Från barnprogram till spritförråd

~ Carita Liljendahl ~ 1 kommentar

Då jag kommer hem från jobbet tycker jag om att koppla av vid teven. Samtidigt läser jag böcker och/eller tidningar och skriver dagbok. Ett av favoritprogrammen runt klockan sex är ”Buu-Klubben” och i dag kom superfavoriten Häxan Camomille.

När jag sedan skulle ta mig från vardagsrummet till köket höll jag på att snubbla över en låda. KLIRR! – – – Nä men en sådan fin liten överraskning! Maken hade i brist på annan sysselsättning under jullovet städat i garderober, på hyllor och i skåp. Då hade han hittat ett stort lager av miniatyrflaskor, ni vet sådana där som man någon gång köpte och samlade på när man reste utomlands.
KIPPIS – SKÅL!

Handla lokalt

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Jag är inte den som medvetet åker till andra städer och länder för att shoppa. Jag brukar hitta det mesta jag vill ha i lilla Lovisa.
Men visst händer det ibland att jag köper något på annan ort. För tre månader köpte jag ett par svarta kängor i Stockholm, på DinSko. Klacken är nästan sönder i dag och ändå var det rejäla doningar, inga höga och smala sådana.
I oktober 2010 köpte jag också svarta snörkängor i Marski i Helsingfors. Dom höll ett år.
Det är ju liksom ingen idé att åka buss för 40 euro fram och tillbaka till H:fors för att klaga. Ännu mindre lönsamt är det att åka tillbaka itll S:holm, fastän jag kanske mot kvitto hade fått ett par nya kängor.
Så vad lär man sig av detta? Jo, att man ska köpa så mycket som möjligt på orten där man bor. Om kängorna på bilden är trasiga efter ett par, tre månader vet jag ju vart jag ska gå och klaga – men något säger mig att det här är ett mer hållbart par – ett bättre märke helt enkelt.

Från Andersböle hem till grym bok

~ Carita Liljendahl ~ 1 kommentar

Just nu läser jag Liza Marklunds ”Du gamla, du fria”. Den är grymt bra skulle svensken säga. Den är grym OCH bra, säger jag.
Marklund har jag alltid gillat. Karaktären Annika Bengtzon blir jag ofta irriterad på, men det är ju bara ett tecken på att författaren lyckats då hon skapat AB.

Jag gillar ironin och sarkasmen i texten och ska ge exempel på två citat. Då KANSKE  ni förstår hurudan humor jag har.

1) Ilandflutna, drunknade båtflyktingar från Afrika intresserar tyvärr inte längre västerländsk media, det skrivs inte ens notiser om dem. Eller kanske i ett fall. Det skulle vara, i så fall, om någon svensk charterturist hade snavat på liken och inte fått något skadestånd från resebyrån.

2) Annika B gillar inte nya superdupertelefoner som, om man för bedöma dem enligt kollegernas entusiasm, både kan steppdansa, stryka tvätt och hoppa längdhopp.

Och så avslutar jag för i dag med att berätta att jag igen en gång gjort en sak för första gången i mitt liv… skäms som östnylänning att säga, men… tatatataaaaaa! Jag besökte Andersböle i Borgå!

Något vitt på balkongen

~ Carita Liljendahl ~ 1 kommentar

I dag hittade jag ett tunt lager av något vitt, som liknade pulver, på balkongen. Jag kom ihåg cannabisodlingen som avslöjades i vår lilla stad i början av året då bevattningssystemet gick sönder.

Och ni vet det där som folk säger efter att de fått höra att de bott granne med en massmördare i många år. ”Nä men vad hemskt, han som alltid var så trevlig”. Vet ni folk, man känner kanske inte sina grannar!
Kanske en säck med kokain som gömts ute på en annan balkong spruckit. I stormen har en stor del av det vita innehållet blåst in på min balkong. Hur förklarar jag att jag är oskyldig då polisen kommer? Lika svårt hade det varit som att förklara varför jag hade en växt med spretiga blad på hyllan framför köksfönstret.

Försenade julklappar och en tidig blomning!

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Förrätten i går, på nyårsaftonen, var rostat bröd med ishavsröra.

Eftersom vi tillbringade julen i Sverige tog vi med bara några små klappar dit. Resten öppnade vi på nyårsaftonen. Tack alla tomtar för handgjorda tvålar, stickade strumpor, ljus, servetter, ett år med Året Runt, en pläd, godis, en Lilla My-burk m.m.

Nyårsmaten. Grönsaker, ugnsstekt potatis med skal på och en mör biff.

Och så det här underverket. Tredje gången den blommar min begonia. Hade tänkt att det KANSKE sker i april-maj, men strax efter jul bestämde den sig för att slå ut igen 🙂

Tack för 15 682 besök!

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Året som gick brukar ju folk summera på olika sätt. Jag som gillar statistik har under hela året bokfört antalet besök på min blogg.

Sedan jag startade bloggen på WordPress 3.9.2009 har jag haft
19 068 besök, men hela 15 682 av dem har jag haft från och med årsskiftet 1.1.2011 då jag förnyade bloggen.
Då började jag skriva inlägg oftare, länkade till dem bland annat på Facebook och började läsa samt kommentera andras bloggar.

Mitt mål för 2012 är att få minst lika många besök som i år, det vill säga i snitt drygt 1 306 per månad. Jag vet att det inte är särskilt mycket när man jämför med de som toppar blogglistorna i Svenskfinland, men jag är glad för varenda läsare jag har ändå. Så tusen tack åt alla som då och då sticker sig in här och läser vad jag skriver eller kollar bilderna jag visar.

Gott nytt år åt er alla!

Dagens positiva tanke

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Försöker spurta lite så här i slutet av året, skriva rekordmånga inlägg på en dag kanske? December månad blev av olika anledningar statistiskt sett ur bloggperspektiv lite ”lam” som man säger i Östnyland. Men det fanns orsaker till det. Att nära och kära gick bort var en av dem. Energin gick helt enkelt till annat än till bloggandet, sorg måste få ta sin tid.

En idé att använda i en blogg vore ju ”dagens positiva tanke”. Men jag kan inte lova att jag klarar av att servera 365 sådana 2012.
En annan grej att skriva om skulle vara ”det här gjorde jag första gången i mitt liv”. För om du tänker efter finns det massor av saker du aldrig gjort förr, fastän du kanske är 49 år som jag.

Som att värma upp kaffet i mikron, till exempel. Det har jag ALDRIG gjort förr, men i dag hände det, och helt gott blev det. Alltså det var kaffe som hade hunnit svalna då jag min vana trogen pratade för mycket, gjorde en massa annat vid sidan om frukosterandet, och därmed drack för långsamt.

Dagens positiva tanke föddes egentligen i går. Jag har flera nätter och morgnar årad vaknat av regnsmatter mot rutan. Tänkte då att det är väl bättre ändå än att vakna av ett kulregn eller av kulsmatter – för det finns dom i världen som gör det också.

Tanten som sover med en tomte

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Tomten var med på resan igen. Den här gången Lovisa-Helsingfors-Stockholm-Eskilstuna tur/retur. Han uppförde sig mycket exemplariskt. Kanske för att varken älgen, lammet eller mumin var med. Han hade liksom ingen att försöka imponera på. Hans stora, ansvarsfulla uppgift var den här gången att på hemresan hålla reda på mina hyttnycklar. Jag åkte nämligen SJÄLV som svensken säger, maken stannade ett par dagar extra i Sveariket. Tomten var också mitt sängsällskap, både på båten och under de ensamma nätterna hemma. Så jag kan ge Adrian rätt till en viss mån, han misstänkte att jag höll på att bli prillig då jag TALADE med tomten, läs mer här.

Här ett bevis på att jag besökt Eskilstuna på riktigt. Busstationen är ju riktigt fin, eller hur? Cafeterian där inne är också värd ett besök. Bussresan från E:tuna till S:holm hade varit värd ett skilt blogginlägg. Det var fullsatt i bussen och jag vet inte hur många språk där pratades. Men finska lär vara det andra huvudspråket efter svenskan. I dag hörde jag att åtminstone kommunala texter översätts till finska där. Tänk om vi finlandssvenskar skulle ha det lika väl här hemma? Få texter översatta från finska till svenska.

Och btw… man kan få de mest märkliga erbjudanden via spamposten på bloggen. If you need a taxi in Boston… just call me! Jag vet väl inte vad (läs: vilken hunk)  jag går miste om, men sorry… nej… just nu behöver jag ingen taxi där.

Hjärtan på hög

~ Carita Liljendahl ~ 1 kommentar

Här siir ni tå mina piparkekur.
Någon glasyr blev det inte eftersom tuben vi trodde att vi hade köpt i fjol visade sig vara sex år gammal… det kom inget ur den ens. Och även om det hade kommit nåt skulle jag inte ha velat fördärva mina bakverk med medlet.
– Om det inte kommer ut nåt från tuben ska man mjuka upp den under varmt rinnande vatten, sa maken.
Jag tror jag väntar med garneringen till en annan dag.