Har precis sorterat över tvåhundra bilder och bearbetat cirka hundra av dem.
Ni som följer min blogg får därför inom de närmaste veckorna se allt från olika fasader till blomsterprakt, skyltar, fina fönster, brunnslock och andra vyer från Tallinn.
Vet inte riktigt i vilken ända jag ska börja men tar kanske hotellet först och släpper några bilder till senare i kväll. Efter det något smått varje dag från Tallinn men antagligen också från min vardag här och nu.
Jag ska på en annan resa inom kort, så det lär nog bli bilder för bloggen så det räcker och blir över fram till jul 😀
Hotellets innergård och jag.
Vi bodde på Merchants House Hotellpå Dunkri i gamla stan. Har varit här en gång förr faktiskt men då jag bokade hotellet kom jag inte ihåg det 🙂
Huset har anor från 1300-talet.
Fasad på innergården.Interiör på innergården.En soffa som måhända sett sina bästa dagar men som utgör fin prydnad på gården.Frukosten avnjöts i källaren. Här en vy upp mot gatunivån. En gammal trappa tror jag.En del av taket i rummet intill receptionen.Vi bodde på tredje våningen. Hanna har fotat mig då jag är på väg ner till gården. I huset får ingen hiss installeras eftersom det är gammalt och har skyddsstatus av Unesco.In- och utgång mot gatan Dunkri.En del av väggen i vårt rum. Inget mögel dock 🙂Väggen i hotellrummet har fått Unescos skyddsstatus.
… hittar man hos konstnären Kai Nissinen i Garnison i Lovisa. Han brukar ha öppet på Lovisa Historiska hus. Kanske han är med också i år då evenemangetarrangeras 29-30 augusti.
Tillsvidare är kartan över husen som deltar gammal, fjolårets. Men inom kort ska där säkert dyka upp den färskaste mässtidningen och en ny karta.
Det här är inte enda konstverket på Nissinens lummiga gård.
… vara riktigt trista. Och vanligtvis är den här inte tom heller. Men ville jag få med några av bilderna på asfalten var jag tvungen att fotografera den då loppmarknadsaffären var stängd.
Bänkarna vid väggen ser pyttesmå ut men de är normalstora med plats för 2-3 personer.
Är på resa två dagar och är inte helt säker på att jag kan uppdatera bloggen där jag befinner mig. Så därför har jag gjort två förhandsinställda inlägg.
Förvåna er därför inte om de kommentarer ni skriver på torsdag-fredag syns först på lördag.
Ha det så gott alla vänner ❤
Sedan en tid tillbaka har jag ett eget företag. Jag håvar inte in några stora summor via det, tvärtom – hittills har jag enbart haft utgifter. Bara etableringsanmälan kostar 110 euro…
Hade jag vetat hur mycket jobb det innebär att starta ett eget företag, så vete katten om jag alls hade kastat mig in i karusellen. Men nu är allt gjort, med stor hjälp av företagarcentralen på orten.
För det här med deklarationsperioder för skatter på eget initiativ, bokföring, räkenskapsperioder, bokslut, uppskattning av omsättning, moms och annat skattetekniskt… det är jag ärligt sagt ingen hejare på.
Det är många blanketter hit och dit som man ska hålla reda på. Att bara ringa skatteverket för att få en ändring till exempel gällande deklarationsperiod går INTE. En rättelseyrkan bör lämnas in via en särskild blankett.
När jag öppnade mitt företagskonto fick jag också frågan ”sysslar du med penningtvätt”.
– Nej, inte mer än vad någon sedel i misstag åkt med i byxfickan i tvättmaskinen…
Om jag nu verkligen höll på med mystiska transaktioner mellan Finland och Uganda skulle jag väl inte ha berättat det till banken?
Men – jag är stolt för att jag fått allt det här gjort. För att jag har ett eget litet företag och så småningom kan fakturera för sådana jobb som inte har något med mitt heltidsjobb att göra.
… inom ett par dagar, på en kortare tripp. Och nästa vecka på en annan kort tripp. Den ena bär utomlands, den andra till västra Finland.
Så jag köpte en ny resväska i dag. Har bara en väldigt stor som lämpar sig bäst då man reser bort för en vecka eller för ännu längre turer.
Lagom stor bag för kortare turer.
Men nu undrar jag om jag ska våga lämna husets trygga vrå överhuvudtaget.
I går slog jag huvet i ett cykelställ på en husbil. Det blev ett litet hål och en bula, inget som behövde sys dock…
Fick i dag krångel med bilen, undrar vad som egentligen hände och hur skyhög räkningen blir.
En olycka kommer sällan ensam sägs det, men hoppas jag haft tillräckligt av dem nu under två dar så jag vågar resa iväg på den efterlängtade trippen med en väninna. Borde vi ha hjälmar på huvet fastän vi bara ska åka buss och båt? Några högklackade skor kommer inte på fråga.
Knäskydd? Armbågsskydd? Tandskydd? Värsta hockeyutrustningen?
Har ni idéer?
Vyerna jag bjuder på i dag är från Lovisas badstrand, Plagen.
Där njöt jag i skuggan av ett träd, satt på en badhandduk och läste en veckotidning. En skön bris från havet fläktade lagom.
Det vackra vädret verkar fortsätta – så jag kan verkligen inte klaga nu då jag har min semester del två.
Det var tjugo grader i vattnet i går men jag hade inte baddräkten med mig.Inte fel alls att ligga på rygg i gräset och titta upp mot den här vackra trädkronan.
… brunnslock, eller vad det här nu sedan ska föreställa.
Ping Intefangördetdet – jag har börjat utmana dig i din samling, fastän jag nog ännu har en lång väg om jag tänkt komma ifatt dig 🙂
När man letar efter sin golfboll eller är på väg till följande bana kan man hitta sådant här på vägen.
Då jag satte mig i väninnans bil halvsextiden i kväll frågade jag henne helt allvarligt om hon fortfarande tyckte det var en bra idé att ta mig, en fullständig amatör, med sig till golfbanan i Rönnäs.
Det tyckte hon.
I går hade jag frågat vad jag ska ha på mig där ute på banan.
– Kläder, svarade hon.
För tjugo år sedan hade jag som reporter gått en grundkurs i golf. Jag hade övat utslag på rangen, jag hade chippat i sandbunkern och jag visste hur jag skulle putta på greenen. Jag visste också att det fanns olika klubbor, men jag hade glömt allt om de rätta greppen och hur man skulle få till en riktig sving.
Vi kom fram till att allt jag behövde veta var att jag inte skulle greppa klubbans metalldel, den skulle vara nära marken.
Redo för start. Tiger Woods syns inte till. Han blev nog skraj när han såg mig komma.Här räknas inga stilpoäng. På en bana med par tre behövde jag åtta slag, vilket jag tycker är fullt godkänt för en amatör.Fina vyer inte sant och lagom varmt efter sju på kvällen. Utslagsplatsen för den här banan syns där långt borta i dungen.Till vänster en toalett. Till höger greenen och tittar du nog efter kan du se flaggan för hålet. Till höger om den grå stolpen.
Jag var mest skraj för det första slaget. Tänk om det inte bar längre än tio meter. Och några gånger gick det just så, bollen for inte i en vacker båge utan fräste iväg som en markkrypare.
Några gånger bommade jag bollen helt. Två gånger slog jag iväg teen, som bollen stod på. En konst i sig tycker jag, för bollen blev kvar på gräset 🙂
Men efter de två första banorna fick jag iväg en rejäl båge och sedan kom de snygga bågarna allt tätare. Jag till och med hörde på ljudet, då klubban träffade bollen, att NU Tiger Woods… nu har du snart en konkurrent!
Från den här utslagsplatsen ser man inte ens greenen. Den ligger uppe i skogsdungen bakom vassruggen, som finns bakom stolpen. Men denna par fyra bana klarade jag med åtta slag!
Dock kom jag ändå ganska fort ner på jorden efter de banor jag klarade bra. Plötsligt lydde bollen inte alls… mycket märkligt.
Tack Marina för en härlig kväll ute i naturen, du var en sporrande lärare!
Sju banor och ungefär två timmar senare kom vi tillbaka till platsen vi hade startat från. När man spelar golf märker man inte ens att man motionerar.
Hade inte trott att jag skulle säga det, men… jag längtar redan tillbaka till de där banorna.
