Hoppas att ni inte ännu tröttnat på mina bilder från Spanien.
Det finns en hel drös kvar av dem, nämligen.
Inför landningen på Malaga flygfält. Antar att det är golfbanor därnere 🙂Det där som skymtar på andra sidan Medelhavet borde vara Afrikas kust, fotograferad från bussfönstret.Gammalt möter nytt, modern konst framför gammal byggnad, i Cádiz.Fotografering av turister i Sevilla.
Nu är jag ju ändå tillbaka i vardagen i Lovisa, med allt vad det innebär av jobb för Nya Östis. Det lackar mot luciatider, och hör samt häpna – snart ska jul- och nyårsläsningen planeras.
Mina barndomskvarter i stadsdelen Garnison, så vackert en höstdag som denna.
Lite senare i kväll lägger jag ut ytterligare ett inlägg från Spanien!
Jag blev kvar med några bilder som jag aldrig kom för mig att publicera från Lovisa Historiska Hus-evenemanget. Det är tagna på en plats som jag besökt många gånger förr, så jag tyckte väl då – för två veckor sedan – att det kändes som upprepning med Kungsdammen i stadsdelen Garnison.
En inbjudande oas för stillsamma fikapauser.
Det är +17 grader och sol med lite dis över Lovisa centrum klockan tio i dag, lördagen den 8 september. Prognoserna visar att vi kan ha 19–22 grader och lite sol ända till tisdag, men redan torsdag nästa vecka förutspås +14 på dagen och +8 på natten. Så sommaren tvingas ge upp.
Det här räknar jag till mina barndomskvarter. Vi åkte skridsko vintertid på dammen då vi var små.
Kallt var det – solen sken men temperaturen låg kring nollan och ibland blåste det också.
Ett blomsterhav.
Hur kallt det än är så säljer blomsteraffärerna vårblommor, och många av dem klarar ju också någon minusgrad.
Spanade efter insekter till Gemsweeklychallengemen hittade inga. Hur ska de kunna överleva när det är minus fem på natten? 😀
Men jag ska vara med den här veckan också, får ta till en arkivbild om jag inte hittar en insekt före söndag.
Fina påskarrangemang.
Köpte ett påskarrangemang till balkongen, men visar det på måndag då jag har Glad måndag som tema.
Våren är inte särskilt långt hunnen än. Lovisaån brusar fram genom en brun parkmiljö i stadsdelen Garnison.
Mina fina vän Saga-cykeln ❤ har tagits ut ur vinterförrådet hos min mor.
För ganska exakt tre år sedan köpte jag en ny cykel. I slutet av mars var jag ute på en av de första turerna med den. Då jag påminns om något som hände hösten 2013 eller våren 2014 går mina tankar ofta, men inte alltid, till skilsmässan. Jag blir inte ledsen mer, men tanken kommer oundvikligen – alltså i stil med ”då jag skrev det där var jag glad, lyckligt ovetande om vad som hände bakom min rygg”.
Nuförtiden stannar allt vid en ganska flyktig tanke. Det är ju ett minne som för evigt kommer att vara kopplat med ett visst datum, och en viss period i mitt liv. Det går inte att sudda ut och varför förtränga? Det är trots allt bara tankar.
På Facebook blir vi ju också påminda om minnen. Vad hände för ett år sedan, för två år sedan, för fem år sedan – beroende på hur länge vi varit med där. De minnena är oftast väldigt roliga att titta tillbaka på.
Ännu är det rätt smutsigt och grått i naturen. Men om några veckor ska det väl redan vara lite vackrare?
Här är två bilder tagna vid och från bron som går över ån till stadsdelen Garnison. En del av den bildar en ö som är omgiven av två åar. Ån delar på sig ett stycke norrut och flyter sedan ihop igen ett stycke söderut och vattnet rinner ut i Lovisaviken.
Det är ju knappt jag vågar säga det, i pur rädsla för att det ska knaka till igen…
Men knäet har blivit bättre. Det är i dag knappt två veckor sedan jag skadade det.
Tog cykeln till min mor som bor en dryg kilometers avstånd. Lämnade den där i vinterförvar och promenerade hem. Jag använder ett knästöd men har kunnat börja gå bättre i trapporna också.
Men behöver jag säga att jag är jätteförsiktig fortfarande?
I stadsdelen Garnison finns två åar. Förgreningen av ån mot norr gör att det bildas en liten holme eftersom flödena åter går samman lite längre ner mot söder.
Ön kallas Bornholm. Jag vet inte riktigt varför, jag lärde mig det faktiskt först i år – naturligtvis genom lokaltidningen Nya Östis.
Själv är jag född och uppvuxen i stadsdelen Garnison, men inte har jag tidigare hört någon tala om Bornholm 😀 Man lär sig så länge man lever!
Änderna kvackade högt och ljudligt där de simmade i den västra förgreningen av ån.
… hittar man hos konstnären Kai Nissinen i Garnison i Lovisa. Han brukar ha öppet på Lovisa Historiska hus. Kanske han är med också i år då evenemangetarrangeras 29-30 augusti.
Tillsvidare är kartan över husen som deltar gammal, fjolårets. Men inom kort ska där säkert dyka upp den färskaste mässtidningen och en ny karta.
Det här är inte enda konstverket på Nissinens lummiga gård.
… ja, och egentligen två till men då satt jag i bilen så dem får jag fotografera senare.
Dörrarna jag skriver om hör till projektet Småfolkets stig i Lovisa.
Den här dörren finns i stadsdelen Garnison.
Alla dörrar finns inte vid stenfoten till husen eftersom den som i detta fall kan vara täckt av buskar eller gräs. Någon husägare har också valt att placerar småfolkets dörr på ett plank.
Det här fönstret finns på gården Ilenna i Garnison i Lovisa.
Tyckte tiffanyarbetena var fina men såg först senare att bostadshuset speglar sig i gårdshusets fönster.
Med den här bilden påminner jag om att trädgårdarna i Lovisa, och även många andra på nationell nivå, håller öppet söndagen den 28 juni.