å

Knäet har blivit bättre

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

Det är ju knappt jag vågar säga det, i pur rädsla för att det ska knaka till igen…
Men knäet har blivit bättre. Det är i dag knappt två veckor sedan jag skadade det.
Tog cykeln till min mor som bor en dryg kilometers avstånd. Lämnade den där i vinterförvar och promenerade hem. Jag använder ett knästöd men har kunnat börja gå bättre i trapporna också.
Men behöver jag säga att jag är jätteförsiktig fortfarande?

I stadsdelen Garnison finns två åar. Förgreningen av ån gör att då de två delarna går samman igen lite längre fram
I stadsdelen Garnison finns två åar. Förgreningen av ån mot norr gör att det bildas en liten holme eftersom flödena åter går samman lite längre ner mot söder.

Ön kallas Bornholm. Jag vet inte riktigt varför, jag lärde mig det faktiskt först i år – naturligtvis genom lokaltidningen Nya Östis.
Själv är jag född och uppvuxen i stadsdelen Garnison, men inte har jag tidigare hört någon tala om Bornholm 😀 Man lär sig så länge man lever!

Änderna kvackade högt och ljudligt där de simmade i den västra förgreningen av ån.
Änderna kvackade högt och ljudligt där de simmade i den västra förgreningen av ån.

Åååh, här har vi åar

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer
Vackert med de gamla stentrapporna och alla löv.
Vackert med de gamla stentrapporna och alla löv.

Jag skulle ta systemkameran med på dagens promenad. Laddade batterierna och gjorde allt klart för utfärden.
Tur var det väl att jag kollade om det fanns ett minneskort i kameran, för det fanns det inte 🙂

Har lite krafs kvar i gamla lägenheten ännu. Och bland det krafset finns bland annat mina minneskort. Så systemkameran fick vänta. Att fotografera med mobilen är inte riktigt samma sak, det blir ju rätt platta bilder. Men å andra sidan, den vägde nästan inget i fickan heller 🙂

Å-vyerna är från stadsdelen Garnison där jag växte upp.

Samma å sedd från en bro.
Samma å sedd från en bro.
Och här rinner ån snart ut i Lovisaviken.
Och här rinner ån snart ut i Lovisaviken.