depression

Deprimerad? Jag?

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

I dag fick jag höra att jag verkar lite deprimerad. Oj då! Jag som tycker att jag har haft mycket att glädja mig åt den senaste tiden. Men om någon tycker jag verkar deppad ger jag kanske ett sådant intryck!

Hur ska jag nu bära mig åt? Inte kan jag ju börja gå runt med ett fånigt och oäkta leende på läpparna! Och jag undrar om det är mina ibland allvarliga inlägg som får folk att tro att jag är deppad?

Men ingen är väl glättig för jämnan? Därifrån är steget rätt långt till depression ändå.

Å andra sidan tycker jag det var fint att personen som tänkte så här om mig frågade hur jag mår. Han brydde sig ju och jag kunde förklara hur jag tänker.

Rese-appen i telefonen har stenkoll, bilden tagen i går 🙂

Inte kan jag vara deppad då jag har flera resor framför mig. Två kortare och sedan Grekland i september.

Nej, jag har bara börjat ta avstånd från vissa saker, även från vissa människor i den mån det går. Sådant som stjäl energi av mig. Varför stånga huvudet blodigt mot väggen för sånt som inte leder någon vart?

Har inte visat kort från postcrossingen på ett tag, men här kommer en favorit från Vitryssland. En sådan byggnad ❤

 

Öppet om depression

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer
Tapio Suominen, känd sportkommentator i Finland, talar öppet om sin depression.
Tapio Suominen, känd sportkommentator i Finland, talar öppet om sin depression. Bland annat i Östra Nyland tisdagen den 19 november 2013.

Förra veckan tackade jag ja till uppdraget att intervjua Tapio Suominen.
Jag visste att han jobbade på Yle och att artikeln skulle handla om depression.
Jag bokade telefonintervju med honom till klockan tolv i dag. Vi kom också överens om att någon tar ett foto av honom och mejlar det till oss så att vi får allt material till tisdagens tidning.

Ärligt sagt – jag hade bråttom på jobbet förra veckan. Jag tyckte namnet Tapio Suominen lät bekant men att han jobbade på Yle fick inga större klockor att ringa i mitt inre.

I dag slog jag en signal till Suominen precis som överenskommet. Han svarade och vi hade en givande pratstund.

Någon gång mitt under intervjun slog det mig att ”hej, jag talar ju med den kände tv-profilen, han som refererat från otaliga stora idrottsevenemang, han som kvällstidningarna jagat hela sensommaren och hösten för att de vill skriva om hans sjukdom, om hans skilsmässa, om hans nya flickvän…”

För en gångs skull kände jag mig nöjd över att jag hade varit dum. För att jag inte visste vem han var. Och för att jag därmed inte hade gett mig tid att läsa alla reportage som kvällstidningarna och veckotidningarna skrivit om honom under hösten.

Då jag talade med Tapsa (så som han själv kallade sig senare i vår mejlkonversation) var han inte en kändis i mina ögon. Han var en helt vanlig människa, han hade kunnat vara vem som helst.

Och är det inte precis så som vi journalister ska bemöta dem vi intervjuar? Sådana som de är. Inte sådana som vi tror att de är. Sådana som annan media målat upp dem att vara?

En kort version av intervjun med Tapio Suominen hittar du här.