våren på hans grav.
En buss på Fiskehamnens tillsvidare outbyggda kajkant.
Konst och arkitektur i olika former blir det i det här inlägget.
Tror nog det funnits en del delade åsikter om daghemmet och skolan på bilden här under.
Fiskehamnens daghem och skola. Ska man associera till ett stort fiskenät eller till fångstredskapet katsa?
Däremot tror jag att väldigt många tycker att Kampens kapellär fint. Utanför brusar storstadslivet med en massa bilar och människor. Men inne i kapellet är det knäpptyst.
Här hade väninnan och jag kunnat sitta länge men den här gången hade vi bara tio minuter tid på oss.
… eller som en spillra av sig själv.
Ser man ut så här då?
Ett fartyg i Fiskehamnen. Kommer hon någonsin att flyta igen?
Här verkar det finnas lite hopp.Här behövs kanske lite mer än bara en tvätt av skrovet.Och här är hoppet mer eller mindre ute…
Storyn bakom fartyget som ligger under vatten är sorglig. Det lär ha varit ett väldigt fint gammalt skepp. Men det hade lite skavanker och hölls flytande på grund av en elektrisk pump som kontinuerligt länsade bort vatten.
Tills Helsingfors stad av någon anledning stängde av elektriciteten på området. Vilket ledde till att det sade blupblupblup… och fartyget sjönk…
Nu lär staden och fartygets ägare tvista om ersättningsfrågan.
Det blev en hel del fotograferat under det knappa dygn jag och en väninna besökte en tredje väninna och hennes man fredag-lördag.
Visar inte alla bilder i dag. På lager har jag vackra väggar, båt- och fartygsvrak, lyftkranar m.m.
Helt underbart att få inviga uteterrassäsongen och överlag vidga vyerna.
Startade dagen i huvudstaden här igår på en av uteserveringarna vid Narinken.Den här synen mötte oss då vi steg av vid Fiskehamnens metrostation.
Kan ni förstå att det var ganska svårt att hitta till rätt adress då vi skulle ta oss under och förbi den här byggplatsen. Jag ringde värdinnan men på grund av oljudet från bygget var det svårt att höra vad hon sa…
I mitt stilla sinne tänkte jag ”helt kul att se nya omgivningar, men tacka vet jag lilla Lovisa” 😀
De två grå tornen är hisstrummorna till två skyskrapor som ska byggas här. Med Helsingforsmått mätt kan man säga att hus som blir 37 våningar höga ÄR skyskrapor…
En helt ny gångbro från Fiskehamnen till Blåbärslandet ska invigas snart. Härligt för de boende att snabbt kunna ta sig till fina friluftsområden.En härligt smakrik röra på rostat bröd och getost från Kanarieöarna – bland annat, bjöds till förrätt.Glömde fotografera huvudrätten men här har vi den goda efterrätten.
Adrian har varit hos mig… och det märks. En massa tokiga tankar och repliker snurrar runt i mitt huvud. Han pressar också på och förser mig med idéer till den fjärde boken.
För er som inte följt min blogg så länge måste jag kanske ge en kort förklaring. Adrian är huvudpersonen i de tre böcker jag skrivit sedan 2007. Alltså är han en fiktiv person, men för mig finns han i allra högsta grad.
Vi pratar rätt mycket med varandra. Jag kan förstå att det här är ett beteende som ter sig konstigt för människor som inte har livlig fantasi eller som inte har skrivit romaner.
Lyckligtvis är det både vettiga och roliga saker han säger, annars vete fåglarna vad jag skulle göra med honom 🙂 För det går inte längre att skapa om honom. Han är vad han är efter alla år.
Något jag inte köper varje dag.
I dag hämtade vi min cykel från lokala sportaffären där den varit på vårservice. På väg mot affären var jag tvungen att mumla för mig själv ”våtservetter, ostbågar” upprepade gånger eftersom det inte är sådant jag köper alla dagar.
Adrian hörde ju det där och visste också att jag kände mig lite vinglig på cykeln då jag inte åkt den på flera månader.
– Så när ambulansförarna lyckas väcka dig när du ramlat och slagit skallen har dom nåt att fundera på då dom får svar på frågan om hur du mår. Våtservetter och ostbågar.
I dag åker jag med än väninna till huvudstaden. Vi tar en buss tidig eftermiddag och hoppas solen skiner så vi kan njuta ute på någon terrass. Sedan tar vi metron ut till Fiskehamnen där vi träffar ytterligare en vän.
Om jag hittar något intressant att fotografera under mitt besök återkommer vi till de bilderna i morgon. Blir jag riktigt i farten med kameran kanske jag har många fina bilder på lager för en längre tid framöver 🙂
Senast jag visade bilder av fasader var efter resan till Tallinn på fjolårssidan.
Så nu är det väl dags igen?
Men det är åter ett inte så väldigt bra foto av en papperskopia.
Fasaden finns i södra Frankrike och då jag tog bilden för drygt femton år sedan hade jag varken mobiltelefonkamera eller digital kamera.