Nice-Monaco, dag två

Vi började med den här frukosten. Engelsk-fransk som kostade 17 euro för två personer. Espresso, café au lait, pain riche, croissant, smör, marmelad, juice, omelett, toasts.

Här står vi på Nice tågstation och väntar på tåget mot Ventimiglia. Men vi skulle bara till Monaco. Och dit skulle även många andra så vi fick stå hela vägen. Men turen kostade bara 3,60 euro enkel resa per person och jag lyckades få ut biljetter åt oss trots att texten i maskinen endast visades på franska.

Utanför Casinot i Monaco. Vi brydde oss inte om att gå in där för då hade vi tvingats vara uppklädda. Jag har varit där förr.
Men sprätt på pengarna satt vi ändå. 70 euro gick åt på mindre en tio minuter då vi köpte några souvenirer och sedan både åt och drack på Café de Paris.

Utsikt från bilen som jag kallade HopLop, alltså sådan där guidad tur som man får hoppa på och av var  man vill. Den hade tolv stopp men vi åkte hela rutten runt. Den guidades via hörlurar på åtta olika språk, men inte på svenska 🙂 Turen kostade 18 euro/vuxen person.

Tillbaka till Nice åkte vi med buss. Den kostar bara 4 euro för en hel dag eller en euro för enkel tur. Så för två euro tog vi oss tillbaka, en tur längs vinglande och smala vägar med magnifik utsikt över  Medelhavet.

Och… många andra skulle åter åka samma väg, så vi tvingades stå hela resan… och jag blev illamående, men för en euro kan man inte få allt.

Fler bilder en annan dag!

 

Den azurblå kusten

Nu är det då klappat och klart. Côte d´Azur är vårt resmål
i augusti. Man fyller ju jämnt bara en gång och då ska det inte vara nåt blaj. Havsutsikt vid strandpromenaden, tack! Och småslantar att spela bort på casinot i Monaco reserveras. Hinner vi med en sväng västerut till ett par städer där och österut till Menton och nordvästra Italien så är det trés bien.
Bokade hotellet i går och flyget i dag. Nu återstår bara att vänta och längta, att läsa på om resmålen, att planera. Härligt!

Interail för 25 år sedan, del 5

Som ni kanske märker har jag börjat jobba igen. Har inte hunnit blogga så mycket, men här kommer del fem från interrailresan. Som den här gången får illustreras med vår favoritdryck – på den tiden.

Tisdag 10 juni 1986
Morgonrutiner i Monaco. Baguettebröd med ost och salami. Ingen tanke på kalorier och LCHF här inte. Solen fortsätter gassa. Jag vill steka mig så jag blir brunare än nånsin. Ingen tanke på risken för hudcancer heller.
Fotbolls-VM fortsatte, bland annat med matchen Italien-Korea som Italien vann 3-2.

Onsdag 11 juni 1986
Började, hör och häpna, tröttna lite på strandlivet i Monte Carlo. Vi skulle ju interraila! På kvällen gick vi ändå till Casinot, men där kom man inte in i tennisskor efter klockan 20… vad hade jag trott?

Torsdag 12 juni 1986
Strandlivet med volleyboll, solbad och frisbee fortsatte. Träffade en kille, Moly, från Liverpool i England. Anne åkte med sina vänner till Nice men jag stannade kvar i Monaco med mina nyfunna engelska vänner. Fotbolls-VM fortsatte med Brasilien-Nordirland som vi såg på en bistro.
Natten mot fredagen sov jag och Moly på en strand, men inte i Monaco där det var förbjudet, utan några hundra meter utanför furstendömets gräns. Hårt var det att sova på strandstenarna, och bra gick det till en början då vi hade gjort upp en liten eld.

Fredag 13 juni 1986
Åkte med Moly till Menton som ligger 20 kilometer österom Monaco. Där återförenades han med sina kompisar och jag återvände, efter lite festande, till Monaco.

Lördag 14 juni 1986
Anne och jag antog att det skulle bli vår sista dag i Monte Carlo, vi började känna för att dra vidare. Det hade börjat regna. Vi tillbringade kvällen på olika barer och tog adjö av alla våra vänner, lyssnade på Indochines ”3éme sexe”.

Söndag 15 juni 1986
Öde och elände att packa. Dagen började ändå med en varm dusch, den första på tio dagar. Dittills hade jag duschat i iskallt vatten varje dag.
Packningen var tung, det var jättevarmt då vi stretade mot tågstationen. Destination München. Vi visste inte när vi skulle vara framme. Åkte via San Remo och Taggia Arma.
Olidligt hett på tåget… och vid midnatt då vi nådde Milano störtade vi ut efter tre liter vatten, smör och kex. Sket i om vi skulle ha missat tåget, men vi hann. Lyckades till och med få platser i en kupé med tre mystiska italienare som luktade sprit. Vi fällde ner sätena så de blev som sängar, tåget skramlade och stannade var femte minut. När man äntligen fick sömn i bollen var det nån som väckte en och ropade ”Fahrkarte bitte!”