barnprogram

Glad måndag! 25-11-2024

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Jag är förtjust i en del program för barn. Låter gärna Yle Fem-nyheterna övergå i BUU-klubben eller väljer barnprogram från Sveriges kanaler.

Det är ett medvetet val. Jag kollar nyheterna då och då, via teve, via internet, via telefon.
Men jag låter mig inte översköljas av dem. Jag kan inte tillåta mig svepas med i forsen av alla negativa nyheter.

Det här betyder inte att jag inte är medveten om vad som sker ute i världen. Men som ensam person har jag heller ingen makt att stoppa krig och andra grymheter.

Jag ger bidrag till olika insamlingar och får lite lättare samvete.

Jag har mina böner där jag omfamnar alla som jag älskar, alla vänner, alla jag känner.

Var och en gör på sitt sätt, och jag tror att allt som utgår från en god vilja från hjärtat är bra.

Ingen kan ensam rädda hela världen, men alla kan vi göra något.

Just det. Det här skulle vara ett Glad måndag-bidrag och inte så allvarstyngt 🙂

Men livet är ju inte bara tjo och tjim och GLADA DAGAR.
Ändå är det värt att vi kämpar för att se det fina i var och en dag. Vi ska hitta guldkornen, för de finns!

Glad måndag!

Att inte vara en medlöpare

~ Carita Liljendahl ~ 27 kommentarer

Som en motvikt till alla våldsamma serier som visas på TV brukar jag titta på barnprogram. En av favoriterna är tecknade Alfons Åberg. där tas ofta väldigt viktiga frågor upp. I dag handlade det om mobbning. Om hur viktigt det är att våga säga ifrån då man ser att någon blir illa behandlad.

Alfons och hans vänner undrar vad de ska göra för att rå på en mobbare i klassen, en kille som alla är rädda för.

Jag blir ofta väldigt engagerad, arg och upprörd då jag ser Alfons. Även om jag vet att avsnitten för det mesta slutar bra. Den stygge mobbaren fick lära sig sin läxa i dag.

Men så väl slutar det inte alltid i verkligheten. Det kräver mod att ryta ifrån så som Alfons gjorde i filmen. Att inte vara en medlöpare.
Innerst inne vet vi ju att de som talar illa om andra, som mobbar, hånskrattar och pekar finger – är de som innerst inne mår sämst själva.

Min dag

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

Nu ska jag för en gångs skull i ett slags dagboksform berätta vad jag gjort i dag. Jag nöjer mig med franska streck.

– Steg upp! Fantastiskt! Först klockan 10 efter att ha sovit tio timmar. Sömn behövs. Jag som jobbar mer eller mindre alla dagar har insett det. Men nu styr jag också mina dagar själv.

En brutalt ärlig vardagsbild.
En brutalt ärlig vardagsbild. Den gröna flaskan på sekretären är mitt såpbubblevatten 🙂 Och jag ser ofta på SVT:s barnkanal då det inte kommer andra bra program, eller sådant som är för våldsamt. Och jepp, dvd:n har jag inte fått kopplat än – jag har ju bara bott här fem månader 😀

– Skrivit klar en text som ska ingå i en bilaga för en större tidning.
– Svarat på mejl, de flesta har med olika jobb att göra.
– Kommit fram till vilka arvoden är bra och vilka jobb som det lönar sig att tacka ja till. Gör fortfarande ändå en del nästan goodwillgrejer för att de är roliga.
– Diskat, dammsugit, tillrett en köttfärslimpa.

Tycker att jag kan ropa hurraaaa åt mig själv, det gör jag rätt ofta nuförtiden.
Blir säkert lite jobb till vid datorn ännu, men nu är klockan snart fem och jag ska börja varva ner.

Det är så fint då det är nästan ljust ännu efter halv fem. Våren är i antågande!