Att vakna till den här synen stressar inte nu då jag inte har en bil som ständigt måste putsas och flyttas. Och extra tacksam är jag för att inte behöva bege mig ut i trafiken. Det var ett rejält snöoväder i dag.

Skulle ha en utbildningssession här hemma hos mig, men vi beslöt att ta den på distans. Teams funkar helt förträffligt! Och varför bege sig ut på vägarna och köra tio mil när det går att göra samma sak så att vi sitter hemma och ser varandra via datorskärmen. Vi sparar tid och även miljö.

Men visst ska vi träffas IRL också, det är viktigt. Det ska ändå göras då som det är ändamålsenligt och fiffigt.

I dag är jag tacksam för mycket annat också. Jag har vågat börja lita på att saker och ting ordnar sig, och att det alltid räcker med att var och en gör sitt bästa. Förlåtelse, förståelse och empati har varit och är viktiga ord för mig.

Jag är ganska snabb och bra på att hjälpa andra. Sämre på att begära om hjälp själv, till exempel i jobbet. Jag försöker alltid fixa allt så att det går smidigt (=göra själv går fortast), och jag är mån om att alla ska må bra.

Men jag har också börjat inse att jag inte varje dag behöver vara en Superwoman 🙂