ansvar

Första fettisbullen och fler vintervyer

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Fastlagsbulle med mandelmassa och grädde, från Hardom Bröd. Jag vill ju köpa bara en, och i de större affärerna är det alltid minst två-pack.

Ingen hetvägg behövs, alltså ingen varm mjölk. Bullen ätes lite senare i dag och känns som fin belöning efter allt jag gjort i dag.

Började med att sända iväg första utkastet till en artikel till min nya samarbetspartner, en tidskrift som kommer ut enbart i digital form i slutet av februari. Jag går fortfarande då och då utanför min bekvämlighetszon och antar mig nya utmaningar.

Den här bilden tog jag genom fönstret igår klockan 15.36 och kan konstatera att det inte var mörkt ute då. Dagarna har blivit längre 🙂

Tog i dag ryggsäcken på ryggen och stavarna i händerna. Går här längs Degerbygatan och i bakgrunden syns Lovisa Gymnasium. Till höger bakom skolan skymtar idrottshallen och till höger om den Lovisavikens skola som är svenska högstadiet. Det blev 2700 steg.

När jag kom hem från affären tog jag in ved och efter det en dusch, som alltid är en liten extra procedur vintertid i ett trähus. Men nu är det bara -6 grader ute och jag hade +18 i köket så detta med duschandet gick bra.

Jag kanske har skrivit förr att jag praktiserar en del buddhism. Eller jag läser i alla fall och försöker ta till mig av visdomsord i en grupp som heter Buddhism på Facebook.

De senaste dagarna har jag reflekterat och försökt lära mig mer om det här med att var och en själv bär ansvar för sina gärningar.

Det är också mitt eget ansvar att se till att jag mår bra.
Jag försöker undvika situationer eller människor som suger energi ur mig. Men ibland är det svårt.

Det uppstår helt enkelt ibland lägen då det inte går att undvika att andras beteende påverkar mitt mående. Men då behöver jag hitta nya sätt att tackla de situationerna. Att vänligt säga ifrån är ett sätt. Att ta sig igenom det jobbiga och sedan försöka göra på annat sätt nästa gång är ett annat sätt.

Det är en balansgång, men något vi måste kunna prata om.

Klart att det är mänskligt att bli arg ibland och att få utbrott. Det händer även mig, ytterst sällan dock – men sedan när det händer då brakar det till med besked. Troligen för att locket har tryckts ner för länge över den kokande kastrullen 😀

Årets sista Skyltsöndag och ett nyårslöfte

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Koiria talossa = Hundar i huset. Ei pure = biter inte.
En skylt som fanns vid dörren till ett av de öppna julhemmen i början av december.

Skyltsöndag är en trevlig utmaning i Blogglandia. Bloggvännen BP håller i trådarna och hos henne hittas länkar till många andra bloggare som visar trevliga och roliga skyltar.

Jag brukar inte ge nyårslöften, typ träna mer, ät hälsosamt, drick ingen alkohol i januari osv. Det är löften som jag vet att jag inte kan hålla.

Men igår kände jag att det är dags för förändring på personligt plan.
Jag har alltid tyckt om att stötta andra, lyssna, hjälpa, peppa, försöka få människor att tänka positivt, förklara för dem hur mycket vi har att vara tacksamma över, osv. osv.

Jag tänker fortsätta finnas till för vänner och nära och kära. Men – här uppstår ETT men!

Jag börjar med att lyssna, jag visar att jag förstår och att jag finns till. Jag ger råd om personen vill ha sådana och jag stöttar gärna.
Men ser jag sedan att den negativa spiralen fortsätter och att personen inte själv bjuder till för att få sina problem lösta, då sträcker jag upp händerna och ger för egen del upp.

Vänner och nära och kära får hjälp av mig, de får tanka energi via mig, men inte så till den grad att de suger ut allt och lämnar mig kvar som en tom ballong.

Var och en av oss bär ett ansvar för sig själv, och jag bär ett ansvar för mig själv.
Det kommer att bli svårt, men det är inte omöjligt. Jag kan hålla telefonen i tyst läge, jag kan ge tummen upp eller tummen ner eller trycka en annan emoji. Men jag ger inte längre mer tid än det till personer som inte ger MIG krafter, som skriver eller hör av sig bara för att klaga kring ditt och datt.

Gott nytt år alla! Låt oss vara positiva och empatiska och snälla mot varandra, men framför allt barmhärtiga mot oss själva!

Skyltsöndag den 10 april 2022 och pusselbitar på plats

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer
En trottoarmålning i Lovisa centrum får duga som ”skylt” denna söndag. Har inte varit så mycket utomhus och bland folk då jag kände mig krasslig i torsdags och halva fredagen. Stressrelaterat troligen, återkommer längre ner i detta inlägg till insikter jag fått.

Det är min bloggvän i Sverige, BP, som håller i trådarna för Skyltsöndag. En av många trevliga utmaningar som finns i Blogglandia.

Det här pusslet blev klart i går. Jag har inte haft bråttom med det, men erkänner att det hörde till de knepigare, inte minst på grund av alla däck och rödvita band 🙂

Sådär bildligt sagt kan jag säga att flera pusselbitar har fallit på plats då det gäller min vardag med jobb och fritid.

Ett faktum är att jag bor ensam och på det sättet inte har någon att direkt dryfta olika frågeställningar med. Proportionerna på olika så kallade problem har en tendens att minska så fort en människa får dela sina bekymmer med en annan människa.

En väninna säger att hon upplevt samma sak. En person som bor ensam fyller ofta dagarna med ett jobb som känns meningsfullt, och mitt jobb är just sådant.

Vissa problem kan uppstå även då vi som hela tiden är vana att prestera och vill vara duktiga inte inser våra gränser. Vi kör på för att vi tycker att vi måste, men även för att det finns en inneboende drivkraft – vi vill göra bra ifrån oss.

En annan väninna sa att en människa nödvändigtvis inte blir stressad av arbetsbördan i sig. Det känner jag att kan stämma. Jag har gjort mycket för att reglera det här de senaste åren. Delegerat, prioriterat, skippat.

Stress kan ändå skapas för dem som har stor pliktskyldighetskänsla. De känner stort ansvar i sitt jobb.

Men nu har jag börjat tala om detta och jag får allt mer stöd från olika håll. Säger jag inget kan ju ingen förstå hur jag känner.

Är jag fel kvinna på fel plats? Då visar tiden det och jag hittar en ny plats i livet.
Är jag rätt kvinna på rätt plats? Då möts jag av förståelse och får stöd.

Siffror att hålla reda på

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

… blir det onekligen då man har en del av en tidnings budgetansvar.
Men det är intressant, och jag ser fram emot att få lära mig många nya saker.
Alla beslut blir inte trevliga att ta, men det hör till jobbet.

Det gäller ju också att se fördelarna med det man håller på med. En lokaltidning på svenska behövs i Lovisa. Det finns mycket att informera människor om, allt från nyheter till evenemang, både sådana som ska komma och sådana som har varit.

Men nu är jag ganska matt av allt det nya jag tagit in, så nu ska jag bara vila.

Angenämt ansvar

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

Jag älskar blommor och växter av alla de slag.
Jag älskar blommor och växter av alla de slag.

Den här blomsterrabatten och ett land med grönsaker har vi ansvaret för tills svärföräldrarna och FasterAster återvänder till gården. Jag vill vara mycket på släktens sommarställe nu och framöver – platsen ger mig ro i själen.