Häromdagen fick jag ett paket på posten. Det innehöll en sten och några fina rader på ett kort som en vän i Stockholm skrivit.
På en strand i Antibes i Franrike, där det fanns miljoner och åter miljoner av stenar, fick hon syn på en. Den fick henne att tänka på mig och på mitt nya liv.

… alla strecken på stenen är alla spännande vägar du nu har framför dig att beträda…

Gissa om jag blev rörd?
Och gissa om alla små ord ni skriver här, all lycka ni önskar mig, också gör mig glad?
Jag vet att jag inte är och inte kan vara älskad av alla. Men de vänner jag har, de som hela tiden pushar och stöder, bär mig över de motgångar jag fortfarande möter.

Kramar och kärlek till er alla ❤