
Åh, du härliga försommargrönska! Den här vyn har jag nog visat förr.
Vi trodde att vi skulle hitta penséerna på pappas grav helt uttorkade efter den varma veckan, lika väl som vi för några veckor sedan trodde de skulle ha dött av snö och kyla. Men fina var de efter kylan, och även solgasset hade de klarat. Vi plockade bort några torra blommor och det var allt.
Benet, knäet, en historia för sig själv. Tar jag en Burana 600 mg som jag ännu har recept för, då kan jag gå ganska bra. Men lämnar jag bort värkmedicinen, som jag inte vill ta egentligen för att jag inte har värk, då blir det problem… då kan jag inte gå så bra. Vilket frestar på höft och rygg.
Har nu telefontid till min läkare en bit in i juni, då har drygt tre månader gått efter smällen i knäet.
Räknar nu dagarna till det datum då jag ska kunna berätta lite mer om vad som sysselsatt mig de senaste veckorna. Jobbet tar ju sin tid förstås, och mycket tid egentligen – men här är även annat på gång.
Lyssnar på mitt hjärta ❤ Vill uppfylla drömmar, så länge jag orkar och kan ❤


