Hälsningar till Minton!

Den här dockan har jag fått som gåva av min bloggvän Minton.
Varje gång jag ser på dockan tänker jag på hur förunderlig bloggosfären är. Jag har fått många vänner via den. En del har jag träffat IRL, andra inte. Men även med dem jag aldrig har träffat har jag haft kontakt i många år.

Jag tänkte räkna upp namnen på alla andra bloggvänner och länka upp till dem här. Men när jag hade skrivit ett tiotal namn tänkte jag att nej… det går inte. Jag glömmer ändå någon 😦

Det är som då man vill bjuda alla man älskar och bryr sig om, till en fest. Hur ska man göra för att inte glömma bort nån, då det finns så många som är viktiga i ens liv.

I dag har min vän Pia planterat om yuccapalmer hos mig. Jag skar topparna av ett par rangliga sådana och hon planterade om. Tack tack, säger jag som inte gillar att böka med mull 😀

Då det gäller att sätta skott att rotas klarar jag det galant. Otaliga är till exempel de prickblad (inte på bilden) som jag låtit förökas genom åren.

Alla är vi bra på något. Låt oss lyfta fram det vi är bra på och komma ihåg att berömma varandra även för små saker ❤

När ingen ser mig så…

… går jag klädd hur som helst. Om det är mycket varmt sommartid, är jag så gott som naken hemma. När ingen ser mig döljer jag inte valkar på kroppen, jag kan sitta bredbent och då INGEN HÖR kan jag prutta bäst jag vill 😀

När ingen ser mig, kan jag fälla en tår över orättvisor eller för att jag känner att jag aldrig kommer att träffa nån som älskar mig sådan som jag är. Men gråten är nog inget jag alltid döljer. Jag fäller tårar också då andra ser det, speciellt då jag kan lita på motparten, veta att jag får förståelse.

När ingen ser mig petar jag mig i näsan ibland.
När ingen ser mig kan jag ta några danssteg, gå fram till spegeln och säga ”du är vacker, du är bra som du är” och när ingen ser mig brukar jag berömma mig själv.
”BRA SMULAN!” säger jag med eftertryck.

Det här är en del av Orsakullans bloggutmaning 31 frågor i mars.