Känner att jag inte har varit så personlig här på bloggen som jag velat vara. En orsak är att orken var som bortblåst nästan hela oktober. Men nu tror jag att antibiotikakuren hjälpt och att jag borde komma tillbaka på banan igen.

Jag läser Allers jultidning. Bilden av granen har jag fotat från tidningen.

Jag läser långsamt, en sida i taget, och jag läser ALLT. Det här är något jag uppskattar med mitt långsamma liv i Äppelviken.

Ska jag ha en julgran här eller inte? Ska jag pynta? Svaret lutar mot nej för bägge frågorna, men jag kanske ska baka pepparkakor 🙂

Om två veckor ska jag delta i en kranskurs. Jag har aldrig gjort en krans förr så det här är också något nytt jag ser fram emot. Härligt att ha tid att gå på en kurs och en del av det blir också material för Nya Östis närmare jul.

Också jobbet med pusslet framskrider långsamt. Men vem har bråttom? Inte jag.

I ärlighetens namn ska jag säga att det ibland har känts lite väl svalt att sitta i köket och pussla. Men nu har jag fått upp lagom värme där och ibland har jag en yllepläd på benen. Alla stickade strumpor har också kommit till heders och fin användning här.

Det gäller att lära sig nytt. Att anpassa sig. Att göra det bästa av varje dag som livet ger mig. Vaknar jag på morgonen, och kan jag stiga upp från sängen, då har jag ju fått en gåva. En ny dag ❤