gammalt_hus

Jag glömde ta foton…

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

… då jag skottade snö hos mamma eller då jag gjorde det här hemma vid källartrappan.
Gällde att passa på nu då det var det som på finska kallas pakkaslumi, alltså snö som är lätt för att det är så kallt ute (vi har minus nio grader). Blötsnö är ju något helt annat att jobba med.

Avkoppling på kvällen. En tidning från december då det gavs tips om julblommor och arrangemang.

I morse hade jag +16 grader inne, vilket beror på de kalla nätterna. Nu har jag eldat och kommit upp till +18 och jag har ju redan vant mig vid svala temperaturer. Har fyra tröjor, två par leggings och ett par yllestrumpor och då går det helt på riktigt inte någon nöd på mig. Jag skulle inte byta bort det liv jag har här i gamla huset mot ett bekvämare i ett våningshus.

Rutinerna är ändå helt annorlunda, till exempel då jag ska hämta in post. Jag kan inte vara säker på att jag får upp låset där då det varit plusgrader en dag och är jättekallt en annan dag. Då tar jag en påse med varmt vatten med mig. Låsolja funkar bara från och till.

Jag uppskattar också veckans bastutur enormt mycket.
Det här är lite som att bo på landet, men ändå mitt i stan. Förhållandena är enkla, samtidigt som jag har tillgång till elektricitet (snålar ändå med den), dator, teve (stort sällskap).

Nu har jag bott här ganska exakt ett halvt år. Jag har ännu inte upplevt en riktigt sträng vinter här, men inte heller en vår. Så det är våren jag väntar på 🌷🌷

Livet i det gamla huset

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

… kanske jag inte har skrivit så mycket om som jag tänkte att jag skulle göra. Dagarna rullar på och livet här är nu min vardag. Inget känns extremt och extra på något sätt. Jag har kunnat förbereda mig på det mesta, men förstås inte på allt.

Jag trivdes i höghuslägenheten, det finns ju många plus med ett sådant liv. Men jag har inte en enda dag ångrat att jag flyttade till trähuset från 1800-talets slut. Med handen på hjärtat kan jag också säga att jag inte har frusit en enda natt fastän jag ibland haft 15 grader inne. Jag har ett duntäcke nu och en yllepläd. Blir det kallare har jag ett duntäcke till och dessutom är jag en person som utan problem kan sova med kläder på mig.

För det mesta har jag 17–19 grader i min tvårummare, och det är något min kropp vant sig vid. Jag tror att vi människor har våra inre termostater, som i början av hösten tycker att det är kyligt inne, men sedan vänjer vi oss. Här är högt i tak så värmen från kakelugn och två element åker ju upp mot taket 🙂 Med yllestrumpor klarar jag mig långt.

I dag hämtade jag in ved från källaren. Det är ett fysiskt jobb som förhoppningsvis bara gör gott åt mig. Ibland får jag hjälp av grannen. Då får vi in tre Ikea-kassar. Bär jag ensam blir det bara en åt gången.

När jag kommer in med veden bär jag kassarna till vardagsrummet där kakelugnen finns. Jag dammsuger både ugnens yta fri från damm och sot, och på golvet finns efter några dagar ofta skräp från veden.

Sedan staplar jag veden i ställningar innan jag tänder brasan. Eldningsprocessens längd varierar, mellan tre och fyra timmar beroende på hur varmt jag vill ha det och vilket väder det är ute (påverkar glöden, som måste falna helt innan spjällen går fast).

Här lever jag långt efter väder och vind. Försöker kolla prognoserna så att jag vet när det blir kalla nätter och varifrån det blåser. Allt spelar in då jag bor i en stor gavellägenhet. Har jag något jobb eller behöver jag vara kvällar borta planerar jag eldandet efter det. Att värma med enbart el via elementen blir alldeles för dyrt, men basvärme har jag råd med tillsvidare.

Överraskningarna jag råkat ut för är inte så många men å andra har jag en förmåga att glömma ”motgångar och små vardagsproblem” rätt fort. Då röret i badrummet fick ett hål på natten mot självständighetsdagen (läs: tre helgdagar på raken, svårt att få service), då var jag sömnlös. Men det fixade sig ❤

Hösten smyger sig på

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

… och jag lovade innan jag flyttade hit att ni ska få följa min resa om hur det känns att bo i ett gammalt hus.

Hela sommaren har jag haft dörren till hallen öppen. Kallar den också tamburen eller farstun. För några dagar sedan stängde jag den nästan helt och i dag för första gången så att den inte ens står på glänt. Vi hade nästan minusgrader ute i morse. Nu på eftermiddagen är det +12 och solen värmer vårt hus.

Där finns ett värme-element i hallen, men jag ska se hur jag gör i vinter. Blir det mycket kallt? Kan farstun stå kall? Blir det minusgrader där? Troligen. Att värma med el kostar mycket så det blir att följa med elförbrukningen via nätet.

Dessa gamla detaljer, där livet som har levts här genom årtionden syns, tycker jag om ❤

Och fönstertätning i dag medan det var +12 grader ute. Putsa, göra rent, med mycket hjälp av grannen Pia som har tätat sina fönster de senaste fyra åren.

Vi upptäckte att någon som bott här tidigare använt en metod som vi inte anser vara bra… Det har lagts in, sprutats, målats i springorna? … Något slag av målning, kitt, silikon? … som inte går att få bort utan att omständligt skrapa allt 😬😱🙄 Det jobbet måste vänta till nästa vår. Nu tätar vi och putsar vad som tätas och putsas kan.

Att vi skulle täta för tätt behöver ingen bekymra sig för. Här finns olika små hål och glipor som vi låter vara. Vi tätar bara där som det verkligen behövs, så att inte ”grannarnas katter kommer in genom hålen” 🤣🤣

Om allting gick bra

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

… bor jag här från och med i kväll. Bilden togs redan i början av juni då syrenerna stod i praktfull blom. Men jag har inte velat visa bostaden utifrån innan jag själv finns där inne.

Gardinerna som syns i det ena fönstret har jag för länge sedan bytt ut 🙂

Jag har idag kanske inte tid att delta i Fem en fredag men försöker nästa vecka åter haka på och också läsa ikapp mina vänners bloggar.

Det har varit en tung vecka. Jag kommer att känna i musklerna att jag har flyttat och det dröjer veckor innan jag får allt klart här i mitt nya hem. Det gamla gula huset ❤

Två nätter kvar

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Snart adjö till denna gård. Så mycket har jag inte suttit här under äppelträden, men någon gång då och då!

Och från och med fredag kväll bor jag här.

Sommar, sommar, sommar ☀🥂🍀🎵 sjunger mitt hjärta ❤
Och sedan blir det höst. Vedlasset kommer och ska bäras in.
Sedan vinter med lite snöarbete på trappan och då ska fönstren tätas och elden spraka i kakelugnen.

Fläker du ut ditt liv får du tåla åsikter

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

De här sakerna ska ju inte stå här i köket i framtiden, men jag har burit in en del grejer redan nu.

Och japp, japp. Man får vara beredd på åsikter då man fläker ut sitt liv och tycker det är kul att berätta om sin livsförändring och flytten från våningshus till gammalt trähus.

Alla tycker inte att mina lösningar är snygga 😀

Och nej, man ska absolut inte säga att något är fint om man tycker att det är fult.

Tycker jag att något är fult skriver jag det ändå inte till någon på en blogg. Jag vet inte vem som uppfostrat mig att så gör man inte. Men jag skriver förstås inte att det är vackert heller, eftersom jag inte anser det.

Känner jag mig tveksam till att kommentera låter jag oftast bli, eller så skriver jag något neutralt som inte ska såra. Kanske jag ändå omedvetet har gjort det någon gång. I första hand vill jag ändå stötta och bära upp.

Vi är alla olika, men till syvende och sist vill vi alla få små hejarop i vardagen.

(PS. Jag glömmer ibland att skriva att så gott som allt är ju halvfärdigt i bostaden ännu eftersom jag inte flyttat in än. Så kanske därför många tycker mina lösningar är konstiga 😂)

Det trendiga olivgröna, och varför flyttar jag?

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Jag har fått respons av många som har sagt att det olivgröna är trendigt nu 🙂 Så det var ju bra att jag varken visste det eller behövde tänka på att jag skulle måla eller tapetsera något i grönt.

Jag vill varje dag besöka huset. Väldigt lite grejer har jag ändå hittills hunnit föra dit. I dag blev det ett par pussel och en bricka. Men Pia som är till stor hjälp nu med allt, då jag inte kan bära tunga saker själv, hjälpte mig montera ner ett bord och det forslades hit för att vi ska kunna testa datorförbindelser.

Jag tog ner en gardinstång som fanns i köket och som täckte nedre delen av fönstret. Det går ju inte att öppna fönstret utan att flytta stången. Så det ska bli en stång där uppe vid taket och sedan en av mina spetsgardiner som hindrar att flygfän av varierande storlekar hittar in 🙂

Varje dag ser jag något nytt, eller snarast gammalt, som jag gillar. Talar inte om toadörren nu och inte om tapeten, men den accepteras också fullt ut. Jag talar om gamla spegeldörrar, som inte har något med speglar att göra, men gamla dörrar kallas ju så. En sitter mellan köket och rummet med kakelugnen. En annan sitter mellan köket och hallen.

Om någon undrar varför jag flyttar är en av de viktigaste orsakerna: Chansen att uppfylla en gammal dröm.

En annan orsak är att jag på sikt vill få ner alla mina utgifter. Förmånligare hyra, tänka på precis allt som kostar – vad och varför. Det här vill jag tänka på redan nu eftersom jag kanske kan gå i pension om tre år.

Jag får ta och räkna med att veden kostar i vinter och jag ska lära mig hålla koll på applikationen som visar min elförbrukning. Det blir lärorikt och intressant!

Och sedan några insikter som kommit då jag packat här på Chiewitzgatan. En människa behöver inte 25 handdukar – inte ens fastän alla är fina och många har Muminmotiv.

Nu börjar äventyret i det gamla huset

~ Carita Liljendahl ~ 30 kommentarer

Jag ser fram emot en spännande sommar, en annorlunda höst. Ja, jag ser till och med fram emot vintern och det har jag inte gjort på länge.

Här ska jag så småningom bo. Jag har en månad på mig att flytta.

Ett gammalt hus har en själ. Trägolven, det är högt i tak, det finns fem fönster mot tre väderstreck. Det finns en riktig kakelugn och jag ska äntligen få elda.

Jag kanske suckar i vinter när kylan kryper på och tar sig genom alla springor. Men det går att täta dem och jag har varit i det här huset många gånger och sett hur andra som bor här gjort. Dessutom kan man klä sig varmt och sova under dubbla täcken 🙂

Jag vill leva mitt liv enklare. Men jag vet att det också blir svårare. Det enkla ser jag i en stressfri tillvaro, men det svåra i allt det nya jag ska vänja mig vid. Ändå ser jag ser fram emot även det. Varje dag jag vaknar är en ny och annorlunda dag.

Drömmen om att få bo i ett gammalt hus blev sann. Jag var livrädd innan jag fattade beslutet. Jag hade redan en gång tackat nej till en annan bostad i samma hus, för att den inte direkt kändes rätt. Men sedan blev just den här bostaden ledig, och när jag kom in i den sade mitt hjärta, ”Carita, nu måste du våga. Du har legat sömnlös av andra orsaker många gånger förr. Våga hoppa nu. Allt ordnar sig. Åter en gång.”

Och visst var jag tidigare i maj sömnlös. Vem ska hjälpa mig med allt? Få ner lampor från taken här som jag nu bor, få upp dem på nya stället. Hur ska jag hinna och orka packa på sidan om ett krävande heltidsjobb? Alla praktiska saker från adressbyte till elavtal snurrade i huvet. Mestadels tidigt om morgnarna.

Men sedan kom sinnesfriden. Allt ordnar sig på något sätt.

Jag tog en risk, jag tog en chans, så här på ålderns höst. För att jag alltid har drömt om att få bo i ett gammalt hus. Nu får ni följa med och se vad som händer dag för dag.

Tillsvidare har här inte landat annat än toalettpapper, en vacker gammal korg där jag ska ha eldstände och en svart kanna i emalj som jag kan vattna blommorna med eftersom jag så småningom hämtar en del av dem hit.

Imorgon vänds ett nytt blad i mitt liv

~ Carita Liljendahl ~ 32 kommentarer

En månad kvar med denna utsikt. Det känns vemodigt, men bara ibland. Det här huset och den här bostaden har betytt mycket under nästan sju år av mitt liv som singel. Hit flyttade jag 2017. Före det flyttade jag 2014 efter skilsmässan till en trea på en annan adress. Sedan till en tvåa på ytterligare en adress, och sedan hit.

Men allt har sin tid, och snart är det dags att förverkliga en dröm. Men innan jag går vidare i berättelsen ska jag svara på bloggvännen Elisas frågor.

Elisamatilda har i dag temat FEM. En rolig och lagom krävande utmaning.

Vilket ord på fem bokstäver beskriver ditt humör idag?
Vänta.

Vilket ord på fem bokstäver beskriver dina planer för helgen?
Huset.

Vilket ord på fem bokstäver beskriver beskriver hur veckan har gått?
Städa.

Vilket ord på fem bokstäver beskriver något som irriterat dig i veckan?
Inget.

Vilket ord på fem bokstäver beskriver dig själv i veckan?
Modig.

Imorgon vänds ett nytt blad i mitt liv. Jag har då fått nycklarna till min nya bostad. Ordet ”nya” är ändå vilseledande eftersom huset jag ska flytta till är byggt 1898. Det ligger nästan mitt i centrum av Lovisa.

Jag bor kvar i höghuslägenheten till den sista juni och har således två bostäder och gott om tid att flytta. Allt annat skulle vara otänkbart, med den jobbmängd jag har och med tanke på att jag är ensamstående och långsam i allt. Knäet har blivit bättre, men jag behöver mycket hjälp med flytten.

Jag skrev kontraktet för några veckor sedan och de första att få veta det var förstås min nuvarande hyresvärd, min mor och min syster och några nära vänner. Jag har inte velat berätta mer eftersom bostaden i det gamla huset ännu i dag har sin gamla invånare. Därför kommer bilder därifrån först senare. Bloggen får troligen en annan karaktär då mina dagar blir mindre enahanda, och jag ska berätta mer om ”drömmen om ett gammalt hus med trägolv och kakelugn” – en dröm som jag har haft många, många år.

Ingen inredare

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Blir alltid lika glad då Unelmien Talo & Koti ligger på hallmattan.
Blir alltid lika glad då Unelmien Talo & Koti ligger på hallmattan.

Den här tidningen utkommer bara en gång i månaden. Det är fullt tillräckligt för mig som också får några svenska veckotidningar och en uppsjö med dagstidningar.

Jag läser alltså mycket, också böcker och bloggar. Men det är något speciellt med känslan av en glansig tidning i handen. Unelmien Talo & Koti är inte ens tjock, därför är innehållet intressant på alla sidor och jag läser tidningen från pärm till pärm.

Jag är inte någon inredare heller, men jag gillar att se på alla bilder och få inspiration till allt möjligt smått och gott. Kanske hur man arrangerar en bukett blommor fint i en vas. Eller hur man kan använda något gammalt på ett nytt sätt.

Skulle jag komma över ett gammalt hus, med trägolv, vet jag hur jag skulle inreda det om jag kunde börja med helt tomma rum.

Men då borde jag först göra mig av mig allt jag samlat på mig under många år då jag bott på arton olika adresser… 🙂