… känner jag mig nu på många sätt. Troligen dels tack vare energiboosten jag fick på reikin i onsdags, dels även av andra orsaker.
Bland annat tar min mammas kusin Maj-Len så fina bilder av blommor och av naturen där hon bor. Så hon har inspirerat mig att ta de här fotografierna av blommor på balkongen. Manuell skärpa, två foton med makroinställning.
… varje gång jag sysslar med omplantering tänker jag… INTE EN GÅNG TILL… det är så bökigt med tunga säckar då man är ensam och att få jorden i krukorna, utan att spilla något bredvid. Sedan står man där med smutsiga händer som måste tvättas många gånger, för annars blir ju allt annat smutsigt som man vidrör. Och nej, be mig inte köpa trädgårdshandskar! Behöver dem så pass sällan, och smutsiga blir dom också.
Helst petar jag mylla ner i en kruka med en matsked, bara så att ni vet.
(Adrian nickar instämmande, han gillar inte heller stöket med myllan)
Balkongen är inte klar, men det artar sig. Egentligen skulle jag vilja ha en soffa på kortändan där kvällssolen lyser. En sådan där som håller väder och vind och som kan stå ute även på vintern.
Efter några om och men och suck och stön fick jag pelargonerna omplanterade. Hoppas dom inte dör av min behandling…
Svetten rinner längs ryggen så jag har väl fått lite vardagsmotion i dag med både cykeltur och balkongstädning. Slutligen är jag ändå nöjd med mig själv 🙂
Och just det – det runda bordet i förgrunden, som av antikexperten Wenzel Hagelstam i Nya Östis den 6 oktober 2016 värderades till cirka 100 euro, säljer jag gärna. Jag har inte plats för det. Det är ett lågt soffbord i stilen chippendale som har ursprung i 1700-talets England.
I dag har vi haft sol nästan hela dagen. Mellan 7 och 15 grader, beroende på var man befunnit sig förstås. Säkert har någon haft +30 på en plats där det inte blåser 😀
Förmiddagen gick till tidningsförberedelser. Mitt på dagen en intervju som har med lokal turism att göra. Efter det layout – nästa veckas tidning börjar förberedas redan nu. Precis när jag skulle sluta jobba där vi 17-tiden ringde en väninna och frågade om jag vill gå på Happy Hour-skumpa och klart jag ville det.
Hemma vid 20-tiden och nu var det första gången jag fick en förnimmelse av vad min balkong kan erbjuda mig på sommaren och hösten.
Inte på långt och när klart här, men vem har bråttom?
Nu ser jag hur högt solen står vid 20-tiden, hur mycket den värmer och sådan skön kvällsvistelse jag kan få här. Så där riktigt olidligt varmt blir här aldrig och det gillar jag.
Många bra saker har inträffat i dag. Med rätt inställning till allt det som inträffar runtomkring en klarar man sig långt. Skjut ifrån dig allt negativt som du kan skjuta ifrån dig. Det du inte kan knuffa bort, tackla det, ta fajterna och konflikterna, lär dig något av dem och gå sedan vidare.
Då det stormar omkring oss är det svårt att se saker klart. Livet är som ett vattenglas med sand på dess botten. Ju mer man rör om och försöker få vattnet att lugna sig, desto grumligare blir det. Låt allt ta sin tid, låt vattnet lugna sig. Sanden dalar ner, vattnet blir klart.
Det har hänt saker som dränerat mig på energi totalt i dag. När de här situationerna uppstår blir jag nästan handlingsförlamad. I alla fall försvinner kreativiteten. Jag kan inte skriva några artiklar i dag. Men jag fick ändå en intervju gjord. Trots att jag sov dåligt i natt och hade en mardröm, något som hänt högst en gång tidigare i den här bostaden.
Balkongväxter.
Därför är jag tacksam att en väninna hjälpte mig att komma iväg till en affär utanför stans centrum. Där köpte jag en tuja och blomstret i förgrunden som jag inte minns namnet på.
Eftersom väninnan är bilburen passade vi på att köpa färgpatroner till min skrivare i en affär som också ligger utanför centrum och så fick jag deklarationsblanketten till bokföraren och en del andra små ärenden uträttade.
Nu är jag åter väldigt ledsen här hemma. Det är ett läge där jag måste vara bestämd och stark, för att jag inte i all framtid ska bli utnyttjad.
Jag brukar vara den där som alltid ställer upp, som vill jämka och se till att alla har det bra.
Men den här gången kände jag mig tvungen att säga ”stopp”. Jag vill själv orka och må bra.
Att säga ”stopp” och ”nej” är tungt, det tär på krafterna, jag känner mig också som en svikare. Men jag vill inte i all framtid hålla på att svika mig själv mest av alla.
Jag hade en kort period här då jag tänkte att jag har bloggat om allt och visat alla bilder som visas kan. Det kändes lite som att trampa i tjära. Visst får jag utan större problem ihop ett inlägg eller två per dag, men särskilt djuplodade har de inte varit 😀
Den här känslan upplever nog alla bloggare nån gång. Jag har ju ändå snart hållit på i nio år!
Men plötsligt bara händer det!
Jag ser för första gången solen komma in i min bostad på det här sättet. Och ni som känner mig vet ju att det inte finns mer än två spetsgardiner i denna bostad 🙂
Varje dag är en NY upplevelse här, eftersom jag inte tidigare bott här på våren och sommaren – flyttade ju in i slutet av augusti ifjol.
Allt oftare har jag haft balkongdörren öppen om kvällarna. Balkongen är inglasad och jag ser mycket fram emot att inreda den. Här är en del prylar jag köpt, endast sprutkannan är ”gammal”.
I morgon åker jag till Trädgårdsmässan i Helsingfors.
Få se vad jag släpar med mig hem därifrån… 😀
Och så tänkte jag ju att det inte fanns EN enda förbenad byggnad som jag inte hade fotograferat i stan. Tills jag gick förbi gamla Hotel Skandinavia 🙂
Sådana minnen man har därifrån! Så synd att där inte längre finns restaurang och pub.
Minus 19 grader i morse! Har vädergudarna blivit helt rubbade? Eller är det här bara ”det typiska mars-vädret”?
Både mulet och lite sol på dagen, temperaturen steg gudskelov till -5.
Jag vill inreda balkongen NU!
Den är djup och rymlig min balkong, och inglasad – men det till trots kan man inte riktigt sitta och njuta här ännu. Så här finns bara en möbel undanställd, då jag inte har plats för den inne. Balkongmöblerna står också redo, och ett par mattor som jag eventuellt byter ut.
Krukor väntar på växter och jag har kollat i olika reklamblad vilka nya jag vill ha, och kanske jag ska ha en liten balkonglåda. Få se!
Hade svårt att få bilder som visar hur stor balkongen är. Men från vår till höst, då det inte är minusgrader, fungerar den som ett extra rum.
Riktigt så mycket grejer som på bilden här under ska jag inte ha på balkongen. Men det känns roligt att hämta inspiration från olika tidningar.
Inga provsvar från läkaren ännu. Om utlovad tidtabell hålls får jag besked i morgon eller på fredag.
Den här dagen har gått i tidningsjobbets tecken. Fräschade bland annat upp layoutkunskaperna. I morgon och på fredag fler intervjuer, på helgen innebandy. Dagarna blir inte långtråkiga – bara värmen saknas, och den lär vi få vänta på ett tag till.
… att låta bli att köpa de första tulpanerna på vårvintern, eller penséer och pelargoner ju närmare sommaren vi kommer. Lika svårt är det för mig att låta bli att köpa ljung till hösten och vintern.
Jag sitter inte ute vid bordet så här års, så ljungen kan mycket väl dominera ytan.
En av orsakerna till att jag ”inte skulle ha ljung” den här hösten var att det rådde en liten oordning på balkongen. Men i affären talade ljungen till mig, den ville flytta in hos mig helt enkelt, och jag kunde inte motstå dess vädjan 🙂
Så egentligen var det ljungens förtjänst att jag på en knapp halvtimme fick ordning på balkongen. Trots att den är inglasad vistas jag inte så mycket där så här års. Men det känns trevligt att se den ståtliga växten då jag sitter i soffan vid teven inomhus.
Balkongen är väldigt rymlig och jag ser fram emot att få inreda den på våren. Under en stor del av året kan den utgöra ett extra rum i min bostad ❤
Det är som med så mycket i livet… man får inte ge sig.
Den stämning som uppstod då ljus brann på bordet bakom den nästan utblommade pelargonen… det var något jag försökte förmedla per bild.
Lättare sagt än gjort.
Men jag gav mig inte.
Testade olika inställningar med kameran och då jag fick den här bilden var jag nöjd. Endast lätt skärpt via Unsharp Mask i Photoshop men annars helt obearbetad.
Fotot taget klockan 22.15 i mörker på balkongen.
Det är väl som med mycket annat i livet.
Ibland behövs bara lite lätt skärpa. Men vi ska inte vara för stränga mot oss själva. Alla möjliga ingrepp behövs inte. Vi duger som vi är.
I morgon ska jag måla ett skåp. Det har jag aldrig gjort förr.
Slipade det lätt i dag och torkade rent.
Applåderar mig själv!
Det händer mycket på en gång nu och det känns som en stor dag.
Jag fick nycklarna till nya boendet, och gick in där för andra gången. Första gången såg jag lägenheten möblerad, nu var den tom. Så jag tog lite mått här och där. Får fundera vilka möbler jag ska ha och vilka jag måste lämna bort. Bostaden är mindre än den jag bor i nu, och jag vill ha det luftigt kring mig.
Nu kan jag börja planera nya boendet.Den inglasade balkongen är som ett extra rum. Förstås blir här kallt på vintern men en stor del av året kan jag vistas också här.
Snart kommer flyttlådorna. Där har jag att stå i med ett par veckor 😀
… men nu har jag hittat min drömbostad! Jag hoppas att jag efter den första september i år inte behöver flytta nånsin mer.
Jag berättar inte ännu exakt vart jag ska flytta men bostaden ligger mycket centralt i Lovisa. Jag visar heller inga bilder på ett bra tag därifrån. Först ska jag flytta in, och det sker i slutet av augusti.
Jag förstår om någon tänker – vad det är för fel på henne 😀 Är hon galen såsom hon flyttar?
Egentligen tycker jag inte om stöket, och det tär på plånboken att betala dubbla hyror samt anlita flyttföretag.
Men jag tror att tre år var precis vad jag behövde innan jag kunde landa helt rätt.
Först behövdes tiden för att jag skulle städa mig ut ur fyrarummaren jag hade med ex-maken. Det skedde sensommaren 2014. Sedan behövde jag tid för att städa mig ut ur den trivsamma stora trerummaren sensommaren 2016.
Orsaken till att jag flyttade då var behovet av mindre bostad och lägre hyra.
Min trivsamma balkong där jag bor nu.
Sedan dess är det enda jag har saknat en hiss. Jag har vänner med funktionshinder som på flera år inte kunnat besöka mig. Själv blir jag inte heller yngre med åren. Vardagsmotionen i trapporna tänker jag fortsätta med, men har jag en tung resväska eller köper jag en möbel slipper jag härefter slita med dem.
Nu blir det en bråd augusti månad för mig. Jag hinner precis flytta in men inte få något i ordning innan jag ska till Grekland. Kommer sedan hem därifrån till ett lätt kaos men det gör absolut ingenting.
Nu känner jag glädje och tillförsikt inför hösten. Oron inför de mörka kvällarna, kylan som kryper på… den är borta. Jag har blivit bönhörd ❤
Först tänkte jag vänta med att berätta allt det här, men så sa Geddfish att delad glädje är dubbel glädje 🙂 Och eftersom jag skrev på Facebook att den som behöver en tvårummare på 65 kvm som ligger centralt i Lovisa (som har inglasad balkong, stort kök, kaklat stort badrum) … ska ta kontakt med mig… så är det ju ingen hemlighet. Jag har fått lov av min hyresvärd att marknadsföra bostaden, och den är fin, jag har trivts mycket bra!