… fick jag höra i dag. Det är tecken på kreativitet, och såsom jag skrev igår… den har fått flöda de senaste månaderna. Jag skriver mer än förr, allt från artiklar till fler och ibland lite längre blogginlägg. Jag ritar mina underfundiga figurer och skriver ibland texter till dem.

Det kom kanske fem centimeter snö i natt och nu kan jag hålla med dem som säger att det vita gör allt vackrare och ljusare. Den nya snön äter upp den gamla, eller ännu såhär års täcker den i alla fall det smutsbruna. Och så länge som det inte häver ner 20–50 cm på en dag är det bra!

Det här är parkområdet utanför mitt hem.

Jag fortsätter med vardagssysslorna här hemma, eldar, kör en tvättmaskin och plockar bland grejer som ännu inte på sju månader hittat rätta platser i hemmet. Allt julpynt är nu borta och hyacinterna hade blommat ut så det åkte i sopcontainern igår. Har ofta lekt med tanken på att spara dem och plantera dem på våren och se om det kommer upp något ett år senare, men det har aldrig blivit av 🙂

Jag är tacksam för min blogg och alla vänner här som skriver stöttande kommentarer. Att få läsa att även andra fått ”skäll” för sina bloggar, att arbetsgivare eller andra lagt sig i, ifrågasatt texter osv. är ju inte KUL, men det som andra berättar visar åter en gång att jag inte är ensam.

Att bara strunta i att man blir ifrågasatt eller påhoppad är inte så lätt. För somliga kanske det är enkelt att bara skaka av sig allt, låta skiten rinna av en som vattnet rinner av en gås.
Men jag tror att om man såsom jag blivit mobbad längs med åren, på olika sätt och i olika sammanhang, och mera ifrågasatt än uppmuntrad, då blir det så att man lite kryper längs väggen, tittar ner i marken och skrapar kanske försynt med foten där.

Men man fortsätter tjurigt ändå. Lite som ett envist barn. Ge dig inte. Stå på dig, säger rösten inom en. Och så kommer de där uppmuntrande orden ändå, eller texterna och samtalen av andra som gått igenom samma sak.

Då brukar jag tänka att det kanske är just det som allra mest retar ”våra motståndare och dem som inte gillar oss”. Att vi inte ger oss. Att vi som upplevs som ”udda och störande” fortsätter köra våra egna race.