Igår firade jag att jag lyckades vara sträng mot mig själv och inte jobba på kvällen 🤣 Det här är en citron-cupcake.

Jag tror att det för en duktig-flicka, jag-fixar-allt och ensamboende arbetsnarkoman blir ett livslångt lärande, något att ständigt ha i åtanke… att det finns tid för jobb, men det finns också tid för fritid. Och även om jag tycker om mitt jobb, som blivit en livsstil, måste jag lämna datorn och telefonerna och kliva upp ur mejlträsket ibland.

Sedan var en så liten sak som att läsa slut Tove Janssons bok ”Pappan och havet” och börja med samma författares ”Sommarboken”, en stor vardagslycka. Ni får skratta om ni tycker det hela är patetiskt, men jag blev nästan lite tårögd.

Är det så här det känns då jag TAR tid för mig själv och gör saker som jag gillar? Och ”Sommarboken”, vad kan vara bättre, då vi går mot sommaren nu.

Alla hjärtans dag firades med en paus i jobbet. Promenad till Café Favorit där vi avnjöt goda bakverk med min syster, och sedan ännu promenad till affären eftersom kylskåpet och brödlådan åter gapade tomma hemma 🙂

Det blev nästan 2900 steg och i dag har jag promenerat 137 dagar i sträck 💪🚶‍♀️

Kram till er alla, mina bloggvänner och följare, på Alla hjärtans dag ❤🌷