Äntligen GULD!

ÄNTLIGEN blev det medaljer i friidrotts-EM för Finland. Guld och brons i spjut!

Vi hade till och med trippelseger på gaffeln men en tjeck kilade in sig som tvåa.

Och de här männen kan man ju också vila ögonen på. Riktiga snyggisar båda två!

Antti Ruuskanen guld, Tero Pitkämäki brons.
Antti Ruuskanen guld, Tero Pitkämäki brons.
Lassi Etelätalo, fyra i tävlingen, Antti Ruuskanen (guld) och Tero Pitkämäki (brons).
Lassi Etelätalo, fyra i tävlingen, Antti Ruuskanen (guld) och Tero Pitkämäki (brons).

Jag är alltså glad för att friidrotts-EM fick ett bra avslut för Finlands del.

Men lite krystat känns det ändå att skriva det här inlägget, för jag har gråtit många gånger i dag.

Jag FÖRSÖKER se de små ljusglimtarna…
Gjorde en liten blomsterdekoration eftersom det finns så mycket fint och gratis i naturen – visar den bilden i morgon.

Jag FÖRSÖKER tro att det finns en någorlunda bra framtid för mig…
Men i vissa stunder är det bara så oändligt svårt.
Att orka leva med tanken att det KANSKE blir lite bättre om ett år…

Du som har en människa i din närhet – ge honom eller henne en kram. För det är vad jag skulle göra om jag hade någon här.

 

Borta bra, hemma bäst

Det är kul att resa, att möta andra kulturer, lära sig nytt, vara med om överraskande saker. Men det är kul att komma hem också. Fastän morgnarna har varit ovanligt kalla, eller är det vanligt med +6 grader i mitten av augusti?

Lördagskvällen var i alla fall så här fin i Lovisa. Viken låg spegelblank och lite senare blev det musik vid Skeppsbron. Vi delade på en portion fish and chips, drack några små shottar och såg Antti Ruuskanen ta OS-brons i spjut. Hurraa!! Han verkar vara en sympatisk kille. Fint också att han talar sin dialekt och inte försöker låta på något annat sätt.

I dag satt jag fyra timmar på Kretsgången och njöt av sensommarvärmen. Jag putsade blommorna vi har i krukor där. Såg också på handbollsmatchen i OS, finalen mellan Sverige och Frankrike, via iPad:en på webben. Inte som live på TV men liverapportering av reporter på aftonbladet.se.
Läste också Staffan Bruuns bok ”Tenorens dotter”.

Stänglarna med luktärter, som jag skrivit om tidigare, har blivit minst en och en halv meter höga. Nu blommar de också och doftar alldeles ljuvligt.

I morgon fortsätter det disciplinerade författarjobbet på allvar med fulla arbetsdagar. Min tredje bok om Adrian Debutsky SKA vara klar senast om fem veckor!