Igår kollade jag på en gammal dokumentär från 2015. ”Dagny – livet börjar vid 100”. I programmet fick hon priset som Årets Svensk, och satt i soffan bland annat med Måns Zelmerlöw ❤

Det var en fin dokumentär. Dagny var ju väldigt rolig, men hon vågade också berätta om det svåra i livet. Då hon blev inlåst i en garderob för att hon var bråkig och skrikig till exempel. Men hennes mormor läxade sedan en dag upp Dagnys mamma för det. Man låser inte in en två-åring!

Dagnys första man var svartsjuk och alkoholiserad. Hon förblev barnlös och det är ju även jag. Igenkänningsfaktorn är faktiskt rätt hög när jag tänker efter. Men barnlösheten är inget jag sörjer. Livet blir som det blir.

Dagny var bra på att läsa och skriva, hon gillade inte att handarbeta och det gör inte jag heller 🙂

Hon inspirerar mig. Jag vill också bli 100 år och mer än det och fortsätta blogga och vara rolig som hon var.

När jag ser hur raskt hon promenerade och hur hon klev upp på soffan för att kunna torka damm från tavlorna hon hade på väggen. Då tänker jag att jahaaa… hur ska det gå till för mig då jag redan nu som 61-åring har problem med knäet 🤣 Men skam den som ger sig!

Man ska leva lajban, det är aldrig för sent fastän man skulle känna sig gammal som 50-åring eller som 70-åring. ”Jag uppmanar alla gamla tanter, morska upp er”, sa hon i programmet 🙂 Och att hon tar revansch på barndomen då hon fick sig itutat att hon inte skulle tro att hon var nåt.

Jag har äntligen kommit på att Yle Arenan och SVT Play är helt praktiska ”kanaler”. Jag ser på nästan vad jag vill, nästan när som helst. Igår petade något sportprogram bort Hotell Romantik, det var väl inte schysst gjort?

Jag ska bli som Dagny. Bloggat varje dag har jag nu i dag gjort 3307 dagar i sträck. Målet är att hålla på LÄNGE till. Så länge som det är roligt 😀