Lovisa firar namnsdag i dag. Staden bjöd de 500 som hann först till Strandparken på Lovisabakelse. Själv var jag tillsammans med vår styrelseordförande och uppvaktade då finska lokalkollegan Loviisan Sanomat hade ”vaktombyte”, chefredaktören sedan 25 år tillbaka gick i pension och en ny har tillträtt.
Min pappa skulle ha fyllt 98 år i dag, så han fick den här buketten av mig till sin grav, och en annan av min syster. Otroliga 44 år har gått sedan han lämnade oss ❤
Livet är glädje och fester, men ibland även sorg och saknad. Värna om de människor som står dig nära, vårda dina relationer. Älska, lär dig förlåta. Somna aldrig osams, om du har en partner eller någon du bor tillsammans med.
Spara på onödiga onda ord och låt inte elaka tankar bli ord som kommer ur din mun.
Världen och vardagen är inte alltid sagolikt vacker, som insvept i bomull. Det här är ett skyltfönster i en lokal som står tom i Lovisa. Bättre att pynta lite än att det helt ödsligt.
Jag får ofta höra att jag är för snäll. Min ex-make sade det, vänner säger det.
Men hurdan är man då man är för snäll? Jag har aldrig fått ett svar på den frågan, men kanske inte ställt den rakt ut heller.
Vad är det jag gör fel då jag är för snäll?
Jag vill ju liksom inte bli elak, beräknande, manipulerande.
Men är det bättre att vara lite försiktig och misstänksam? Att inte tro gott om alla? Och att för allt i hela världen inte vara öppen kring det man känner?
För mig skulle det kännas väldigt svårt att ge avkall på ärligheten och öppenheten. Jag vill kunna vara mig själv.
Samtidigt understryker jag alltid att det här med att vara öppen inte betyder att jag går ut på torget och berättar allt jag hört. Hemligheter som måste bevaras för spänningens skull, och saker jag får höra om i förtroende, håller jag tyst om. Men det tycker jag också är så självklart att det inte borde behöva skrivas ut.
Är ordet snäll i dina öron ett skällsord, eller umgås du hellre med snälla människor?
Om jag säger att en person är snäll, då är han eller hon givmild, empatisk och har förmåga att förlåta. En snäll person vill alla väl.
Är det då så att snälla personer oftare blir utsatta för manipulerande människors olika tilltag? Är den snälla personen en tacksam måltavla? Någon man kan frysa ut för en tid, behandla som luft? För att den snälla är så dum i sitt huvud att hon förlåter ändå?
Här i Forsby centrum, som är en del av Lovisa men som ligger cirka 15 km från stadens centrum, hade jag träff med ett intervjuobjekt i dag.
Kanske inte så vackert men ett fungerande centrum med bland annat pizzeria och affär.
När vi sedan rörde oss på det natursköna området kring ån och forsen borde jag ha haft kameran med, men det hade jag inte. Den blev i bilen som jag hade parkerat på annan plats.
Den här dagen har bjudit på många trevliga, såväl planerade som överraskande möten med olika människor. Det är så skönt att bara stanna upp och prata bort en stund med någon likasinnad – tack bland annat till C, som säkert känner igen sig när hon läser det här ❤
Ni som vet vad jag varit med om den här sommaren förstår att jag för några månader sedan inte hade ork att se det positiva som trots allt finns i livet.
Mitt förnuft sade då att jag inte behöver känna mig värdelös och att då vissa dörrar stängs öppnas nya. Men det var väldigt svårt att se allt det där innan jag hade tagit mig genom alla nödvändiga skikten av olika faser.
Det gäller att se de nya möjligheterna. Men det kan en människa i djup sorg inte göra, inte bums på momangen. Men hon gör det så småningom. Efter att ha tagit små korta steg, en minut i taget, en timme, en halv dag…
Då terapeuten frågade om jag trivs i mitt nya hem kunde jag med handen på hjärtat svara JA! Jag känner att jag kommer HEM då jag stiger in i min lya, jag längtar ofta hit, jag sover bra här och jag har Adrian att prata med.
Jag är också tacksam för den vänskap jag har med mannen jag var gift med.
Varför göra saker krångliga? Varför vara långsint?
Att kunna förlåta fullständigt ut av hela hjärtat är måhända inte lätt, men jag jobbar på det.
Och jag gör det för min egen skull.
Vårt kulturella veckoslut kulminerade med biobesök och nyaste Bamsefilmen.
Filmen var både rolig och spännande. Jag tycker den har en bra sensmoral. Det lönar sig inte att stjäla saker och att vara elak. Men om någon ändå är elak finns det ofta en orsak därtill. Denna någon kanske känner sig ensam och utanför.
Filmen lär oss också att man ska kunna förlåta den som gjort något dumt. Och att ”en gång tjuv, alltid tjuv” är något av det fånigaste man kan säga.
Måste erkänna att jag mellan varven blev riktigt sur på den elaka räven och att jag fick kväva en snyftning på slutet när alla blev vänner.
Ett riktigt fartfyllt äventyr med både skojiga och dramatiska inlägg, som kanske fick familjens allra minsta att blunda, är filmen ”Bamse och Tjuvstaden”. Gå och titta på den!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 