Tillbringade med min syster några timmar hos mamma i hennes trädgård. Gick sedan en liten väg längs Ehrensvärdsstigen då vi skulle hemåt igen. Bilderna är tagna längs den, av Lovisa-ån.
Det har varit skönt efter beslutet om fasta arbetstider med tidningsjobbet. Något enstaka mejl har jag svarat på under kvällar och veckoslut, men jag sitter inte timmar vid datorn och håller på med ett jobb som egentligen aldrig blir klart. Jag prioriterar och vet att jag kan vara nöjd då jag alltid gör mitt bästa.
På förmiddagen gjorde jag ett översättningsjobb som krävde två timmar. Sådant som är utanför tidningsjobbet sköter jag på helger, men jag åtar mig sällan megaprojekt. Eller också ska jag ha rejält med tid för dem.
Solen skiner i dag, det är kanske plus fyra grader. Jag tog en promenad på en dryg halvtimme och gick sedan till mataffären.
I kväll ska jag fortsätta pussla. Kanske jag tittar på Melodifestivalens uttagning också, del tre är det väl nu?
Hoppas att ni inte ännu tröttnat på mina bilder från Spanien.
Det finns en hel drös kvar av dem, nämligen.
Nu är jag ju ändå tillbaka i vardagen i Lovisa, med allt vad det innebär av jobb för Nya Östis. Det lackar mot luciatider, och hör samt häpna – snart ska jul- och nyårsläsningen planeras.
Lite senare i kväll lägger jag ut ytterligare ett inlägg från Spanien!
Jag blev kvar med några bilder som jag aldrig kom för mig att publicera från Lovisa Historiska Hus-evenemanget. Det är tagna på en plats som jag besökt många gånger förr, så jag tyckte väl då – för två veckor sedan – att det kändes som upprepning med Kungsdammen i stadsdelen Garnison.
Det är +17 grader och sol med lite dis över Lovisa centrum klockan tio i dag, lördagen den 8 september. Prognoserna visar att vi kan ha 19–22 grader och lite sol ända till tisdag, men redan torsdag nästa vecka förutspås +14 på dagen och +8 på natten. Så sommaren tvingas ge upp.
Det här räknar jag till mina barndomskvarter. Vi åkte skridsko vintertid på dammen då vi var små.
Den här hade ju platsat på Skyltsöndag, men jag gör en liten tjuvstart, för jag har redan ett tidsinställt inlägg för söndag.
S-Market hade en del roliga skyltar och den här tyckte jag var extra kul 😀
Att göra reklam, att fånga kunders intresse är ju en konst i sig.
Testade en inställning på mobiltelefonen och gillar den här bilden från stadsdelen Garnison.
Kallt var det – solen sken men temperaturen låg kring nollan och ibland blåste det också.
Hur kallt det än är så säljer blomsteraffärerna vårblommor, och många av dem klarar ju också någon minusgrad.
Spanade efter insekter till Gemsweeklychallenge men hittade inga. Hur ska de kunna överleva när det är minus fem på natten? 😀
Men jag ska vara med den här veckan också, får ta till en arkivbild om jag inte hittar en insekt före söndag.
Köpte ett påskarrangemang till balkongen, men visar det på måndag då jag har Glad måndag som tema.
För ganska exakt tre år sedan köpte jag en ny cykel. I slutet av mars var jag ute på en av de första turerna med den. Då jag påminns om något som hände hösten 2013 eller våren 2014 går mina tankar ofta, men inte alltid, till skilsmässan. Jag blir inte ledsen mer, men tanken kommer oundvikligen – alltså i stil med ”då jag skrev det där var jag glad, lyckligt ovetande om vad som hände bakom min rygg”.
Nuförtiden stannar allt vid en ganska flyktig tanke. Det är ju ett minne som för evigt kommer att vara kopplat med ett visst datum, och en viss period i mitt liv. Det går inte att sudda ut och varför förtränga? Det är trots allt bara tankar.
På Facebook blir vi ju också påminda om minnen. Vad hände för ett år sedan, för två år sedan, för fem år sedan – beroende på hur länge vi varit med där. De minnena är oftast väldigt roliga att titta tillbaka på.
Här är två bilder tagna vid och från bron som går över ån till stadsdelen Garnison. En del av den bildar en ö som är omgiven av två åar. Ån delar på sig ett stycke norrut och flyter sedan ihop igen ett stycke söderut och vattnet rinner ut i Lovisaviken.
Det är ju knappt jag vågar säga det, i pur rädsla för att det ska knaka till igen…
Men knäet har blivit bättre. Det är i dag knappt två veckor sedan jag skadade det.
Tog cykeln till min mor som bor en dryg kilometers avstånd. Lämnade den där i vinterförvar och promenerade hem. Jag använder ett knästöd men har kunnat börja gå bättre i trapporna också.
Men behöver jag säga att jag är jätteförsiktig fortfarande?
Ön kallas Bornholm. Jag vet inte riktigt varför, jag lärde mig det faktiskt först i år – naturligtvis genom lokaltidningen Nya Östis.
Själv är jag född och uppvuxen i stadsdelen Garnison, men inte har jag tidigare hört någon tala om Bornholm 😀 Man lär sig så länge man lever!
… hittar man hos konstnären Kai Nissinen i Garnison i Lovisa. Han brukar ha öppet på Lovisa Historiska hus. Kanske han är med också i år då evenemanget arrangeras 29-30 augusti.
Tillsvidare är kartan över husen som deltar gammal, fjolårets. Men inom kort ska där säkert dyka upp den färskaste mässtidningen och en ny karta.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 