… och jag tror att det var ungefär så här jag kände mig som barn inför julaftonen.
Så otroligt mycket har hänt i mitt liv de två senaste åren. Mycket har varit tungt, men jag lärt mig en hel del. Bland annat att ha tålamod och att det ibland är bättre att tiga än att spontant berätta om alla förväntningar och om allt kul som ska hända.
Tyvärr har det visat sig att det i många fall är bättre att berätta om det roliga först då jag hoppat ÖVER bäcken. Annars finns risken att jag plumsar i och att andra står vid sidan om och skrattar. Vad hade DU trott om dig själv? Att du kunde hoppa? Och dessutom klara dig torrskodd över? Hahahaa.

Jag har ända sedan jag var liten varit äventyrlig. Upplevt mig som udda, ofta valt att gå min egen väg. Jag har blivit mobbad i många olika sammanhang, men vem har väl inte det? Det är väl bara det att många väljer att tiga om de upplevelserna. Dels för att de är jobbiga, dels för att man bär på en fruktan om att allt blir värre om man berättar.

I dag tror jag ändå att det är dan före dan… 🙂