Vårt vackra Lovisa, en trädgård och en strand

I den här miljön, i stadsdelen Garnison, växte jag upp. Som barn lekte jag ofta på grannens gård, Engströms gård, klättrade bland annat i träd. Just de träden finns inte mer, men mycket annat är sig likt. Vi hoppade i en lövhög också då tant Sally hade krattat på hösten. Jag vet faktiskt inte om vi fick göra det, men jag har ingen minnen av att hon skulle ha förbjudit oss. Huvudsaken var väl att vi inte spred löven på nytt ut på gården 🙂

Jag kan inte heller fråga tant Sally för hon finns inte längre. Men många fina minnen av henne har jag. Bland annat då vi på vintern fick dricka varm kakao i hennes kök.

Jag tror att detta är en klematis. Experter på växter får rätta mig om jag har fel 🙂

Det här enorma trädet har många år på nacken. Grenar måste kapas då och då eftersom det är frågan om enorma krafter som river i trädkronorna då det blåser – och den senaste tiden har det minsann blåst.

Det här var en av nio trädgårdar i Lovisa som höll öppet i söndags då Trädgårdsförbundet arrangerade sitt årliga evenemang.

Och från trädgården hoppar vi till vår badstrand som var min arbetsplats en stund i onsdags. Där pågick simskola som jag ska skriva om till Nya Östis. Hade tänkt åka dit redan i tisdags, men det ösregnade då och simskolan hade därför arrangerats först på kvällen då det lite ljusnade upp.

Att här inte är någon trängsel beror närmast på att klockan var bara 10.30 då jag kom till stranden.

Engströms trädgård, favorit i repris!

Puffar gärna på Trädgårdsföreningens webbsajt, dels för att ge information om trädgårdarna som har haft öppet och om det som har öppet den sjunde augusti. Det är jag som har översatt texterna till svenska 😉

Då vi kom in till denna gård, via en stig från Konungsdammens trädgård, sade en besökare på finska: ”Det här kan inte vara en privat gård!” Jo då, det är det. Engströms trädgård är en privat gård men den kallas också en engelsk park för den är gigantiskt stor och kräver otroligt mycket skötsel.

Två bilder till från en trädgård

Evenemanget Öppna trädgårdar är förbi för den här sommaren. Det blev bara två sådana på grund av coronapandemin. Men bättre två än inga alls!

Det var något charmigt med helheten här. Den gula hyrcykeln, allt det gröna runtom. Det gamla husen, de mestadels vissnade rosorna och klängväxten som täcker nästan allt.

Gårdsbyggnaden på Engströms tomt.

En stor del av min barndom vistades jag på familjen Engströms gård, och förstås på granntomten, för där bodde jag.

Öppna trädgårdar, del 4, 2020

Underbar grönska med mossa, olika trädslag och en stor rabarberbuske. Lite blommor och en rostig prydnad, samt även en klätterhortensia här om jag inte tar helt fel.

De här bilderna är från Engströms trädgård. Den ligger granne med mitt barndomshem, såsom även Kungsdammen nästan gör.

Här fanns en gång en bäck. Nu har en del av den förvandlats till en damm i miniatyr, med en härligt porlande liten springbrunn.

Det här trädet planterades i mitten eller slutet av 1960-talet.

Här bor trädgårdens ägare.

Följande gång är trädgårdarna öppna för allmänheten söndagen den 2 augusti.

Öppna trädgårdar, Engströms

Öppna Trädgårdar i Lovisa, nästa gång den 3 juni, närmare uppgifter om gårdarna, adresserna, datum och klockslag här.

Barndomslandskap för mig. Engströms gård ligger granne med gården där jag växte upp.

En parkliknande miljö.

Ett litet lusthus, ett litet växthus, där de stora växthusen fanns en gång för över fyrtio år sedan.

Fina fönster, del 141

Det kan hända att jag har visat det här fönstret förr? Det finns hos Engströms i Garnison i Lovisa och där kan ni bekanta er med trädgården på söndag klockan 10–17. Alla trädgårdar som håller öppet och adresserna till dem hittas här.

Fönstret till en gårdsbyggnad.

Om jag råkat visa det här fönstret förr, bjuder jag på ett bonusfönster som jag vet att jag inte fotograferat förr. Det är från samma gård.

Glad måndag! 04-07-2016

Rododendron i Engströms trädgård i Lovisa.
Rododendron i Engströms trädgård i Lovisa.

Den här har säkert blommat ut nu för bilden är tagen i maj. Men visst är blomman vacker.

Det här datumet, den 4 juli, glömmer jag troligen aldrig – för det var vår bröllopsdag från 1998 fram till 2014. Men jag tänker inte längre på dagen med sorg i hjärtat. Åren vi fick tillsammans är ju fyllda av minnen, de allra flesta så roliga och fina att jag fortfarande kan ta upp dem då jag talar med mina vänner. Äktenskapet har utgjort en stor del av mitt liv, varför skulle jag vilja glömma det eller sluta tala om sådant som varit?

I dag är jag nöjd med mitt liv. Jag är fri och på många sätt en annan människa än jag var i tvåsamheten.

Tjohoo, det är måndag! En ny vecka börjar, full av möjligheter!